Blogginlägg

”Into the light”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/12 2001.

WEEPING WILLOWS
Into the light
(Virgin/Grand)

Efter sångaren Magnus Carlsons ojämna och splittrade soloskiva för bara ett halvår sedan har förväntningarna på Weeping Willows tredje skiva krymt avsevärt.
   Men det underbart habila bandet kommer tillbaka med en oväntat slagkraftig comeback.
Utifrån sina rötter i klassisk schlager har de tagit ett viktigt steg, så nödvändigt att jag för ett ögonblick betraktar det som skillnaden mellan liv och död för den här gruppen.
   De har blivit tuffare, vassare och stundtals stökigare. Carlsons tidigare i alla sammanhang så glasklara röst är nu stundtals både filtrerad och distad. Smäktande och vemodiga stråkar och de eviga texterna om brustna hjärtan är utstädade.
   Till förmån för lite mer sound, lite mer effekter och lite mindre tydliga melodier. Och ibland, "Into the light", kryddat med väldigt elaka riff. Där referenserna snarare är Depeche Mode, Tindersticks, OMD och U2 än Scott Walker och 60-tals-schlager.
   Först uppfattar jag nya skivan som en annan sida på samma mynt. Men efter upprepade genomspelningar är jag övertygad om att gruppens ansiktslyftning har lyckats. OK, stundtals är det lite simpelt händelsefattigt men deras karaktäristiskt vemodiga kännetecken finns där, kanske med ett dovare mer blekt tonfall, och jag har svårt att värja mig emot Carlsons röst, många starka låtar och bandets oerhört inspirerade sväng.
   För här finns låtarna med samma styrka som exempelvis gjorde debuten så bedårande. Med snillrika detaljer som betyder att Weeping Willows har en plats även i 2000-talets svenska pophistoria.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.