Blogginlägg
"Stockholm heartbreak"
Den här recensionen publicerades i en kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/10 2013.
JÖRGEN THORSSON
Stockholm heartbreak
(Jörgen Thorsson)
Den förhållandevis okände Jörgen Thorsson är inte bara popartist. Han är just nu aktuell både på bio (som "Tage Danielsson" i Monica Z-filmen) och på Stockholms Stadsteater (där han spelar i Shakespeares "MacBeth"). Därför dyker den här egenfinansierade popplattan upp som en glad och positiv överraskning.
Första kontakten med Jörgen Thorssons namn fick jag genom videon till låten "Aldrig säga aldrig" (se nedan). En video/låt som ovanligt nog är lika lustigt visuell som melodiskt fängslande. Trodde aldrig att Thorssons albumdebut i sin helhet kunde vara tillnärmelsevis lika intressant. Men, som Thorsson själv säger eller sjunger: Man ska aldrig säga aldrig...
Mina skeptiska tankar kring helheten fick ytterligare näring när jag fick se omslaget (slutscenen i videon) som påminner mer om ett tv-lekprogram på tv 3 än ett seriöst skivomslag till en artist som önskar göra popkarriär.
Jörgen Thorsson har gjort sitt första album under begränsade resurser men har ändå lyckats engagera Andreas Dahlbäck (Anna Ternheim, Tomas Andersson Wij, Ulf Lundell med flera) som producent. Men han har lyckats behålla småskaligheten, den charmiga entusiasmen och personligheten i Thorssons sätt att skriva och sjunga.
Jörgen har prickat in den personliga stilen med sina sånger. Som sjungande skådespelare har han inga teatrala och pretentiösa jargonger och försöker istället hitta sin publik med en mängd glada och vemodiga sånger. Som han sedan framför med en slarvig och forcerad röst och underbart kluriga texter som blir till stor underhållning i all sin enkelhet.
När låtarna, som i "Angående ett hus", tillhör singer/songwriter-genren mellan ömsint visa och lågmäld pop till akustisk gitarr dyker det upp ett klassiskt namn som Mats Paulson bland associationerna. Men ibland, som i "Du flög", hittar jag jämförelser i modernare kretsar, typ Oskar Linnros, utan att jag är någon expert i just det ämnet.
Där tangerar Thorsson dessutom potentiella hitkvalitéer. Vilket finns på ytterligare några låtar. Exempelvis "Jag vill väl bara fråga" som mellan lättsam pop och kvalitativ schlager har en klatschig refräng där han får hjälp med smakfull sång av Jenny Sandgren. Eller "Ryck upp" är en slagkraftig, snabb poplåt med en skämtsam touch på samma sätt som inledningslåten "Aldrig säger aldrig".
Återstår bara för Jörgen att lyckas marknadsföra skivan för jag är övertygad om att det finns en potentiell publik runt hörnet för den här personliga underhållningsmusiken. Och med några små finurliga och anspråkslösa stråkarrangemang kan dörren öppna sig.
/ HÃ¥kan
Soundtrack: "Porkys revenge"
Underhållande musik i Saluhallen
<< | Oktober 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: