Blogginlägg

Covers: Martin Belmont

Postad: 2009-12-18 07:57
Kategori: Cover-skivor

MARTIN BELMONT: The guest list (Gold Top, 2009)

Det här är på många sätt ingen vanlig coverskiva i min serie av historiska coverskivor. Dels återförenas gitarristen Martin Belmont (Ducks Deluxe, Rumour, Nick Lowes kompband med flera) med olika gästsångare på nästan varje låt och dels är skivan relativt nyutgiven, september 2009, men jag sprang på skivan så sent som för några veckor sedan på The Beat Goes On-affären på St Eriksgatan i Stockholm. Och på rekommendation av pubrockvännen Tommy köpte jag den olyssnad ty med så många intressanta namn som Nick Lowe, Sean Tyla, Geraint Watkins, Carlene Carter och Graham Parker kunde jag inte låta bli att ryckas med i fascinationen.
   Dessutom är skivomslaget och texten i cd-häftet alldeles föredömligt gjort. Där Belmont förklarar sina uppenbara släktskap med medverkande artister, ofta handlar det om att Belmont har kompat artisten i fråga eller spelat i samma band. Och valet av coverlåtar har också ett personligt värde i historien. Belmont har också noggrant redogjort för låtens historia så det var till mycket stor hjälp när jag själv i vanlig ordning letade fram originalartister, låtskrivare och skivbolag.
   Skivan är inspelad under flera år, 2006 till 2009, i olika sammanhang under väldigt olika förutsättningar. Från proffsiga studior till kök, källare och vardagsrum. Men alla spår på skivan har ändå en genomarbetad och personlig prägel.
   Paul Carrack gör onekligen en Nick Lowe när han låter mer country än Carrack på ”My baby’s gone”. Johnny Nicky är en mindre känd förmåga som av Belmont beskrivs som ”British Soul music’s best kept secret” och sjunger helt gudomligt på ”Time for the sun to rise”. Doo wop-kören och Belmonts gitarrsolo spetsar intrycket.
   Nick Lowe gjorde ”A man in love”, under dess originaltitel ”The man in love”, redan på sin senaste skiva, ”At my age”, men gör den här ännu mer avskalad i köket där den spelats in.
   Geraint Watkins gör skivans största insats i en vacker på gränsen till gråtmild poplåt, ”Island of dreams”. Watkins är här en skönsångare av oanat mått.
   Carlene Carters återförening med Belmont resulterar också i något mycket stort. Nu låter Carlene mer vuxen och erfaren än på 80-talet.
   Ett minus är att Belont inte lyckades få med Elvis Costello i projektet men den nästan instrumentala versionen av ”Alison” är ändå väldigt överraskande bra.
   Som gitarrist är Martin Belmont en av mina stora engelska favoriter men det här är ingen gitarrskiva och som sångare är Belmont, som sjöng vissa låtar redan på Ducks Deluxe-tiden, högst ordinär. Låtarna och gästsångarna gör skivan till en av årets bästa.

Innehåll:
1. Paul Carrack - My Baby's Gone (Hazel Houser)
1960. Singel (Capitol) med The Louvin Brothers.
2. Johnny Nicky - Time For The Sun To Rise (Earl King)
1990. Från albumet “Sexual telepathy” (Black Top) med låtskrivaren.
3. Nick Lowe - A Man In Love (Charlie Feathers-Quinton Claunch-Bill Cantrell)
1959. Singel (Hi) med Tommy Tucker.
4. Sean Tyla - Johnny Too Bad (Winston "Shadow" Bailey/Hylton Beckford/Sydney Crooks)
1971. The Slickers på samlingsskivan “Tighten up, vol 4” (Trojan).
5. Reg Meuross - Seven Curses (Bob Dylan)
1963. Inspelad I samband med “The times they are a-changin’”-inspelningarna men officiellt utgiven med Bob Dylan först 1991 på boxen ”The bootleg series volumes 1-3”.
6. Geraint Watkins - Island Of Dreams (Tom Springfield)
1962. Singel (Philips) med The Springfields.
7. Martin Belmont - Get Rhythm (Johnny Cash)
1956. Singel (Sun) med låtskrivaren.
8. Carlene Carter - Tall Lover Man (June Carter)
1999. Från albumet “Press on” med låtskrivaren.
9. Martin Belmont - Alison (Elvis Costello)
1977. Singel (Stiff) med låtskrivaren.
10. Graham Parker - In The Midnight Hour (Steve Cropper-Wilson Pickett)
1965. Singel (Atlantic) med Wilson Pickett.
11. Hank Wangford - Waltzing With Sin (Joe Hayes)
1965. Belmont påstår att Red Sovine gjorde låten 1951 men jag hittar den först på albumet “Little Rosa” (Starday).
12. Martin Belmont - I Viberate (Conway Twitty-Jack Nance)
1958. Från ep:n ”It’s only make believe” (MGM) med Conway Twitty.
13. Barbara Marsh - Beyond The Blue Horizon (W. Frank Harling/Leo Robin/Richard A. Whiting)
1930. Från filmen “Monte Carlo” med sång av Jeanette MacDonald.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2009 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.