Blogginlägg

Covers: David Bowie

DAVID BOWIE: Pin ups (RCA, 1973)

1973 hade David Bowie bara funnits i strålkastarljuset några år och redan då, när han just hade blivit Ziggy Stardust för hela världen, överraskade han med en coverskiva. Produktionstakten på den här tiden var hög och bara sex månader efter ”Aladdin sane” släppte Bowie ”Pin ups”. En skiva som kom att bli hans sista med kompgruppen som gick under namnet Spiders From Mars men till den här skivan var originaltrummisen Woody Woodmansey borta och ersatt av Aynsley Dunbar.
   Innehållet på skivan var genomtänkt med låtar av nästan genomgående brittiskt ursprung. Bowie gör väl inte parodi av originalen men det finns en underliggande skämtsam ton på många av hans tolkningar. I korta låtar som i tio fall av tolv inte överstiger tre minutersgränsen har Bowie lite bråttom och är lite rastlöst ofokuserad när han skyndar sig fram över covermaterialet. Jag får känslan att han bara vill fullfölja ett kontrakt och bli fri. Men han var RCA-artist många år framöver.
   De brittiska originallåtarna var ofta tuffa låtar med hänsynslösa arrangemang men här tar Bowie udden av den klangen. På ”Here comes the night” hamnar han verkligen i skuggan av Them och i jämförelse med sångaren Van Morrison står han sig slätt. Det gäller också Yardbirds-låtarna ”I wish you would” och ”Shapes of things” som är en viskning jämförda med originalen. Och ”See Emily play” förvandlar Bowie till en skojlåt med skämtkör och roliga effekter.
   Den snälla utstrålningen gäller naturligtvis också tolkningarna av de extraordinära Who-låtarna där Bowie visserligen sjunger bra på ”Anyway, anyhow, anywhere”. Och Aynsley Dunbar gör sitt bästa för att kopiera Keith Moon på trummor.
   ”Sorrow” är en av topplåtarna på skivan och blev mycket riktigt singelval från albumet. Där Bowie inte kommer långt från Merseys fina original. Låten är hämtad från Liverpools pophistoria liksom ”Everything’s alright” som en gång gjordes av The Mojos där Bowie-trummisen här, Dunbar, en gång spelade. Dock inte på originalet av just den låten.

   Låtarna:
   1. ”Rosalyn” (Jimmy Duncan/Bill Farley)
   1964. The Pretty Things debutsingel skriven av bandets manager Duncan och inspelningsteknikern Farley.
   2. ”Here Comes the Night” (Bert Berns)
   1964. Originalet gjordes av Lulu & the Luvvers men låten blev mest känd med Them året därpå.
   3. ”I Wish You Would” (Billy Boy Arnold)
   1955. Låtskrivaren spelade in originalet men arrangemanget här är inspirerat av The Yardbirds debutsingel från 1964.
   4. ”See Emily Play” (Syd Barrett)
   1967. Andra singeln med Pink Floyd.
   5. ”Everything’s Alright” (Nickey Crouch/John Konrad/Simon Stavely/Stuart James/Keith Karlson)
   1964. Andra singeln med Liverpool-gruppen The Mojos. Skriven av gruppens fem medlemmar, ”Simon Stavely” var en pseudonym för Terence O’Toole.
   6. ”I Can’t Explain” (Pete Townshend)
   1965. Andra singeln med The Who.
   7. ”Friday on My Mind” (George Young/Harry Vanda)
   1966. The Easybeats-singel.
   8. ”Sorrow” (Bob Feldman/Jerry Goldstein/Richard Gottehrer)
   1965. Första singeln med Liverpool-gruppen The Merseys, som inspirerade Bowie, men originalet gjordes av amerikanska McCoys på en singel-b-sida.
   9. ”Don’t Bring Me Down” (Johnny Dee)
   1964. The Pretty Things. Dee var en mindre känd engelsk sångare. Låten ska ej förväxlas med Animals hitlåt från 1966 med samma namn.
   10. ”Shapes of Things” (Paul Samwell-Smith/Jim McCarty/Keith Relf)
   1966. The Yardbirds-singel.
   11. ”Anyway, Anyhow, Anywhere” (Pete Townshend/Roger Daltrey)
   1965. Tredje singeln med The Who. Enda låten skriven av Townshend och Daltrey tillsammans.
   12. ”Where Have All the Good Times Gone” (Ray Davies)
   1965. B-sida på The Kinks ”Till the end of the day”-singel.

   B-sidan på David Bowies ”Sorrow”-singeln är också en cover:
   ”Amsterdam” (Jacques Brel/Mort Shuman)
   1964. Brel på albumet “Enregistrement Public à l'Olympia 1964”. Shuman översatte till engelska. Bowies version är inspirerad av Scott Walkers tolkning på “Scott” 1967.

   Cd-bonusspår på återutgivning 1990:
   "Growin' up" (Bruce Springsteen)
   1973. Albumspår från Springsteens "Greetings from Asbury Park, N J".

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.