Blogginlägg

Covers: The Lemonheads

THE LEMONHEADS: Varshons (The End, 2009)

Baksidan av omslaget till Lemonheads coverskiva är onekligen inspirerat av Sex Pistols ”Never mind the bollocks” men den musikaliska tonen på skivan är genomgående poppigare och innehåller till övervägande del mer melodisk elegans. Urvalet av låtar är fullt av överraskande kast mellan kommersiellt kända låtar, singer/songwriter-pop, techno, rock och lite punk. Låtarna är korta och koncentrerade och Evan Dando, som ÄR Lemonheads, vågar inte riktigt ta ut svängarna arrangemangsmässigt på samma våhalsiga sätt som materialet.
   Det är producenten Gibby Haynes, ledare av Butthole Surfers, som påverkat Dando och presenterat låtarna för honom med ett blandband av material. Därav den fantastiska blandningen. Som spretar åt olika håll och uppenbart är lite ojämnt men också intressant.
   Skivan inleds väldigt sympatiskt med ett moget sound. På "I Just Can't Take It Anymore" möts Dylan och alt.country i ett Tom Petty-inspirerat sound och ”Fragile” påminner om REM. Två låtar med så olika ursprung, Gram Parsons och engelska punkgruppen Wire, som låter så homogent och naturligt.
   Några mindre kända tjejer gör intressant entré på några låtar, Trisha Scott och Elisabeth Moses, men de stora kvinnliga gästartisterna är modellen Kate Moss och skådespelerskan Liv Tyler. De gör dock inga större intryck. Moss ”sjunger” på hårt technoarrangerade, malplacerade och Devo-influerade ”Dirty robot” med vocoder och dansgroove à la Kraftwerk medan Tyler duettsjunger en Cohen-låt. Tylers rockbakgrund (Liv är dotter till Aerosmiths Steven Tyler) ger väl hennes inhopp lite mer tyngd.
   Jag har hört väldigt få av originalen till det här materialet men anar att Evan och Gibby förändrat mycket på vägen. Men den röda tråden på skivan är dock njutbar. Med versionerna av GG Allin-, Van Zandt-, Sam Gopal- och July-låtarna som bäst.

Låtarna:
1. "I Just Can't Take It Anymore" (Gram Parsons)
1965-1966. Inspelad av Gram Parsons. Släpptes 2000 på samlingen "Another Side of This Life: The Lost Recordings of Gram Parsons, 1965-1966".
2. "Fragile" (Bruce Gilbert, Graham Lewis, Colin Newman, Robert Gotobed)
1977. Från albumet "Pink flag" med Wire.
3. "Layin' Up With Linda" (GG Allin)
1993. Singel med GG Allin & The Carolina Shitkickers.
4. "Waiting Around to Die" (Townes Van Zandt)
1968. Från albumet "For the sake of the song" med låtskrivaren.
5. "The Green Fuz" (Randy Alvey, Les Dale)
1969. Singel med Randy Alvey & The Green Fuz.
6. "Yesterlove" (Ian Willis)
1968. Från albumet "Escalator" med Sam Gopal.
7. "Dirty Robot" (Gerry Arling, Richard Cameron)
2001. Singel med Arling & Cameron.
8. "New Mexico" (FuckEmos)
1997. Från albumet "Celebration!" med FuckEmos.
9. "Dandelion Seeds" (July)
1968. B-sida ppå singeln "My clown" med July.
10. "Hey,That's No Way To Say Goodbye" (Leonard Cohen)
1968. Från albumet "Songs of Leonard Cohen".
11. "Beautiful" (Linda Perry)
2002. Från albumet "Stripped" med Christina Aguilera.

Online bonuslåt:
12. "How Can We Hang On?" (Tim Hardin)
1966. Ursprungligen "How can we hang on to a dream" från albumet "Tim Hardin 1".

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.