Blogginlägg från 2009-10-23

70-talets mesta och bästa kompgrupp

Postad: 2009-10-23 07:51
Kategori: Örebro


NATURE 1970: Fr v Pär David Johnsson, Lasse Wellander, Bosse Skoglund och Mats Ronander.

När Peps lämnade Blues Quality av hälsoskäl våren 1970 blev blott 16-årige Mats ”Malla” Ronander hans ersättare. Mats var redan då ett aktat bluesnamn i Örebro på Power House, där han figurerade i Crossway Blues, och munspel hade han spelat i flera år. De övriga medlemmarna i bandet, Lasse Wellander, gitarr, Pär David Johnsson, bas, och Bosse Skoglund, trummor, (se bilden ovan) passade samtidigt på byta namn på gruppen till NATURE.
   Nature blev snart en rutinerad scengrupp på sina långa turnéer runt Sverige. Men de skulle också komma att bli Sveriges mesta och bästa kompgrupp åt en rad etablerade artister. Jag såg ett av deras första jobb som kompgrupp när de på Konserthuset i Örebro i februari 1972 backade upp den engelske klaviaturkillen Dave Greenslade som precis hade hoppat av bandet Colosseum.
   Det var ett kort och tillfälligt samarbete. Det skulle följa fler, längre och mer prestigeladdade kompjobb. Strax efter Greenslade-turnén gav Pugh Rogefeldt ut sitt album ”Hollywood” där Lasse Wellander medverkade och den kontakten gjorde att Nature började turnera som Pughs kompband på våren 1972. Det ledde i sin tur till Natures skivdebut med albumet ”Nature” på Metronomes underetikett Gump. Jag har förresten samlat information om Natures hela skivproduktion här.
   Nature-skivan producerades också av Pugh och var väl en, vad vi idag skulle kalla, lite ojämn och osammanhängande debutplatta. Med ändå intressant. Jag kan berätta att vinyloriginalet nyligen såldes för över 1900 kr på Tradera. Mats sjunger ”Dreams”, en bluesrockig låt, mycket bluesvuxet och Lasse slänger in ett gitarrsolo på skämt. På ”Driftin’”, som inleds med vågskvalp, sjunger Mats lika rutinerat. ”Uppe på berget” var en svensk tillbakalutad blueslåt med typiskt Malla-munspel i huvudrollen.
   Bland all rock och blues på Natures debutskiva är det nog ändå deras cover av ”Rock around the clock” som gått till historien. Inte minst för det inledande snacket på brett Närkemål där de gör sig lustiga över trummisen Skoglunds ålder. ”Han Ronanders grabb är väl bara 13 och Skoglund är väl uppåt 50” innan en hejdlöst svängig version av rockklassikern på munspel och dragspel följde. Bosse Skoglund var vid tillfället 36 år…
   Wellander-Ronander hade tonsatt en William Blake-dikt, ”How sweet I roamed…”, som visar upp en fingerfärdig Wellander och ännu en bländande sånginsats av Ronander. Ännu en blueslåt på svenska, ”Den killen är en stjärna”, den tunga bluesrockiga ”Blind Willie” och ”Tillbaka”, som blandar rock med folkmusik och långt gitarrsolo, avslutar skivan.
   ”Blind Willie”, med musik och text av Susie Heine, har en liten märklig historia. Texten fanns på skiva redan 1970, på en Made In Sweden-skiva, ”Made in England”. Den jazzinfluerade melodin hade då skrivits av medlemmarna Georg Wadenius och Bo Häggström. Heine hade ett speciellt förhållande till Nature. Den färgade sångerskan medverkade i musikalen ”Hår” 1968 och var faktiskt en av kandidaterna till att ersätta Peps i Blues Quality…

