Blogginlägg från 2009-10-18

”En modern man”

Nisse Hellberg
En modern man
(Metronome)

Efter två bra men inte suveräna soloskivor, som däremot sålt otroligt fint, når Nisse Hellbergs solokarriär på 2000-talet en ny höjdpunkt. Genom att sänka decibelvågorna, lämna förstärkarna hemma och ändå öka svänget. Genom att skriva än mer fantastiska texter och behålla den melodiska känslan är ”En modern man” en mycket positiv upplevelse.
   Nisse kompas av samma gäng som tidigare men scenförvandlingen har givit bandet en större personlighet och ett större utrymme. Janne Lindéns akustiska slide pryder ljudbilden på flera låtar och tillsammans med Nisse lyckas två akustiska gitarrer skapa ett tidlöst sound som jag närmast kan jämföra med Elvis Presleys tv-special 1969. Både spontant och koncentrerat på samma gång.
   Det svänger hejdlöst på flera låtar och mina tankar flyger iväg till artister som Dave Edmunds och, som i ”Den står där du ställt den” när pianot plockas fram,, Geraint Watkins och jag blir övertygad om att hade Rockpile spelat in en akustisk rockskiva hade soundet varit i närheten av ”En modern man”.
   Ändå är det, som vanligt när det gällt Nisse och hans låtar under dryga två decennier med Wilmer X, materialet som är den viktigaste beståndsdelen på hans nya skiva. Där texterna är så finurligt finsnickrade och tänkvärda. Där melodierna med sina ofta djupa rötter i musikhistorien låter väldigt moderna.
   Men som sagt, texterna gör Nisses nya skiva så otroligt tilldragande. Där det handlar om hemlängtan (”Alltid hem, hem, hem, hem”), bibeln ("Bok i retur" ger en klart kritisk bild och är skivans stora höjdpunkt), samarbete mellan människor (”Ett enda kugghjul”) i gospeltakt, Johnny Cash (”En man i svart”), härlig rock (”Kan livet nånsin bli bättre än så här”/”Vem ska ro båten i land”) och den ”Apache”-influerade instrumentallåten (”Ocean boy”).

/ Håkan

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.