Blogginlägg

Stiff-bonus: Bowi

Postad: 2009-04-27 07:55
Kategori: Stiff


NICK LOWE: “Bowi” (Stiff LAST 1)
Release: 21 maj 1977.


Nick Lowes andra Stiff-skiva blev en ep med fyra låtar, tre original och en cover. Om vi ska börja med titeln, ”Bowi”, så är det givetvis en lustig kontring på David Bowies ”Low”-album som släpptes 14 januari 1977. Enligt Lowe utelämnade Bowie ett ”e” i sin titel vilket Lowe sedan besvarade med samma mynt. Historien fick en fortsättning när närbesläktade The Rumour i juli 1977 släppte sitt första album, ”Max”, som ett lika humoristiskt svar på Fleetwood Macs ”Rumours” som kom ut 4 februari 1977.
   På det snygga omslaget till ”Bowi”, med fotografier på Lowe av Peter Kodick, myntades för första gången det Nick Lowe-smarta uttrycket ”Pure pop for now people”. Just den devisen blev ju senare USA-titeln på Lowes första soloalbum som i England hette ”Jesus of cool” (eller ”The Jesus of cool” som det står på etiketten till min skiva). Den titeln blev alldeles för magstark för det moraliska USA.
   Våren 1977 var en osedvanligt produktiv och intensiv tid för Nick Lowe. Som producent ansvarade han för Dr Feelgoods ”Be seeing you”-album och Elvis Costellos första. Rockpile, där Lowe var en fjärdedel, turnerade flitigt samtidigt som Nick skrev och spelade in egna låtar.
   ”Bowi” var Nick Lowes första skiva sedan Stiff-debuten ”So it goes” (BUY1) men en låt, den instrumentala ”Shake and rat”, spelades in samtidigt som de två singellåtarna och ”I love my label”. På den korta (2:00) parentesen i Lowes diskografi spelar han själv bas och kompgitarr medan de idag, enligt cd-omslaget till nyutgåvan av ”Jesus of cool” (2008), inte riktigt vet om det är Bobby Irwin eller Steve Goulding som spelar trummor.
   På originalomslaget till ”Bowie” står det tydligt och klart att det bara är Goulding som spelar trummor och att teknikern heter Barry ”Bazza” Farmer. Men det finns fler frågtecken på omslag/etikett.
   Nicks sång om den kanadensiska stumfilmsskådespelerskan Marie Prevost (1898-1937) stavas ”Mary Provost” på den gamla hederliga svartvita Stiff-etiketten och ”Marie Provost” på skivomslaget. I verkligheten hette damen med det tvivelaktiga ryktet något helt annat: Mary Bickford Dunn. Innan hon dog av akut alkoholism i sitt hem där hennes hund i sin iver att väcka upp henne nafsat henne i benet. En absurd händelse som fick Lowe att skriva den odödliga refrängen "She was a winner/Who became the doggie's dinner.".
   “Mary Provost” (jag tycker titeln på etiketten är den officiella!) var den enda låt från ep:n som fick plats på Lowes kommande första soloalbum. Det lustiga är att skillnaden mellan stavningen på omslag/etikett är exakt likadant på den skivan (Radar, 1978) som på ”Bowi”! En låt där för övrigt Lowe och Goulding får sällskap av teknikern Roger Bechirian, orgel, och Dave Edmunds, kör.
   Ep:n har ingen konventionell a- och b-sida men däremot en ”live”- (som ändå är inspelad i studion) och en ”dead”-sida. Där coverlåten ”Born a woman”, enligt graveringen, inleder förstasidan. En låt skriven av Martha Sharp, inspelad 15 mars 1966 i Nashville med Chips Moman som producent och sedan en mindre hit (MGM K 13501) för Sandy Posey samma år. Posey fick en ännu större hit med uppföljaren ”Single girl”.
   ”Endless sleep” uppvisar en mogenhet som den unge Nick Lowe inte borde äga. En lugn soulinfluerad ballad av samma typ som nu 30 år senare har blivit den mogne Lowes signum.
   Min vän Stiff-Tobbe försökte smuggla in den här skivan på sin egen Stiff Top 32-lista men jag satte stopp för allt annat än 45-singlar. Ep:n har dessutom en titel så den kan omöjligt jämföras med simpla genuina singlar. Läs för övrigt om Tobbe, hans lista och hela hans historia på den här sidan om exakt en vecka.

På cd: Alla fyra ep-låtarna finns återutgivna på ”Jesus of cool” (Proper, 2008).
YouTube: 3 x Audio. “Mary Provost”, “Born a woman” och ”Shake that rat”.







/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (380)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (101)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2009 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.