Blogginlägg

Ferry & Co som skuggfigurer

Världspremiär på turnén. Konserten med ett comebackande Roxy Music, ”Manifesto” hette deras första album på över tre år, genomfördes på ett mörkt och dunkelt Johanneshovs Isstadion. Skivan har officiellt releasedatum 1 mars men släpptes förmodligen tidigare i Sverige för jag recenserade skivan samma dag som konsertrecensionen.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/2 1979.

ROXY MUSIC
Isstadion, Stockholm 24 februari 1979

Roxy Musics senaste och nya album är en vågad satsning. De var inte lika djärva på scen. Det var därför konserten inleddes med den suggestiva titellåten ”Manifesto” och slutade med ”Do the strand” och inte tvärtom.
   Roxy Music-konserten i Stockholm visade annars upp en bräcklig fasad av en stor grupp. Med en nästan skandalös inramning.
   Ljusingenjören kan inte ha haft en av sina mest lysande(!) kvällar. Strålkastarna var knapphändiga och ljuskanonerna räckte inte till. Fungerade säkert bra för publiken på parkett men vi tusentals på läktarna såg enbart skuggfigurer. Mest var det Bryan Ferry i skenet. Exempelvis fick Andy Mackay ofta spela i totalt mörker och hans saxofon blev dessutom helt bortmixad. Därför blev vi lurade på de otroliga saxofonsolona i ”A song for Europe” och ”Both ends burning”.
   Även den annars så skicklige trummisen Paul Thompson lät nästan amatörmässig när ljudet mördades av pingpongeffekten. Alltså svåra förutsättningar för en bra konsert.
   Vi är många som har lyft upp Bryan Ferry till topparna på skiva men på scen hade denne stelbente kostymtyp med sina nonchalanta rörelser en mindre huvudroll. Hans speciella röst dränktes ofta i ljudkaskaderna från Phil Manzaneras gitarr och Andy Mackays saxofon.
   Alldeles bakom de tre i fronten stod nye baskillen Gary Tibbs och hade en inte helt oviktig roll.
   Publiken hade märkbart och förståeligt svårt för de nya låtarna. Det blev istället efter ”safety first”-principen ”Love is the drug”, ”Borth ends burning” (trots misslyckat saxsolo) och ”Virginia plain” som drog igång den mesta extasen. Det var i övrigt otroligt lugnt bland publiken.
   Allra bäst fungerade gruppen i de långsamma låtarna. De är som en lättläst bok. Man kan lätt blicka tillbaka och minnas. Det var därför Roxy Music sällan riskerade något under en och en halv timme. Kort speltid med tanke på biljettpriset 60-70 kronor.
   Den olycksaliga inramningen med bristfälligt ljus och ljud får vi i Sverige leva med då stora artisters världsturnéer nästan alltid påbörjas här och sedan ska allt trimmas innan de når större marknader i England och USA.

Bryan Ferry – vocals, keyboards
Phil Manzanera – guitar
Andy Mackay – saxophone, oboe
Paul Thompson – drums
Gary Tibbs – bass
David Skinner – keyboards

Trolig setlist:
• Manifesto
• Trash
• Out Of The Blue
• Angel Eyes
• A Song For Europe
• Still Falls The Rain
• Mother Of Pearl
• Ain't That So
• Stronger Through The Years
• Ladytron
• In Every Dreamhome A Heartache
• Love Is The Drug
• Editions Of You
• Re-make/Re-model
• Do The Strand


Aftonbladet 25/2 1979.


Expressen 25/2 1979.


Svd 25/2 1979.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.