Blogginlägg

Tre tips om gamla skivor, del 11

De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 21/2 2009.

Paul McCartney: Band on the run (1973)
Förutsättningarna för inspelningarna till den här skivan, som skulle göras i afrikanska Laos, kunde ha varit bättre. Gitarristen och trummisen i bandet Wings hade precis hoppat av så Paul, fru Linda och Denny Laine fick ta hela ansvaret och lyckades, mest tack vare ett starkt låtmaterial, ro hela projektet i land. Med en av pophistoriens bästa album som resultat.
   Paul har skrivit några av sina bästa låtar, titellåten, ”Jet” och ”Let me roll it”, och tillsammans med Laine en låt med samma kvalitéer, ”No words”.

George Harrison: Cloud nine (1987)
“All things must pass”, Harrisons första soloförsök 1970, var väl hans definitiva höjdpunkt i solokarriären. Efter några mediokra skivor i slutet på 70-talet gjorde han oväntad stark comeback på 80-talet, där ”Cloud nine” rankas som den bästa.
   Här fick han ordning på rösten, som låtit alltmer gnälligt obekväm genom åren, och tillsammans med producenten Jeff Lynne blev det ren hitpotential på många låtar. Främst på “Got my mind set on you” men även ”Devil’s radio” och ”This is love” var melodiskt starka.

John Lennon: Walls and bridges (1974)
Den här skivan är kanske inte Lennons höjdpunkt på solokarriären, ”Imagine” och ”Plastic Ono Band” tar nog den positionen, men är ändå en homogen skiva fast det låtmässigt spretar åt många olika håll. Efter några turbulenta år och temporär skilsmässa från Yoko Ono var det ändå en stor revansch och en liten comeback för John.
   Låtarna som står ut mest är ”Whatever gets you thru the night” (med Elton John i kompet), ”#9 dream” och den lätt självbiografiska ”Nobody loves you when you’re down and out”.   

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.