Blogginlägg från 2008-04-14

"Be my downfall"

DEL AMITRI: Be my downfall (A&M AM 884)
Erkänner. Jag har farit med osanning. Kategorin säger ”Veckans 7”-singel” men det har inte alltid bokstavligen handlat om exakt den gamla lilla vinylskivan. Häromveckan skrev jag om soulpärlan ”Watch me catch fire” fast jag egentligen bara äger den på en 12” maxisingel och jag tror att omslagsillustrationen till Pogues ”A pair of brown eyes” ´var hämtad från 12”-upplagan som skiljer sig lätt i färgnyanserna från den officiella 7”-singeln.
   Och nu i denna stund händer det igen. En dubbellögn, denna gång. För jag äger två varianter av Del Amitri-singeln, cd:n och den exklusivare 10”-singeln (om ni tittar noga på bilden ovanför så ser ni den blåa påklistrade lappen med den informationen), men däremot inte den vanliga vinylsingeln.
   Så kan det gå ibland men jag kan ändå inte undvika Del Amitri-singeln i den här serien med så gott som historiska singlar.
   1992 nådde den personliga skotska gruppen sin oomtvistade kulm på sin då rätt korta karriär. Det var året de släppte sitt album ”Change everything”, i juni när sommaren var som varmast, som jag då och fortfarande rankar som det årets i särklass bästa skiva. Inte bara tack vare den här skivan, fylld av både akustisk och elektrisk rock av bästa märke, utan också med hjälp av inte mindre än tre exklusiva singlar där de bjöd på åtta nya låtar, tre covers och en akustisk version av en albumlåt.
   Del Amitri var vid den här tidpunkten otroligt generösa med sina singlar när de sammanlagt gav ut fyra albumlåtar på singel med alla dessa extraspår.
   ”Be my downfall” inledde ”Change everything”-albumet. En skiva där ren magi I de akustiska låtarna blandas med lågmäld rock i de lite tuffare ögonblicken.
   ”Be my downfall” tillhör den så sympatiska första kategorin. Där ledaren och sångaren Justin Currie har en hypnotisk röst och sjunger genomgående moget och naket. Där lite rasslande percussion och en lätt förnimmelse av en säckpipa fulländar ljudbilden.
   Om jag nu ska fortsätta beskriva maxisingelns innehåll är både ”Whiskey remorse” och ”Lighten up the load” av nästan samma höga kvalité medan ”The heart is a bad design” i sin allmänpoppiga skepnad kanske skulle kunna platsa som en Squeeze-b-sida.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.