Blogginlägg från 2014-09-12

X-traordinära Wilmer-klassiker

Under 90-talets första år stod Wilmer X på sin kreativt högsta nivå. Dubbelalbumet "Mambo feber" (1991) var en femstjärnig triumf och det aktuella albumet "Pontiac till himmelen" var inte långt efter. Och gruppen var en stabil sextett med medlemmarna Nisse Hellberg, gitarr/sång, Jalle Lorensson, munspel, Thomas Holst, bas/kör, Pelle Ossler, gitarr/kör, Sticky Bomb, trummor, och Mats Bengtsson, keyboards/kör.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/8 1993.

WILMER X
Strömpis, Örebro 22 augusti 1993

Det var en ovanligt kär återkomst för det flitigt, till synes oändligt turnerande Wilmer X på ett långtifrån utsålt Strömpis i söndagskväll.
   Det var fem år sedan Wilmer stod och trängdes på Strömpis-scenen och det är, i dessa sammanhang, hela fyra år sedan de spelade i Örebro överhuvudtaget.
   Då var det "Klubb Bongo" som var aktuell. Den fina men inte rakt igenom lysande skivan följdes av en högljudd, rasande effektiv men något onyanserad rockkonsert.
   Sedan dess har Nisse Hellbergs skrivande och Wilmers spelande utvecklats, breddats och vässats och givit oss det totala mästerverket "Mambo feber" och nu senast "Pontiac till himmelen".
   Skivor och låtar i en gränslöst blandad musikmix. Där gruppen lika naturligt spelar traditionell rock och blues som pop, country och gospel.
   Så detta nu legendariska Skåne-band har under de senaste åren utökat repertoaren på ett närmast mirakulöst sätt med en räcka klassiker.
   Problemet för Wilmer är "bara" att hinna med "allt" på en dryg konserttimme. De gamla favoriterna, de halvt åldriga hitsen och de senaste pärlorna.
   Söndagskvällens högst inspirerade konsert var ett tacksamt och tydligt tecken på att Wilmer inte vill leva på gamla framgångar.
   Jämfört med 89-repertoaren fanns det bara två låtar kvar och ess som "Spela under hot", "Kör dej död" och "Teknikens under" är nu bortstädade till förmån för nyare men lika klassiska låtar.
   Jag tog mej friheten att skriva en önskelista på mina favoriter från de senaste två skivorna men lyckades bara pricka in två låtar, de båda skivornas inledningslåtar.
   "Hoppas på regn" hade givetvis varit ironi överkant denna regnrika sommar men några av de senaste skivornas poppigare material hade inte skadat som avbrott i det rockbluesdimensionerade materialet.
   Nu blev det istället kvällens i särklass äldsta låtar, en dragspelskryddad "Blod eller guld", som blev en av konsertens många höjdpunkter.
   Två andra var "Hon är ihop med en insekt" och "Hon är som en vulkan".
   Inget band är så förväntat förutsägbart som Wilmer X. Men inget band är heller så pardonlöst fräscht som denna samspelade sextett. Där inget gick på tråkig rutin.
   På en konsert som ställde många frågor, "Vem får nu se alla tårar?", "Har du sett min ängel?" och "Ah, Du, hur fan ser du ut?", men som i sin helhet var ett stort utropstecken.
   Så finns det enfaldiga personer i detta land med direkt absurda åsikter att begrava rockmusiken. Efter Wilmer X:s övertygande urladdning i söndagskväll råder det ingen tvekan om att det är den genuina rockmusiken som kommer att överleva många generationer framöver.

Låtarna:
Slaget om en flickas hjärta
Möt mej i din djungel
Inget alibi
Kan du gå på vatten?
Vem får se alla tårar?
Perssons gård
Min egen metod
Hon är ihop med en insekt
Blod eller guld
Hon är som en vulkan
Har du sett min ängel?
Ah, Du, hur fan ser du ut?

Extralåtar
Ett och ett är två men blir tre när vi blir ett
Leka med livet

Extra extralåt
Radio W.X.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.