Blogginlägg

”Time out of mind”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/9 1997.

BOB DYLAN
Time out of mind
(Columbia)

HAN BLIR ALDRIG för gammal för att tappa inspirationen. Dylan, 56, är tillbaka med sin första skiva på sju år med nytt eget material.
Det är en sval, avslappnad men mycket skärpt Dylan.
   Materialet är textmässigt inte så livsbejakande, handlar mer om olycklig kärlek, död och livströtthet, men konstnären i Dylan trivs och befinner sig på sin mammas gata.
   För han har med "Time out of mind" gjort en av sina mest inspirerade skivor på år och dag. Sjunger genomgående ypperligt (allt givetvis jämfört med egna tidigare insatser), Daniel Lanois äventyrliga produktion är en utsökt språngbräda till överraskning och så har Dylan fått tillbaka den klassiska skrivådran.
   De där klagande texterna, svartsynen mellan raderna och stundtals ren dödslängtan är nog konstnärlig frihet efter traditionell bluesmall.
   En handfull bluesvarianter, melodier som tuggar på utan att leda någonstans, är skivans minst underhållande sekvenser. Arrangemangen är i de fallen ostrukturerade och kompet liknar mest jamssesion i studion.
I övrigt ger elva korta dagar i studion underbart spontana förutsättningar. Inga överarbetade arrangemang, ett komp som lever och en lyhörd produktion som lyfter fram låt och framförande.
   När "Time out of mind" är som bäst är det klassisk Dylan-stämpel på resultatet.
   "Standing in the doorway" är suggestiv på gränsen till stillastående. Och aldrig har ett fullsatt komp med två trummisar, både slide och steelguitar och orgel/piano varit så lågmält.
   "Tryin to get to heaven" är ett brinnande Dylan-epos. Med ett munspel som kvider.
   "Not dark yet" är ännu en hypnotisk, mycket snygg ballad.
Och bara Bob Dylan kan gå i land med en 16-minuterslåt, den episka "Highlands", som är dagboksblad och djupt filosoferande på en restaurang i Boston.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.