Blogginlägg

Soundtracks: "Good will hunting"

GOOD WILL HUNTING (Capitol, 1997)

På omslaget till det här soundtracket ståtar Robin Williams och Matt Damon, som spelar två av huvdrollerna i den här filmen, men ingen av dem tar tack och lov en ton på den här skivan. Däremot är det skivan (och filmen) där kultförklarade singer/songwriter-artisten Elliott Smith gör debut i stort sammanhang. Det leder så småningom till en Oscars-nominering men ingen vinst ty det priset tog Celine Dion, med ”My heart will go on”, framför ögonen på Smith.
   På den här skivan äger Smith en stor plats när han bidrar med sex låtar, fem tidigare utgivna och en helt ny, ”Miss misery”. Det var den senare låten som han Oscars-nominerades för och inte nog med det. Han ställde sig upp på galan på scen i vit kostym och framförde låten. Jag glömmer det aldrig.
   Hans övriga låtar på skivan är hämtade från de tidigare skivorna ”Roman candle” (1994) och ”Either/Or” (1997).
   Men det är också ett soundtrack som innehåller lite för många låtar i kategorin ”gammal skåpmat”. Gerry Raffertys ”Baker street”, ” Al Greens version av Bee Gees ”How can you mend a broken heart” (där kompet, hammondorgeln, kören, det komprimerade stråkarrangemanget och Greens falsett är himmelskt vackert!) och The Waterboys ”Fisherman’s blues” är bra låtar men stör nyhetsvärdet och helheten på skivan. Tillsammans med tidigare utgivna men inte så kända låtar med Dandy Warhols, Jeb Loy Nichols och Lucious Jackson.
   Filmmusikskrivaren Danny Elfman ansvarar för filmens musik och hans stråkarrangemang på Elliott Smiths ”Between the bars”, hans egna ledmotiv och den avslutande finallåten, inbäddad i symfoniskt arrangemang, är väldigt vackert.
   Elfman ligger bakom musik till filmer som ”Batman”, ”Beetlejuice”, ”Mission impossible” och tv-serien ”Desperate housewifes”.
   Tillsammans med pärlan ”Miss misery”, där man kan dra paralleller med Simon & Garfunkel, är Smiths återupptäckta låtar ”Angeles” och ”Say yes” makalöst vackra bidrag till filmen.

Innehåll:
1. Between the Bars [Orchestral] - Elliott Smith
2. As the Rain - Jeb Loy Nichols
3. Angeles - Elliott Smith
4. No Name #3 - Elliott Smith
5. Fisherman's Blues - The Waterboys
6. Why Do I Lie? - Luscious Jackson
7. Will Hunting [Main Titles]
8. Between the Bars - Elliott Smith
9. Say Yes - Elliott Smith
10. Baker Street - Gerry Rafferty
11. Somebody's Baby - Andru Donalds
12. Boys Better - The Dandy Warhols
13. How Can You Mend a Broken Heart? - Al Green
14. Miss Misery - Elliott Smith
15. Weepy Donuts - Steve Bartek, Danny Elfman

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.