Blogginlägg

Jag väljer ut Örebros största artister

Den här artikeln publicerades ursprungligen i en redigerad form i Nerikes Allehanda 30/4 2009.


Lolita Pop 1987.

Att välja ut, analysera och rangordna Örebros alla pop- och rockartister och grupper genom alla tider är ett vansinnigt inspirerande, men också väldigt svårt, uppdrag om ni frågar mig. Jag hade ett brett och långt startfält att välja bland och mina minnen täcker in åtskilliga decennier tillbaka i tiden.
   Om jag ska kommentera min egen lista så var de fyra översta platserna tämligen självklara. Dels för att namnen är milstolpar i Örebros rockhistoria och dels för att de demokratiskt täcker in de senaste 40 åren som jag själv upplevt av artistlivet i Örebro.
   Lolita Pop blev under sin existens, 1979-1992, Örebro troget och är av patriotiska skäl den självklara listettan. Gruppen som växte upp på Rockmagasinet, historisk tummelplats för 80-talets rockgeneration, tillhörde vardagen i den här staden. Deras rykte och respekt växte för varje år och för varje ny spännande skiva.
   Inte ens skivkontraktet med amerikanska Virgin och beslutet att börja sjunga på engelska kunde störa den naturliga bilden på en grupp från Örebro. Sedan hade gruppen en frontperson, den personliga sångerskan Karin Wistrand, som då tillhörde toppen i Sverige.
   Mats Ronander brukar vi av hävd kalla örebroare fast han försvann från staden för snart 39 år sedan. Hans unga inspirerande framåtanda, han jammade på Power House i 14-årsåldern, den professionalism han började utveckla redan som 16-årig sångare i Nature och sedan en lång solokarriär som artist och profilstark gitarrist har inte passerat obemärkt varken i Örebro eller övriga Sverige.
   Utan trummisen Sjunne Ferger hade nog aldrig Örebro blivit den trendskapande musikstaden på 60-talet. Först som 13-årig trummis i popgruppen Alligators och sedan som initiativtagare till Power House, som drevs av Sjunnes mamma Åse. Redan då hade han bildat rock- och bluesgruppen Blues Quality som blev en plantskola för många musiker i staden. Det var Sjunne som fick Peps Persson att flytta till Örebro och bli sångare i Blues Quality.
   Sedan träffade han jazzmusikern Don Cherry, gick in i en intensiv bebopperiod och bildade duon Takt & Ton.

Övriga namn på listan är en färgsprakande blandning av musikstilar under många decennier.
   Millencolin, dagens heta namn, är givetvis Örebros största internationella grupp genom alla tider. På 90-talet, när de etablerade sig, satte de den här staden på den internationella musikkartan.
   Big Deal, med Magnus Sjögren i spetsen, var det största popkommersiella bandet på 80-talet med glada hits och simpla refränger på programmet. Låtar som ”EAEO”, ”Du du du kan ge kärlek”, ”Det brinner en eld” och ”Förföra en ängel” kanske har en kort livslängd men gruppen etablerade sig och fick 1986 göra ett album på Virgin, ”Vacker bild”.
   Det mc-älskande Kenneth & Knutters, med extremt slagkraftiga poplåtar av komisk prägel, har en meriterande skivkarriär bakom sig men personligen älskade jag förlagan Colt 45 mycket bättre.
   Unga Strollers regerade också på 90-talet men hade mer rötter och mer garagerock och en sångare med klass, Mathias Lilja, än några andra. Gruppen ha flera album av klass bakom sig.
   Gitarristen Staffan Ernestam började sin karriär i Big Deal men har målmedvetet satsat på en egen karriär som mål. Under namnet Fabulous Barflys kompade Ernestams band en comebackande Magnus Lindberg 1989-1990. Sedan har han under senare nått stora framgångar framgångar som Jeremias-tolkare i sitt eget mäktiga band Jeremias Session Band.
   Athletic Arabs växte upp i skuggan av Lolita Pop men var egentligen ännu mer ett personligt och udda rockband. Här gjorde Jerker Odelholm, basist som sedan har spelat med både Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim och Olle Ljungström, debut som musiker.
   Lifeline var mitt favorithårdrockband i den här stan. Poppigare och lättsammare än Motherlode men melodiskt starkare. Deras rykte nådde Stockholm och de fick göra en singel på EMI, producerad av Lasse Lindbom, som höjdpunkt på sin karriär.
   Örebros tio största poprockband och artister:
1. Lolita Pop
2. Mats Ronander
3. Sjunne Ferger
4. Millencolin
5. Big Deal
6. Kenneth & Knutters
7. Strollers
8. Staffan Ernestam
9. Athletic Arabs
10. Lifeline

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.