Blogginlägg

Försök till revansch i Örebro

Foto: Thomas Wiman


Foto: Jan-Ola Sjöberg

Elvis Costellos första konsert, av två, på Konserthuset i Örebro.

JA, DET ÄR FAKTISKT SANT: ELVIS COSTELLOS unika konsertbesök i Örebro, två konserter på två kvällar, tillhör besvikelserna bland alla mina konsertupplevelser. Elvis hade uppenbart dåligt humör (se anledning nedan). Tillsammans med bandet skruvade de upp volymen till max och detaljerna tynade bort i oväsendet.
   Medan Elvis Costello förberedde sig för sitt femte album, "Trust" (släpptes i januari 1981), genomförde han en liten svensk turné, Stockholm (Eriksdalshallen där jag fick uppleva när Dag Vag och Ebba Grön spelade skjortan av en förbannad Costello), Linköping, Karlshamn, tvÃ¥(!) konserter i Örebro och Göteborg, mellan 13-18 november dagarna efter varandra.
   Första Örebrospelningen, som jag recenserar nedan, var ingen knock-out sÃ¥ jag struntade helt enkelt i konserten dagen efter...

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/11 1980.

ELVIS COSTELLO & THE ATTRACTIONS
Konserthuset, Örebro 16 november 1980

Det är inte alltid rättvist eller motiverat att göra jämförelser. Men det är svårt att undgå att dra vissa paralleller mellan Rod Stewart (Isstadion i Stocxkholm i lördags) och Elvis Costello (gårdagens stora rockbesök i Örebro).
   Intresset kring dem som personer är likartat och populariteten är väldigt idolinriktat. Fast det till stora delar rör sig om helt olika publik,
   Medan Rod Stewart turnerar i stora hallar med pÃ¥kostade shower reser Elvis Costello mestadels den mindre popsvängen, sÃ¥ kallad landsortsturné, med en konsert helt utan visuella effekter.
   Costello klarar bevisligen inte av stora idrottslokaler. SÃ¥g honom i torsdags i Eriksdalshallen i Stockholm där han blev genant utspelad och effektivt överkörd av Dag Vag och Ebba Grön och hade sedan märkbart svÃ¥rt i den akustiskt svÃ¥ra lokalen.
   Det fanns mÃ¥nga anledningar till det fiaskot, nämnda lokal, publikdragande förband och den tveksamma repertoaren med 75% nytt material. Folk blev helt enkelt lurade pÃ¥ mÃ¥nga hits och säkra Costelloklassiker.
   Det var alltsÃ¥ motiverat med stor revansch i en för honom mer passande lokal, Konserthuset i Örebro igÃ¥r kväll. Han gör för övrigt ytterligare en konsert där ikväll.
   Vis av misstaget vid Stockholmskonserten hade Costello stuvat om programmet nÃ¥got och modifierat sin scenshow med en inte fullt sÃ¥ stor portion nyskrivna lÃ¥tar. Men det var fortfarande förvÃ¥nansvärt mycket nytt material han framförde. Vi fick säkert höra huvuddelen av hans nya album som ska komma efter nyÃ¥r.
   Den mindre lokalen passade honom bättre men dÃ¥ hans säregna sound bygger pÃ¥ mycket arrangemangsmässigt komprimerade lÃ¥tar blev ljudet inledningsvis väldigt jämntjockt. Det var till en början svÃ¥rt att utvärdera nÃ¥gra som helst harmonier. Det mesta lät likadant.
   SÃ¥ smÃ¥ningom, när ljudet blivit bättre, lyfte ocksÃ¥ showen till en viss del. Som scenprofil mÃ¥ste Elvis tillhöra en av de mest trÃ¥kiga rockstjärnorna. Han var mycket fÃ¥ordig när han kortfattat presenterade varje lÃ¥t. Dirigerade lite lätt med gitarrhalsen och det lilla kompet följde hans rörelser noggrant.
   Costello har unika röstresurser som kom bäst till sin rätt i balladerna där ocksÃ¥ kompet var mer nyanserat.
   Medan ljudet lÃ¥ngsamt förbättrades tände ocksÃ¥ publiken och stod mangrant upp under "Girls talk" och kvällens stora favorit "Watching the detectives". Och Costello var generös med extralÃ¥tar, bland annat rockfavoriten "Slow down" och showstoppern "Pump it up" när volymen just dÃ¥ var otroligt hög.

Elvis Costello: gitarr och sång
Bruce Thomas: bas och sång
Steve Nieve: keyboards
Pete Thomas: trummpr

LÃ¥tarna:
01. Beaten To The Punch
02. Two Little Hitlers
03. White Knuckles
04. Temptation
05. Strict Time
06. The Imposter
07. New Lace Sleeves
08. Lovers Walk
09. You'll Never Be A Man
10. I've Been Born Again / King Horse
11. Big Sister's Clothes
12. Big Tears
13. High Fidelity
14. Fish 'N' Chip Paper
15. He's Got You
16. Clubland
17. Luxembourg
18. You Belong To Me
19. Pump It Up

/ HÃ¥kan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.