Blogginlägg

Covers: Lars Fernebring

LARS FERNEBRING: Ödets nyckfullhet (Rootsy, 2013)

Många äro kallade när det gäller att spela in covers på Bob Dylan-låtar. Och några ägnar hela album åt just det ämnet. Jag har haft nöjet att uppmärksamma flera i min covers-kategori på den här sidan, Bryan Ferrys "Dylanesque" och faktiskt många svenska album (ofta med Mikael Wiehe som gemensam nämnare), men det finns fler att upptäcka och uppmärksamma. Med bland annat Dan Tillberg, Hollies. Steve Gibbons Band, Thea Gilmore och Coulson, Dean, McGuinness, Flint, som det säkert finns anledning att återvända till.
   Bara i Sverige har det producerats ett antal album med genomgÃ¥ende Dylan-covers och just idag släpps det ytterligare ett med skÃ¥ningen Lars Fernebring. Redan för tio Ã¥r sedan gav han ut ett album, "Inte ens ett farväl", med uteslutande Dylan-lÃ¥tar pÃ¥ svenska. En skiva som uppenbart försvann i den stora skivfloden. Förhoppningsvis gÃ¥r inte "Ödets nyckfullhet" samma öde till mötes för den är värd att uppmärksammas av alla oavsett genuint Dylan-intresse.
   Fernebring är alltsÃ¥ identisk med den Ferne som för 40 Ã¥r sedan gäckade svensk showbiz som ena halvan i den satirkryddade duon Risken Finns tillsammans med Gunnar Danielsson. En hämningslös och högljudd drift med moral, humor och religion. Som Dylan-coverartist är Fernebring nästan det helt motsatta. LÃ¥gmälda, lugna och akustiska tolkningar med riktigt genomarbetade och seriöst skrivna texter av Fernebring själv.
   Poesin pÃ¥ skivan överraskar mig, den här lugna, avslappnade, tillbakalutade och homogena prägeln pÃ¥ skivan överraskar ocksÃ¥ och Fernebrings röst är mer än en överraskning för en som har skrikiga och grovt provocerande Risken Finns som ett outplÃ¥nligt minne.
   Urvalet av lÃ¥tar är inte alls sÃ¥ förutsägbart pÃ¥ Fernebrings skiva och det är fÃ¥ översättningar eller tolkningar som jag uppfattar som upprepning när han gÃ¥r i samma fotspÃ¥r som andra kända Dylan-textförfattare som Wiehe, Mats Zetterberg eller Dan Hylander.
   Musikaliskt är det alltsÃ¥ lÃ¥gmält pÃ¥ skivan men inte alls nÃ¥got lÃ¥gbudgetprojekt. "Ferne", som spelar bÃ¥de munspel, banjo och dobro, omger sig med fem musiker av vilka jag bara känner igen en (Thomas Wiehe pÃ¥ akustisk gitarr). Där Martin Landgren, klaviatur och accordion, och Ulf "Proffis" Oldehed, national steelguitar och akustisk gitarr, är en smakfull ryggrad i ett komp som saknar trummor. Oldeheds akustiska gitarrsolo pÃ¥ "Jag försvinner" och nÃ¥gra andra lÃ¥tar lÃ¥ter väldigt bra.
   Bäst pÃ¥ skivan är "Mannen i svart", "Skuggorna växer", "Världen utanför" och den lätt texmex-kryddade tolkningen av "Hon väljer själv i alla fall".


Innehåll:
1. Vägen utan spår ("Señor")
1978. "Street-legal".
2. Jag försvinner ("Going, going, gone")
1974. "Planet Waves".
3. Allt är försent ("Mississippi")
2001. "Love and theft". Första officiella versionen av låten gjordes av Sheryl Crow redan 2008.
4. Kommer du imorgon ("Meet me in the morning")
1975. "Blood on the tracks".
5. Mannen i svart ("Man in the long black coat")
1989. "Oh mercy".
6. När dagen sakta vaknar ("Mr tambourine man")
1965. "Bringing it all back home".
7. Skuggorna växer ("Not dark yet")
1997. "Time out of mind".
8. Det var då ("Things have changed")
2000. "Wonder boys" (soundtrack).
9. Ödets nyckfullhet ("Simple twist of fate")
1975. "Blood on the tracks".
10. Hon finns alltid kvar ("If you see her, say hello")
1975. "Blood on the tracks".
11. Men va fan det får gå ("Don't Think twice, it's alright")
1963. "The freewheelin' Bob Dylan".
12. Hon väljer själv i alla fall ("Love minus zero, no limit")
1965. "Bringing it all back home".
13. Världen utanför ("Shelter from the storm")
1975. "Blood on the tracks".

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.