Blogginlägg

Tributes: Elvis Presley

"It’s now or never" (Mercury, 1994)
Tributeskivan, som är döpt efter en av Elvis Presleys mest kända låtar, har undertiteln The Tribute of Elvis och då finns det ingen annan Elvis än Presley i tanken. Det finns ingen konkret eller speciell tanke till tributeskivan, inga omslagstexter, inga artistuttalanden och egentligen bara en enda sammanhållande länk: Det är stjärnproducenten Don Was som har producerat samtliga spår på skivan.

Urvalet av artister till den här Presley-tributen har en viss slagsida åt countryhållet men är i övrigt en väldigt bred, i många fall underhållande men också lite ofokuserad blandning av artister ur många genrer och många generationer.
   Huvudsakligen är det Don Was eget band eller Elvis Presley-förknippade Scotty Moore Band som kompar de flesta artisterna. I Moores band spelar Lee Rocker (från Stray Cats) bas. Men det kan i andra fall också förekomma specialkomponerade kompband.
   Det inleds väldigt countryfierat och efter tämligen mediokra Travis Tritt och Tanya Tucker kommer Dwight Yoakam som en förlösning. Dwights version av ”Mystery train” svänger enormt och har mer rocktempo än country.
   Mavericks, med Raul Malo vid sångmikrofonen, gör naturligtvis stor konst av den inte så kända balladen ”Love me”. Melissa Etheridges ganska muskulösa rocktolkning av ”Burning love” känns lite malplacerad här och INXS-sångaren Michael Hutchence möte med NRBQ, i ”Baby let’s play house”, låter bättre på pappret än i verkligen.
   Aaron Nevilles sköra version av ”Young and beautiful” är givetvis bländande med enbart ett piano till komp. Däremot förstör livelåtarna på den här skivan, förutom Neville också Michael Bolton/Carl Perkins, Bryan Adams och Tony Bennett, helheten i hela hyllningen till Elvis Presley.
   Marty Stuart gör en lyckad rock’n’roll-svängig och nästan Dave Edmunds-inspirerad tolkning av ”Don’t be cruel” medan låten efteråt, Billy Ray Cyrus och ”One night”, är skivans definitiva bottennapp. Resten av skivan är uppenbart ojämn med flera mediokra livelåtar men också en fin Wet Wet Wet-soultolkning av titellåten till den här samlingen.
   Omslaget till skivan är för övrigt hämtad från filmen ”Love me tender” från 1956.

Skivans innehåll:
1. • Lawdy Miss Clawdy: Travis Tritt
2. • (Let Me Be Your) Teddy Bear: Tanya Tucker
3. • Mystery Train: Dwight Yoakam
4. • Love Me: The Mavericks
5. • Burning Love: Melissa Etheridge
6. • Baby Let's Play House: Michael Hutchence and NRBQ
7. • Young and Beautiful: Aaron Neville
8. • Don't Be Cruel (To a Heart That's True): Marty Stuart
9. • One Night: Billy Ray Cyrus
10. • Blue Moon: Chris Isaak
11. • Jailhouse Rock: Michael Bolton and Carl Perkins
12. • Trying to Get to You: Faith Hill
13. • Hound Dog: Bryan Adams
14. • It's Now or Never: Wet Wet Wet
15. • Love Me Tender: Tony Bennett

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.