Blogginlägg från 2012-11-29

Nick Lowe februari 1978

Foto: Micke Rip

Plötsligt händer det, pusselbitarna faller på plats och frågorna som aldrig ställdes får ett svar. Allt handlar om bilden ovan som är tagen i februari 1978, av Micke "Rip" Borg, som förklarar och daterar bilden där Nick Lowe spelar på en dubbelhalsad gitarr/bas.
   Utan att veta några detaljer bestämde jag själv en gång att bilden är från någonstans 1977/78 med tanke på att Nick spelade på en liknande gitarr under Stiff-turnén 1977.
   Då får jag det exakta svaret av fotografen själv som berättar att Nick Lowe med band spelade förband(!) till Wasa Express på Domino i Stockholm i februari 1978. Bandet är en smärre sensation med enbart Terry Williams som naturlig. Den långhåriga gitarristen till vänster är Albert Järvinen som hade spelat i finska Hurriganes tidigare och den andre gitarristen till höger är Martin Belmont från Rumour.
   Det ryktades en gång i tiden att Pekka "Albert" Johannes Järvinen, han tog sitt artistnamn Albert efter sin idol Albert King, var på gång att ersätta Wilko Johnson när han lämnade Dr Feelgood i mars 1977.
   Micke berättar också: "Träffade Nick Lowe i somras och han berättade att den där dubbelhalsade tingesten som han spelar på, nog bara spelades på live vid detta tillfälle. Den var tydligen hemsk att spela på och kort därefter såldes den till basisten i bandet Barclay James Harvest."
   Bilden finns numera också med i Nick Lowes diskografi som först publicerades i september 2011.

/ Håkan

The Rock Tour Of London 1988

Tidigare i höst publicerade jag och Lasse Kärrbäck en omfattande diskografi med Will Birch och fullt fokus på Kursaal Flyers och The Records. I måndags fick jag i samband med presentationen av Kursaals-singeln "Television generation", på min singel-100-lista, en kommentar av en läsaren LBz som informerade om att Birch en gång i tiden genomförde en rocksightseeingbuss i London.
   Jag letade snabbt i mitt minne och upptäckte att jag sommaren 1988 faktiskt upplevt "The Rock Tour Of London" med Birch som vägledare. Och sedan skrev en liten artikel i Nerikes Allehanda (23 augusti 1988) som ni kan läsa här:



/ Håkan

Kaotisk kväll med Persson

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/12 1990.

PERSSONS PACK
Ritz, Örebro 5 december 1990

Från kultstatus till sammansvetsat rockband på ett år. Det svenska hemvävda bandet Perssons Pack går från klarhet till klarhet.
   Gruppens senaste album tillhör årets bästa svenska skivor och scenframträdandet på Ritz i onsdagskväll saknade inte mycket av naturlig spelglädje och mängder av personlighet.
   Det var tämligen självklart att Perssons Pack slog igenom förra året efter debutskivan. Utan att ha varken märkvärdig röst eller framföra välrepeterad musik så hade Per Persson en förnuftig personlighet som dittills svensk rockbransch saknat.
   Live var det mer kaotisk spänning i luften än musikalisk historia i anteckningsblocket. När de stod på Ritz scen strax före jul förra året var det en kulthändelse om än av både lustig och intressant sort.
   Då saknade kvartetten Perssons Pack både trumslagare och strålkastare. I onsdagskväll saknades ingenting.
   Debutskivan innehåller Perssons kanske mest klassiska låtar men är till sin helhet lite ojämn. Med årets andra skiva, "Kanoner och små, små saker", har Perssons Pack höjt ribban, utvecklat ett drivet personligt sound och utökat repertoaren med åtskilliga trumfkort.
   Ändå var majoriteten av låtarna på onsdagskvällens konsert överraskande hämtade från debutskivan. Men publiken älskade både gamla och nya låtar med samma frenesi.
   Under Perssons Packs pågående turné har det på alla platser varit hög stämning och nära nog kaotiskt. På ett packat Ritz var det allsång, stoj och glam. Inte kaos men en väldigt älskvärd atmosfär.
   Med Ingemar Dunker på trummor har Packet fått en ryggrad som tidigare saknades. Men det handlade aldrig om att hävda sig för musikerna i bandet. De umgås. Spelar tillsammans och har uppenbart roligt.
   Inte ens det faktum att bandets musikaliske hörnpelare, Niclas Frisk, ligger på Mora lasarett med blödande magsår kunde stjälpa bandet. Tillfällige inhopparen Pelle Sirén var trots en del missar mycket rutinerad.
   En konsert med Perssons Pack är inte bara röj och högt tempo. Per Persson var inte rädd att sänka tempot, prata med publiken och visa musklerna. Bara det gör honom så unik i Sveriges musikliv.
   Konserten inleddes lite mjukt med den instrumentala "Irma". Redan på andra låten "En sång om dig" visste vi att det skulle bli en underbar konsertupplevelse.
   Och efter toppar som "Sista kvällen i juni", "Små, små saker", "Hanna", "En uslings melodi" och några takter från "London calling" kunde vi gå hem i vinternatten med ett susande välljud i öronen.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.