Blogginlägg

”Vinn hjärta vinn”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/3 2008.

Pugh Rogefeldt
Vinn hjärta vinn
(Metronome/Rhino/Wea/Warner)

Pugh Rogefeldt har gjort det igen. Och då menar jag det inte i negativ mening. Han har försökt återskapa 1969-stämningar med den här skivan men samtidigt låter det helt tidlöst för Pugh har ett så personligt sätt att skriva, spela och sjunga att det aldrig kommer att bli gammalmodigt.
   Han har ju återvänt till det här "gamla" minst en gång tidigare i sin karriär, på den mycket homogena "Maraton" (1999), men spetsar till förväntningarna ytterligare den här gången. Genom att återförenas med musikerna Georg Wadenius, gitarr, och Jan Karlsson, trummor, som numera stavar sina namn på ett lite annorlunda sätt, blir det automatiskt fart på marknadsföringen. Men det borgar också för ett torrt halvakustiskt, trovärdigt och många gånger mycket underhållande sound.
   Som kanske hade kraschlandat om inte Pugh åter skrivit sina alldeles egna, udda och mycket personliga texter till de enkla men mycket effektiva melodierna. Där det tajta svänget och de ibland lekfullt barnsliga ramsorna är viktigare än några spektakulära arrangemang.
Skivan har ett ljud som, inbillar jag mig, producerar sig själv. Därför är det märkligt att en i sammanhanget så udda figur som Martin Axén, gitarrist i The Ark, engagerats som producent och ändå påverkat slutprodukten så lite.
   OK, några gånger tar känslorna över och de jazzskolade musikerna virvlar ut i några för långa spontana solon. Men i övrigt hålls allt kort (10 låtar/37 minuter), simpelt och väldigt personligt.
Bästa låtar: "Hare nu så bra", "Sommarflum", "Du kan kyssa din mamma ajö", "Lust hunger" och "Taggiga rosen".

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.