Blogginlägg från 2014-09-08

BOX #18 ERIC CLAPTON

ERIC CLAPTON: Crossroads (Polydor, 1988)

DEN HÄR LILLA KILLEN ERIC CLAPTON växte upp med sina morföräldrar i Ripley söder om London, lärde sig spela gitarr och har sedan ett fantastiskt händelserikt liv bakom sig av vilka vissa musikaliska delar, den här boxen täcker bara fram till 1987, återspeglas på fyra välmatade cd-skivor. "Crossroads" är ju en väldigt självbiografisk titel på en samling med Eric Clapton. Rubriken är i första hand vald utifrån Robert Johnsons klassiska blueslåt som funnits med i Claptons repertoar under många, många år i många olika sammanhang.
   Stående vid vägkorsningen har Clapton valt många vägar till succé och därför har han spelat i många olika konstellationer och med många olika musiker genom åren. Från blues- och popinfluerade Yardbirds via Bluesbreakers, Cream och Blind Faith till en solokarriär som inkluderat Derek & the Dominos. Allt finns med här, ganska utförligt (exempelvis åtta låtar med Yardbirds), men naturligtvis ligger tyngdpunkten på den långa solokarriären som har varit både blues-, laidback-, hit- och popinspirerad.
   Vi får den fullständiga historien berättad i Rolling Stone-journalisten Anthony DeCurtis liner notes och kan samtidigt lyssna på Claptons utveckling från Yardbirds första studioinspelningar sent 1963 till ännu en tidigare outgiven studioinspelning av "After midnight" i september 1987. Förutom några omotiverade singel-b-sidor på slutet är "Crossroads" en mycket smakfull blandning av Clapton-relaterat material. Claptons inflytande på Yardbirds-spåren är tydlig i sju fall av åtta. Pophitlåten "For your love", topp 3 i England, är undantaget som dessutom gjorde att den bluesfrälste Clapton hoppade av bandet.
   I John Mayall's Bluesbreakers hittade han rätt bluesintresserade lekkamrater för en stund. Båda låtarna är från en och samma singel med bara Mayall och Clapton. "Lonely years" finns med här men inte den mer kända singeln "I'm your witchdoctor" med hela Bluesbreakers, rättigheterna är säkert låsta på annat bolag.
   Det var under Bluesbreakers-tiden som uttrycket "Clapton is God" uppfanns och ett år senare, sommaren 1966, var han en tredjedel i "supergruppen" Cream där både blues och rock regerade. Och efter ett tag började Clapton skriva låtar på allvar och även sjunga. Cream var den klassiska albumgruppen med långa blueslåtar på repertoaren men gjorde också förhållandevis snärtiga hitsinglar där samtliga hamnade på Englandslistan och är därmed inkluderade här.
   Här, i slutet på första cd:n och inledningen på den andra, når den här samlingen sin första peak med låtar som "Sunshine of your love", "White room" och "Badge". Cream existerade i över två år men nästa Clapton-projekt, Blind Faith som var ännu en supergrupp tillsammans med Stevie Winwood, fungerade mindre än ett år men resulterade ändå i ett hyfsat album av vilka Claptons "Presence of the lord" och Winwoods "Can't find my way home" finns med här.

SNABBA RYCK OCH KORTFATTADE KONSTELLATIONER gjorde att Clapton först hamnade i Delaney & Bonnies band, "Comin' home" är en kanonsingel, sedan i John Lennons Plastic Ono Band (doc inga smakprov här), gav ut första soloskivan innan Derek & the Dominos, som uppstod ur askan efter Delaney & Bonnies band, på mindre än ett år både startade och sprack. Förutom Plastic Ono Band-samarbetet (rättigheter igen?) finns det gott om exempel på samlingen från alla håll, mest från Derek & the Dominos. Både den ikoniska låten "Layla", exklusiva outgivna livelåtar och dessutom studioinspelningar från andra albumet som aldrig gavs ut.
   Efter de turbulent livliga åren, där han dessutom gjorde massor med studioinhopp på skivor med Stephen Stills, Ashton Gardner & Dyke, Ringo Starr, Howlin' Wolf, Billy Preston, Jesse Ed Davis, George Harrison, Dr John, Buddy Guy/Junior Wells, James Luther Dickinson, Bobby Whitlock och John Mayall, kom Clapton till en punkt där han tvingade sig själv till vila. Utbränd med dagens vokabulär.
   Från maj 1971, när skivinspelningen med Derek & the Dominos bröt samman, till mars 1974 gjorde Clapton bara tre jobb, live på George Harrisons Bangla Desh-konsert, en studiolåt med Stevie Wonder och sin egen "comebackkonsert" på Rainbow i London. Inget finns dock representerat på samlingen.
   Från 1974 var Eric Clapton en ny människa, ny musiker och ny låtskrivare. Med ett amerikanskt band (med undantag för sångerskan Yvonne Elliman) bakom sig var det inte blues och/eller gitarrsolon som var huvudspåret i Claptons sound. Fler starka sånger, mjukare arrangemang och några få blueslåtar gav oss comebackskivan "461 Ocean Boulevard". På den skivan och i fortsättningen skulle några få men välvalda covers ha en central roll i Claptons repertoar. Det började med Bob Marleys "I shot the sheriff" och fortsatte med ett par J J Cale-låtar och tre riktigt exklusiva Bob Dylan-låtar av vilka några finns med här.
   Under tiden hade Clapton skaffat sig ett helengelskt band men på resten av 80-talet fram till 1987 var det en blandad kompott bland kompmusikerna. Intressant att höra både Ry Cooder och Albert Lee bredvid Clapton i "The shape you're in".
   "Crossroads"-samlingen har kanske inte det starkaste möjliga upploppet men vissa dagar är den här boxen min allra största favorit.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.