Blogginlägg från 2001-12-01

Mikael Wiehe konsert

Postad: 2001-12-01 14:29
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/12 2001.

KONSERT
MIKAEL WIEHE
Club 700, Örebro 30/11 2001


Han är en duktig talare, Mikael Wiehe. Och det var just mellansnacket mellan låtarna, som ibland blev längre än själva låtarna, som formade konserten. En konsert, på en turné döpt till "Sånger i tiden", som skulle bli en sammanfattning av Wiehes hela karriär. Från Hoola Bandoola till i dag.
   Kanske var det den hopplöst strikta inramningen, Medborgarhusets trista miljö eller den överdrivet tacksamma publiken (de applåderade till och med pausen) som inspirerade Wiehe till långa, stundtals underhållande men alltid engagerande tal som intro och förklaring till hans odödliga sånger.
   Jag har sett honom på Högskolan, Konserthuset, Slottsfestivalen och Gamla Röda Kvarn tidigare men aldrig upplevt honom så pedagogiskt taggad och politiskt vässad. Fredagskvällens konsert blev som en deja vu av 70-talet.
   Med ett brett urval, från 1971 till i dag, ur sin egen omfattande repertoar blev det en blandning Wiehe-låtar vars samband underströks av mellansnacken.
   En lokal som ramas in av en enorm tegelvägg är kanske inte byggd för rockmusik men när bandet lämnade de mer trallvänliga sångerna och attackerade i rockiga "Jag har vänner" och "Fred" (som saknas på den senaste karriärsammanfattande skivan "Sånger i tiden") och reggaekryddade "Vad bryr sej kärleken" blev konserten som bäst.
   I en lång, nästan tre timmar med paus, konsert med många ofrånkomliga sånger som ofta andades mer rutin än spontanitet. Och avslutningen med både "Titanic" och "Det här är ditt land" var riktigt förutsägbar och tråkig.

/ Håkan

"The quiet one" har tystnat

Postad: 2001-12-01 11:00
Kategori: Artiklar

"THE QUIET ONE", som genom åren blev George Harrisons ödmjuka devis, har definitivt tystnat. En mångårig kamp mot flera former av cancer och ett riktigt ruskigt överfall i sitt eget hem, krävde till slut sin man. 58-årige George avled i torsdags kväll i Los Angeles. Och antalet överlevande Beatles-medlemmar decimerades därmed till endast två.
   Han var alltid minstingen i världens största popband. Men efter Lennon och McCartney rankades George som självklar trea. Hans insatser var dock begränsade, hans bidrag till skivorna var få och han hade små möjligheter att påverka. Hans största roll blev istället att medla mellan bandets stora profiler, John och Paul, när det mot slutet av karriären alltmer lutade åt konflikt och meningsskiljaktigheter.
   I TAKT MED att Beatles gick från en enhet till fyra olika individer växte Georges självsäkerhet och han kom att skriva några av Beatles största evergreens, "While my guitar gently weeps", "Something" och "Here comes the sun". Så det var inte överraskande George som blev den förste Beatles-medlemmen som gav ut soloskivor.
   Låt vara med starkt experimenterade album som indiska "Wonderwall Music" och elektroniska "Electronic sounds". Men 1970, ett halvår efter Beatles officiella sammanbrott, var det George Harrison som chockade popvärlden med ett osedvanligt genomarbetat trippel-album, "All things must pass", som med singeln "My sweet lord" som draghjälp blev en storsäljare.
   EFTER DEN MÄSTERLIGA solodebuten skulle det bara gå nedåt för George, både konstnärligt och kommersiellt. Hans ökade intresse för orientalisk religion gjorde honom mystisk och mytisk. Och musikaliskt hade han, frånsett några sporadiska glädjeämnen, svårt att upprepa hitsen. En katastrofal turné 1974, en domstol fastslog att han hade stulit riffen till "My sweet lord" och några anonyma soloskivor gjorde att han drog sig tillbaka 1982 från musikvärlden.
   Hans intresse för formel 1 och film var under några år större och viktigare. Hans filmbolag Handmade Films producerade några riktigt uppmärksammade långfilmer, ofta med Monty Python-medlemmar i ledande roller, och hans musikkarriär var i stort sett nedlagd när han träffade Jeff Lynne 1987.
   Resultatet blev en ofattbart mogen och stark LP, "Cloud nine", och ur samarbetet med Lynne föddes supergruppen Traveling Wilburys, med George, Lynne, Bob Dylan, Roy Orbison och Tom Petty.
   George gjorde aldrig något mer soloalbum, fast snacket pågick i många år, men ännu en Wilburys-skiva och Beatles fantastiska återkomst 1995, med teveprogram och Anthology-skivorna, gav George åter en plats i rampljuset, något han dock aldrig strävade efter. George Harrison var aldrig den hippaste Beatles-medlemmen att ha som idol men någon gång vid något tillfälle har vi nog alla uppskattat hans coola, dämpade och finurligt humoristiska drag.
   SJÄLV KOPIERADE JAG delar av hans autograf (H:et) när jag började skriva under olika saker. Det kanske inte blir så tyst efter George Harrisons död men det tar nog inte så lång tid innan vi saknar hans väldigt speciella slidegitarr, hans personligt präglade sånger och hans storhet som omtänksam medmänniska.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (481)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (52)
Maxi12" (35)
Minns (149)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< December 2001 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...

Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...

Johan S 12/09: En fantastiskt bra afton hade vi!...

Jarmo Tapani Anttila 8/09: Var får man tag på Mickey Jupps album?...

Håkan Gustavsson 22/08: Du såg inte Whitney Rose? mvh/Håkan...

Mattias 30/06: Sjukt bra platta på alla sätt och vis....

Mattias 30/06: Weld är bättre i mitt tycke....

Olle Nordgren 30/06: Som alltid när det gäller recensioner på Håkans Pop är det mycket välskriv...

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.