Samtidigt som Natures första album släpptes, i juni 1972, kom den första unika singeln med Pugh & Nature. A-sidan hade en text av Ulf Lundell (se bilden till höger), då helt okänd, som Pugh sedan hade tonsatt i sedvanlig stil. Pugh och Mats sjunger unisont den smått komiska texten: ”Jag föddes 51/Jag vägde ganska lätt/Sen blev det ingen sprätt/Jag fann snart att jag var av en annan sort/Som är för kort”. Efter 1:22 spelar Lasse Wellander ett typiskt gitarrsolo jämförbart med hans insatser på Pughs ”Hollywood”.
   B-sidan ”Karneval” var en märklig sak där refrängen ”Karneval som samlat alla till fest” sjöngs, även den här gången av Pugh och Mats tillsammans, medan Pugh i versen berättade en märklig vardagshistoria hämtad från mars 1972 i Västerås centrum. Om en man som bröt ihop inför folkmassorna.
   Pugh & Nature turnerade flitigt under hösten 1972, då Bosse Skoglund (som nu spelade med Arbete & Fritid) hade ersatts av Erik ”Kapten” Dahlbäck (som spelat med Fläsket Brinner) på trummor, och i november kom nästa singelresultat från det unika samarbetet. Se bild nedan.
   A-sidan ”Slavsång” inleddes med ett typiskt gitarrsolointro från Lasse Wellander som också hade skrivit låten tillsammans med Pugh. Den tveklöst progginfluerade texten (”Det är dom rika som tar…” hette det bland annat) viskade Pugh fram i bästa Nationalteatern-stil innan Wellander fick avsluta låten med ett minuten långt gitarrsolo.
   Även på B-sidan ”Lejon” viskar Pugh sin text. En låt i halvfart med akustisk gitarr.
   Efter turnésamarbetet med Pugh, som avslutades våren 1973, fortsatte Nature turnera på egen hand i flera år. Men både sommaren 1973 och 1974 kompade de Ted Gärdestad. Jag såg Ted och bandet på Prisma i Örebro i augusti 1974 och det var uppenbart att bandet gav Ted en rockigare stil och jag efterlyste då en skiva från samarbetet.
   Samtidigt var Natures andra album, ”Earthmover”, på gång och föregicks av två singlar med fyra låtar som också fanns med på albumet. Skivan producerades av Claes af Geijerstam och Nature hade ännu en ny trummis, Thomas Rydberg, som spelat med Life och Resan. Se bild nedan.
   En kort lägesrapport om af Geijerstam 1974: Året innan hade han vunnit den svenska Melodifestivalen med duon Malta där örebroaren Göran Fristorp var den andra halvan. När ABBA 1974 vann stora Europafinalen engagerades af Geijerstam som livetekniker medan han själv hade en liten solokarriär på g. I gruppen Rocket, där även gitarristen Björn Linder och sångerskan Kerstin Wretmark (även hon örebroare) var medlemmar, var Clabbe ledare och soundet var utpräglat rockigt. Såg en konsert med bandet hösten 1974 och det var onekligen en intressant upplevelse. Rocket gjorde även en singel, ”Friday’s on my mind” (EMI).

Natures andra album hade uppenbart större budget vid inspelningen då musiker som Björn J:son Lindh (som var med och skrev en låt), Alain Leroux och jazzgiganten Bernt Rosengren på saxofon medverkade. Omslaget är en läcker målning av Lasse Åberg på en broderad jeansbakficka.
   ”Earthmover” var som sagt resultatet av en större produktion och det lät både proffsigare och bättre om Nature och deras egna låtar var nu på en helt annan och högre nivå. Dels genom låtar som ”Lookin’ for rock n’ roll” och ”Midnight dreamer” på bluesrockig traditionell grund och dels i mer äventyrliga låtar, ”20:th century kid” och ”Mystery brew”, där det förekom både fasförskjutning, saxsolo (Bernt Rosengren), mellotron (Björn J:son Lindh), både akustiska och elektriska gitarrer och en i övrigt drömsk nästan psykedelisk känsla.
   Coverlåtarna, singellåtarna, får nog tillskrivas den kommersiella eftergiften (Clabbe var ju producent) men Mats sjöng på det här albumet ännu bättre och ännu mer vuxet. På både originallåtar och covers.
   Det hände ändå inte så mycket med Natures egen karriär och sommaren 1975 kompade de Göran Fristorp i de svenska folkparkerna. Och Nature hade ännu en gång bytt trummis, Stanley Larsson från hårdrockande Neon Rose. Bandet skulle snart dessutom utökas med en saxofonist, engelsmannen Reg Ward från Newcastle som spelat med gruppen Midsommar. Det stora mötet med Ulf Lundell närmade sig. Se bild nedan.
   Lundell hade träffat Mats Ronander i Vitabergsparken 1975 och Malla fick vara med och spela munspel på Lundells första skiva, ”Vargmåne”. Det ena gav det andra och när Lundell för första gången professionellt skulle ställa sig på scen, i april 1976 på Häktet i Gamla Stan, var det med Nature som kompgrupp. Men gitarristen hette då inte Wellander, som just då turnerade med ABBA, utan Richard Rolf, känd som gitarrist i gruppen November.

