Blogginlägg från 2008-04-29

Pluras debutbok handlar om kött, blod och vardag

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/4 2008.

PLURA JONSSON
Resa genom ensamheten – svart blogg och det ljuva livet”
(Norstedts)

JAG HAR VÄL ALLTID FÖRSTÅTT att Plura Jonsson, ledaren, låtskrivaren och sångaren i Eldkvarn, hade litterära kvalitéer långt utanför de låttexter han har skrivit genom åren. Han har fuskat med noveller eller dagboksblad till skivomslagen och har på några pressreleaser berättat både underhållande och informativt om skivinspelningsprocesser.
   Så när Plura nu bokdebuterar kommer det inte som en överraskning att Plura både är skrivkunnig och har ett helt eget språk som är både naturligt och genialt personligt.
   Den här boken har vuxit fram ur en blogg som uppstod tidigt förra året. Den har kvar sitt ryckiga bloggtänkande, sina tvära kast mellan olika minnen i olika decennier och kortfattade sekvenser blandas med långa, välskrivna och historiskt intressanta kapitel.
   Det lite ostrukturerade skrivandet och anarkistiska redigerandet kan skapa lite oreda och bli svårtillgängligt. Så jag misstänker att det behövs en viss insyn i Pluras och hans bands historia för att man ska kunna hänga med i svängarna.
   Men som invigd och generationskollega med Plura så ramlar många pusselbitar på plats och detaljer möts med igenkänt nickande under den långa läsningen. En läsning som varken kräver poetisk förkunskap eller djupare studier i litteraturhistoria. Ty Plura är, med alla brister och fördelar, en man av kött och blod som skrivit en självbiografisk bok om just kött, blod och vardagen.

Vi får många detaljer ur huvudpersonens liv. Det är inte alltid sanningsenligt, som han på flera ställen erkänner och skyller då på dåligt eller suddigt minne, men det är någonting som kan likna sanningen och jag tror inte han medvetet har ljugit ihop några stories. Så nära, vänligt, mänskligt och naturligt är hans språk att det är enkelt att tänka sig in i situationer och händelser.
   Från de tidiga barnupplevelserna via bandets första stapplande steg (fångade på långhåriga och progginfluerade fotografier) och ett liv i kollektiv (”det var mer som T-centralen än ett hem”) till bandets genombrott och följande år i en kommersiell berg-och-dalbana är Pluras bok en utomordentligt välskriven och intressant bok. Som sagt inte alltid kronologisk men alltid, med broder Carlas ordentliga minne som stöd, med en viss jakt på sanningen.
   Minnet sviker givetvis på en 56-årig man och många anekdoter slutar ibland med ”Ingen minns, ingen förklaring gavs” men det är också underhållande och i högsta grad mänskligt efter så många år i sus och dus.
   Pluras stora problem med boken är att han tycker sig lämna ut alldeles för många snaskiga detaljer som kommer att göra folk besvikna. Men han döljer många av sina kumpaner bakom en initial så boken faller aldrig ner i skvallerträsket. Sedan kan man, om man har förkunskaper i ämnet, lätt identifiera personer i Pluras närhet.
   Boken är genomgående spännande och historiskt intressant men det är i de sista kapitlen, skrivna mellan augusti 2007 och februari 2008, som berättelserna blir på allvar och riktigt gripande. Hur Plura förlorade en syster och fick en storebror, hur han på senare tid träffade Kajsa Grytt och rensade luften och hur Carla för bara några månader sedan inte ville vara med längre.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.