Blogginlägg från 2012-11-25

Från tomgång via spikrak succé till kaos

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare variant i Nerikes Allehanda 26/11 2012

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES
ANYONE FOR TENNIS
Kulturhuset, Örebro 23/11
Konsertlängd: 20:32-21:02 (Anyone For Tennis, 30 min) och 21:50-23:27 (TSOOL, 97 min)
Min plats: Stående ca 20 m svagt snett till vänster

Det var fredagskvällen när ord gick över i handling. I fredagens Nerikes Allehanda utlovade sångaren i The Soundtrack Of Our Lives, Ebbot Lundberg, en brutalt hård konsert och utan att överdriva vill jag påstå att både han och bandet levde upp till det löftet. Struntade nästan helt i låtarna från sitt senaste album och gav sig på både kända och mindre kända låtar med en våldsam passion, genomgående högt tempo och ännu högre volym. Och det kändes då oerhört bra.
   Efter konsertveckor med trevliga singer/songwriters och konserter i de fina salongerna (Konserthuset/Conventum) var det riktigt inspirerande, rentav befriande, att fÃ¥ Ã¥tnjuta en explosiv klubbspelning med hÃ¥rd rock som absolut inte ska förväxlas med den överdimensionerade hÃ¥rdrocken.
   TSOOL, som snart lägger ned verksamheten och befinner sig en mÃ¥nad frÃ¥n sin sorti, är, var och har varit en rockgrupp med synnerligen skickliga musiker som under Ã¥ren arbetat sig lÃ¥ngt bort frÃ¥n sina genuina punkrötter. Det hindrade inte gruppen att i fredags, under närmare 100 minuter inför 500 personer i publiken, leverera en konsert av nära nog hundraprocentig intensitet.
   FrÃ¥n första lÃ¥t, "Dow Jones syndrome", var det hög fart och tempot bara ökade lÃ¥t för lÃ¥t. Svältfödd pÃ¥ levande rock slickade jag i mig varje sekund fast konserten inledningsvis inte innehöll sÃ¥ fräcka lÃ¥tar. "Trancendental suicide", "Independent luxury", "James Last Experience" och "Big time" tillhör ju liksom inte bandet mest profilstarka lÃ¥tar. Däremot är bandet mästare pÃ¥ att skriva och utföra spektakulära och lÃ¥nga intron som bäddade för Ebbots huvudroll vid mikrofonen.
   Däremot var mellansnacken obegripliga när han hälften pÃ¥ allvar, hälften pÃ¥ skämt och med mycket ironi detaljerat beskrev nästa lÃ¥t.
   Men det skulle bli bättre. Efter 45 minuter av lÃ¥tmässig men inte musikalisk tomgÃ¥ng varvade gruppen upp med publikvänliga "Instant repeater '99", fortsatte med "Second life replay" som växte till extas och resten av huvudavdelningen var en spikrak succé med "Sister surround" och "21st century rip off".
   ExtralÃ¥tarna innehöll sedan allt. FrÃ¥n deras egen färska sparsmakade hymn "Throw it to the universe" via en spontant vild och exklusiv version av "Ace of spades" till finalen med "Mantra slider" som bÃ¥de spÃ¥rade ur och in i andra lÃ¥tar och slutade i fullständigt kaos när trummisen Fredrik Sandsten välte hela trumsetet i sann Keith Moon-anda. Mer definitivt kan ingen konsert sluta.
   Lokala Anyone For Tennis inledde och pÃ¥minde soundmässigt till viss del om kvällens huvudband. Med skillnaden att det här Ã¥ttamannabandet innehÃ¥ll tre killar pÃ¥ blÃ¥s som gjorde lÃ¥tarna live än mer feta och mäktiga. NÃ¥gra härliga refränger och ännu fler starka lÃ¥tar lät lovande inför det kommande albumet.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.