Blogginlägg

Mors, lilla Olle

Postad: 2009-10-10 00:01
Kategori: Konserter


KONSERT
Olle Ljungström
Hornstull Strand, Stockholm 8 oktober 2009
Konsertlängd: 21.56-23.18 (82 minuter)
Min plats: ca 15 meter rakt fram från scenen


Jag lånar rubriken från en kommentar som min vän Johan släppte direkt efter den minst sagt okonventionella konserten i torsdagskväll med en av Sveriges mest profilstarka artister. Jag är glad att jag inte behöver skriva en sedvanlig recension men samtidigt var det en konsertupplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Och då tänker jag i första hand inte positivt. För Olle Ljungström var knappast samlad, han sjöng inte klockrent eller ens nära sin normala falsksång, han pratade alldeles för mycket strunt eller kom aldrig till punkt och det var blott ett fåtal låtar där magin stämde när jag kunde ana hur bra det kunde ha varit i sin helhet i den bästa av världar.
   Nej, jag skrev inte någon låtlista. Jag ville slappna av, ta en öl ihop med vänner på en förmodad i alla avseende intressant konsert så jag ska bara skriva några korta minnesanteckningar.
   Känslan efteråt var att Olle pratade sönder konserten med ostrukturerade mellansnack utan mening. Det gick naturligtvis ut över repertoaren där låtarna vi minns var ett fåtal. Som exempelvis ”Överallt”, ”Norrländska präriens gudinna”, ”Nåt för dom som väntar” (fast där var det nog den tålmodiga publikens förtjänst som gjorde framförandet så känslofullt), ”Jag och min far” (äntligen en samlad sånginsats från Olle), ”En apa som liknar dig”, ”En förgiftad man” och ”Svenskt stål”.
   Olle sjöng också ”Hvila vid denna källa”, reklamlåten, medan han på scen knappast var en fin förebild till budskapet om en drogfri ungdom. Jag ska inte påstå att Olle var onykter eller drogad, för det hade jag svårt att avgöra, men det blev ju stundtals långa pauser i kommunikationen när han plötsligt skrek ”Håll käften” till publiken eller plötsligt bröt ut i en helt överraskande och spontan version av ”Born in the USA” vid två tillfällen.
   Naturligtvis var det en tragisk upplevelse på en konsert med en artist som är uppenbart trasig och förvirrad, både psykiskt och fysiskt. Men som vi sa efteråt: Efter alla hundratals konserter som pendlat mellan strömlinjeformad och genomskinligt blek så var Olles framförande i torsdagskväll något vi aldrig kommer att glömma.
   Han sa inte mycket vettigt i sina evigt oändliga haranger av tomma ord. Men det var vid ett tillfälle han fällde en för oss oförlömlig kommentar:
   - Det är bra att ni klappar händerna och ni som inte kan kan väl i alla fall skriva ett – formulär.
   Mors, lilla Olle.

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2009 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.