Blogginlägg från 2014-09-15

John Gustafson (1942-2014)

Han hade ett svenskrelaterat namn men var engelsman född i Liverpool och han hade en mycket lång professionell karriär i pop- och rockbranschen men var i allmänna poplyssnande öron tämligen okänd. John, eller Johnny, Gustafson eller Johnny Gus som ofta var hans artistnamn på 60-talet var ett namn som jag första gången kom i kontakt med på en svenskproducerad skiva 1973, "Baltik".
   Jag var då inte medveten om Johns ursprung, historia och tämligen viktiga roll i 60-talets pop-England. Historiskt sett gjorde han stora insatser i grupper som Cass & the Casanovas, The Big Three och Merseybeats och hade även en liten kort solokarriär, under namnet Johnny Gus Set, och blev på den engelska horisonten ett namn utan att jag i min ungdom hade någon koll på just det.
   I researcharbetet till diskografin med Billy Bremner kom jag och Lasse Kärrbäck faktiskt i kontakt John Gustafsons namn vid flera tillfällen. Billy och John var 1968 båda medlemmar i gruppen The Quotations där John sjöng och skrev låtar. Samma sak 1983 i gruppen Rowdy där John också spelade bas och i vanlig ordning skrev låtar, bland annat "Dear John" som Status Quo spelade in. Men Rowdy nådde aldrig längre än till demostadiet.
   Basgitarren var Johns huvudinstrument men i rockoperan Jesus Christ Superstar sjöng han i rollen som Simon Ivraren. Men annars inledde han 70-talet med progressiv rock i den engelska trion Quatermass vars album 1970 producerades av svensken Anders "Henkan" Henriksson. Sedan några år med trion Hard Stuff.
   Kontakten med "Henkan" återupptogs och resulterade i storbandet Baltik, med både svenska och engelska musiker, och det då uppmärksammat albumet "Baltik" där både Janne Schaffer, Tomas Ledin, Lasse Tennander och John Gustafson bidrog med låtar. John sjunger tre låtar på albumet, bland annat hans egen "Keep on the run".
   Johns samarbete med Janne Schaffer och Björn J:son Lindh utvecklades 1974 i gruppen Ablution som bland annat kompade Shawn Phillips på en USA-turné. Ungefär samtidigt spelade John bas på Roxy Musics album "Stranded", "Country life" och "Siren" och 1975 turnerade han med bandet.
   Sedan blev det tyngre musik när John mellan 1975 och 1978 var medlem i Ian Gillans band. John ägnade större delen av 80-talet som basist i The Pirates.
   John Gustafson dog i fredags 12 september 2014.

/ Håkan

Larm #3: september 1976

Innehåll:
1. Garagerock - en djupdykning i skräpkulturen
2. Pärlor i dyngan: Eddie & the Hot Rods/Graham Parker & the Rumour/Steve Gibbons Band
3. "Från folkmusik till miljonindustri" - countryföljetong del 3
4. "Ännu mera Blues" krönika
5. USA: Hopp, besvikelse, framgång
6. Vi som kommit på glid...
7. MILLIE JACKSON: Vad har dom gjort med vår musik, mamma?
8. MARCUS GARVEY
9. DAVID BOWIE "Young american" del 2
10. DAVID BOWIE: En betraktelse
11. Rock i tryck
12. Korsord
13. LENNART PERSSONs singlar
14. Om konsten...
15. Lost in the Blåst
16. Skivrecensioner

