Blogginlägg

Wiehe bäst när gamla låtar mötte nya klanger

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/4 2009.

KONSERT
Mikael Wiehe
Conventum, Örebro 4 april 2009
Konsertlängd: 19:33-20:32 och 20:48-21:51 (=122 minuter)
Min plats: På rad 12, plats 750, snett till höger från scenen.

Jag har sett Mikael Wiehe uppträda fler gånger än jag minns. Hälften av alla konserter med Wiehe har suddats ut för att konserterna har varit identiskt lika, ofta soloframträdanden, och därmed förväxlats med varandra. Konserten på Conventum i lördagskväll ska jag däremot inte glömma i första taget. Inte för att det var en genomgående fantastisk upplevelse utan för inramningen, arrangemangen och för att den följde upp den fantastiskt starka skivan ”Sånger från en inställd skilsmässa”.
   Wiehe har ju sällan band med sig på turné numera men den här gången var han omgiven av två musiker som ofta kompenserade ett helt band, pianisten Christer Karlsson och gitarristen Johan Lindström. Fast de spelade också andra instrument. Wiehe inledde konserten helt rättvist med att presentera musikerna och jag tror han gjorde det ytterligare två gånger. Musikerna försökte i möjligaste mån kopiera soundet från senaste skivan och dels uppgradera Wiehes gamla repertoar. Jag tycker de lyckades bäst i den senare kategorin.
   Den sammanlagt över två timmar långa konserten var uppdelad i två halvor med paus. Där den inledande timmen koncentrerades på nya skivan med sina starka separationstexter. Men jag saknade de allra bästa sångerna ”Och nu vill jag komma tillbaka” och ”Bara som jag trodde”. Och jag tycker inte arrangemangen och Wiehes konserttolkningar riktigt nådde upp till skivans exklusiva nivå.
   Däremot var det överraskande spännande att inleda med Hoola Bandoolas gamla ”Måndåren” och sedan stoppa in en svensk version av John Lennons ”Grow old with me” i den första avdelningen.
   Efter första halvans mindre imponerande innehåll ökade intensiteten i den andra när gammalt känt material och fantastiska låtar mötte nya och moderna klanger. Som i Peps klassiker ”Falsk matematik”, inklusive några nyskrivna strofer, där Johan Lindström spelades alldeles underbar akustisk slide i det rytmiska framförandet.
   Även i övrigt var den senare delen bättre när den mycket skicklige Lindström fick större spelrum. Björn Afzelius ”Sång till friheten” lät inte dansband, Wiehes version av ”Masters of war” var minst lika bitsk som Bob Dylans original och i Hoolas ”Rocksamba” svängde det som ett helt band om de tre personerna på scen.

Mikael Wiehe: gitarr och sång
Johan Lindström: gitarrer, trumma och sång
Christer Karlsson: keyboards, percussion och sång

Mikael Wiehes låtar:
Måndåren
Nu ger hon sig iväg
Clown
Om jag ska klara det här
Jag ser henne falla
Kärleken vet
Du är den enda
Var med mej nu
Nu kan jag gå ut och möta världen

Paus

Falsk matematik
Den, jag kunde va
Sång till friheten
Ni som tjänar på krig
Flickan och kråkan
Var inte rädd mitt barn
En sång till modet
Vad bryr sig kärleken om gränser
Rocksamba

Extralåtar:
Titanic
Mitt hjärtas fågel

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.