Ulf Lundell & Nature skulle bli ett av den svenska musikhistoriens största samarbeten. På scen. På skiva litade Ulf och folket på EMI mer på studiomusikerna under ledning av gitarristen Finn Sjöberg, även han med rötterna i Örebro…
   Tre långa turnéer under 1976-1977 och en liveplatta, ”Natten hade varit mild och öm”, blev deras uppmärksammade resultat. Lundell har beskrivit den som Sveriges första punkskiva, en stökig och larmig liveplatta. Med ett icke-konventionellt innehåll. Där endast två av elva låtar fanns på skiva med Lundell innan.
   Här finns fyra nya Lundell-original, hans svenska text till Chuck Berrys ”Johnny B Goode” och hans musik till den skotske poeten Robert Burns dikt ”O, Guid Ale Comes”. Märkligaste parentesen på skivan är den 45 sekunder långa instrumentalpassagen innan ”My generation”. ”Yellow tango” skrevs av pianisten Richard Twardzick men gjordes känd 1953 av en annan pianist, Russ Freeman. Låten nämns inte på omslaget till ”Natten hade varit mild och öm” men finns med på etiketten.
   Två av coverlåtarna på skivan, ”Route 66” och ”My generation”, sjungs med pondus av Mats Ronander.
   ”Natten hade varit mild och öm” spelades in på Ulf Lundell och Natures andra långa turné mellan oktober 1976 och januari 1977. Den ursprungliga inspelningen gjordes på Jarlateatern i Stockholm men den gick inte att använda. Då gjorde de om inspelningen på Bullerbyn i Stockholm och det gick bättre – men publikljudet hämtades från Jarlateatern-inspelningen!
   Lundell och Nature gjorde sin sista spelning tillsammans 25 juni 1977 men Wellander och Ronander ingick även i Lundells nya band som turnerade under juli och augusti 1978. Innan de bildade det egna bandet Wellander-Ronander som resulterade i ett album på Polar. Finns anledning att återkomma till den historien.
   Efter Nature började Reg Ward spela med Magnus Lindberg men det var mer tyst om Pär David och Stanley. Lasse Wellander berättar att Pär-David spelade med Björnsson under större delen av 80-talet. Gjorde en skiva 1990, ”Äntligen” där även Lasse medverkade. Han spelade även i en trio med Micke ”Nord” Andersson innan han avled 1992.
   Det var tyst om Stanley Larsson efter Lundell-äventyret men här finns en artikel om Stanleys historia. Stanley avled i januari 2007.
   Stort tack till Lasse Wellander för bilder och information.


PUGH & NATURE 1972: Fr v Mats Ronander, Lasse Wellander, Erik "Kapten" Dahlbäck, Pär David Johnsson och Pugh Rogefeldt.


NATURE 1973-74 när de kompade Ted Gärdestad: Fr v Lasse Wellander, Thomas Rydberg, Ted, Mats Ronander och Pär David Johnsson.


ULF LUNDELL & NATURE 1976: Fr v Lasse Wellander, Stanley Larsson, Reg Ward, Pär David Johnsson, Mats Ronander och Ulf.


/ Håkan

NATURE diskografi

Postad: 2009-10-23 07:49
Kategori: Diskografier

Juni 1972
NATURE: Nature (Gump 3)
Dreams (Lars Wellander-Mats Ronander-Bosse Skoglund)
Driftin’ (Lars Wellander-Mats Ronander)
Uppe på berget (Lars Wellander-Mats Ronander)
Rock around the clock (Jimmy DeKnight-Max Freedman)
How sweet I roamed… (Lars Wellander-Mats Ronander-William Blake)
Den killen är en stjärna (Lars Wellander-Mats Ronander-Tony Strandberg-Pugh Rogefeldt)
Blind Willie (Susie Heine)
Tillbaka (Lars Wellander-Mats Ronander-Pugh Rogefeldt)
Producerad av Pugh Rogefeldt

Juni 1972
PUGH & NATURE (Metronome. J 27.110)
A. En gång tog jag tåget bort (Pugh Rogefeldt-Ulf Lundell)
B. Karneval (Pugh Rogefeldt)
Producerad av Anders Burman





November 1972
PUGH & NATURE (Metronome. J 27.120)
A. Slavsång (Pugh Rogefeldt-Lars Wellander)
B. Lejon (Pugh Rogefeldt)
Producerad av Anders Burman






1974
NATURE(Sonet T-7921)
A. This wheel’s on fire (Bob Dylan)
B. Meating (Lasse Wellander)
Producerad av Claes af Geijerstam






1974
NATURE (Sonet T-7926)
A. Going home (Nature-Claes af Geijerstam)
B. Summer in the city (John Sebastian)
Producerad av Claes af Geijerstam





Juni 1974
NATURE: Earthmover (Sonet SLP 2554)
Lookin’ for rock n’roll (Nature)
Going home (Nature-Claes af Geijerstam)
Summer in the city (John Sebastian)
20:th century kid (Lasse Wellander-Mats Ronander)
Mystery brew (Lasse Wellander-Mats Ronander-Björn J:son Lindh)
Midnight dreamer (Nature)
Meating (Lasse Wellander)
One room country shack (Mercy Dee Walton)
Follow my heart (Lasse Wellander-Mats Ronander)
This wheel’s on fire (Bob Dylan)
Producerad av Claes af Geijerstam

20 april 1977
ULF LUNDELL & NATURE:
Natten hade varit mild och öm

(Harvest/EMI 7C 062-35388)
Stockholms city (Ulf Lundell)
Som en syster (Ulf Lundell)
Lismare (Ulf Lundell)
Om vi vill och törs (Ulf Lundell)
Sextisju, sextisju (Ulf Lundell)
Lilla Anette (Ulf Lundell)
Route 66 (Bobby Troup)
Jonny Gitarr (Chuck Berry-Ulf Lundell)
Yellow tango (Richard Twardzick)
My generation (Pete Townshend)
Och gott öl kom (Ulf Lundell-Robert Burns-Frans G Bengtsson)
Producerad av Björn Boström

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (104)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2009 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.