1976 HADE LARM-TIDNINGEN EN förhållandevis snabb och extremt regelbunden utgivningstakt. Januari (#1), maj (#2) och i september samma år kom tredje numret Larm. Men som jag har nämnt tidigare går jag inte i god för att det officiella utgivningsdatumet, som står under loggan på sidan 3, stämmer i praktiken ty förseningar kan förekomma om man säger så. Och i den inledande texten nämner redaktionen just att det här numret är försenat... Och ger ingen exakt information om när nästa nummer ska komma. "Nästa nummer kommer när det kommer. Förhoppningsvis innan jul" heter det.
   Chefredaktören Lennart Persson skriver fortfarande de tyngsta artiklarna och mästerverket den här gången är den nio sidor långa, initierade, kunniga och intressanta redogörelsen om amerikansk garagerock. Persson botaniserar bland namn som The Standells (som även pryder framsidan på Larm), det klassiska dubbelalbumet "Nuggets", Seeds, Knickerbockers, Beau Brummels, Roky Erickson och Shadows Of Knight. Men också många andra namn plus tips på genrens allra bästa låtar.
   Lennart P hinner under rubriken "Pärlor i dyngan" (som drunknar i floden av skräp) också tipsa om tre relativt nya engelska band, Eddie & the Hot Rods, Graham Parker & the Rumour och Steve Gibbons Band, som spelar rock på det sätt som rock ska spelas på.
   I Christer Olssons countryföljetong hamnar huvudsakligen hos Bill Monroe men namn som Bob Wills, Roy Acuff och Hank Snow förekommer flitigt i den tre sidor långa artikeln. Samma Olsson har också besökt Nashville, New Orleans och Macon, Georgia och skriver om den amerikanska drömmen på fyra sidor.
   I den fasta avdelningen "Ännu mera Blues" skriver Staffan Solding om Champion Jack Dupree. Tillsammans med Kalle Oldby skriver Solding om slidegitarrens historia och alla utövare från Son House till Leo Kottke. Plus mängder med skivtips.
   Oldby skriver dessutom två sidor om soulsångerskan Millie Jacksons råa, aggressiva och sensuella röst. Och Solding gräver ner sig i reggaehistorien som inkluderar namn som Haile Selassie I och Marcus Garvey.

DEN ANDRA DELEN I SERIEN OM David Bowies historia, nu tydligt skriven av Stefan Haglund, täcker in perioden 1971 till "Station to station"-albumet 1976. I samband med den kronologiska genomgången skriver Olle Berggren en personlig betraktelse över "denne sadistiskt tatuerade sylfid".
   Under Rock i tryck-avdelningen förekommer en misslyckad recension av Greil Marcus "Mystery train"-bok och riktiga recensioner av "Jamaica: Babylon on a thin wire" och "Bob Dylan i översättning".
   Kalle Oldby har också knåpat ihop ett riktigt korsord med enbart intressanta musikfrågor och jag ser på sidan 41 att jag har lyckats fylla i alla ord rätt. Från "Winter" i övre vänstra hörnet till "Gordy" i högra hörnet längst ned.
   Lennart P inleder den långa singelartikeln med att avslöja sin något bistra inställning till discomusik innan han med sedvanligt engagemang tipsar om Bryan Ferrys ep med Chris Spedding i form och är oväntat positiv till singlar med Status Quo och AC/DC.
   Sedan får skivbolaget Stiff sitt första men absolut inte sista omnämnande i Larm. Det handlar givetvis om första releasen, Nick Lowes "So it goes", och Lennart berättar också om Stiffs kommande undermärke Stiff Groove-diggers som enligt uppgift ska ge ut tidigare outgivet material med grupper som Ducks Deluxe, Brinsleys, Chilli Willi, Charlie & the Wide Boys och Kilburn & the High Roads. Ännu en icke-nyhet som aldrig blev verklighet.
   Staffan Solding och Lennart Persson skriver om den svåra och förrädiska konsten att beställa svåråtkomliga skivor.
   Den intressanta avdelningen Lost in the Blåst, om de bra skivorna som har undgått uppmärksamhet. har svällt. På tre sidor tipsar Larm-medarbetarna exempelvis om skivor med Dennis Linde, Bobby Charles, NRBQ, Captain Beefheart och Rockin' Sydney and his Dukes.
   På skivrecensionssidorna är det inte överraskande mer aktuella skivor som behandlas. Hela avdelningen inleds med en lång genomgång, signerad Lennart P, av det lilla oberoende skivbolaget Beserkleys aktuella skivor med Greg Kihn, Earthquake och Jonathan Richman. Nya skivor med Southside Johnny & the Asbury Jukes, Ramones debutalbum, Dwight Twilley Band och J J Cale belönas med några andra mycket intressanta recensioner.
   Mysteriet med Kjell Alinges namn i redaktionsrutan får i Larm #3 en liten förklaring bland albumrecensionerna. Han har inte bara recenserat den amerikanska bluesrockgruppen Nighthawks skiva utan även "recenserat" sin egen och Janne Forssell skivutgåva av radioprogrammet "Hemma hos Janne och Kjell". Märkligt men också lustigt.
   Larm #3 har utökat sidantalet till 60 och är sedvanligt intressant rockläsning.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.