Blogginlägg

Covers Special: Linda Ronstadt 1974

Postad: 2023-06-09 07:50
Kategori: Cover-skivor

LINDA RONSTADT: Heart like a wheel (Capitol, 1974)

1973 GICK LINDA RONSTADT ÖVER TILL ASYLUM från Capitol, gav ut albumet ”Don't cry now” men upptäckte oväntat att kontraktet med det gamla skivbolaget krävde ett album till. Jag tror aldrig att jag har upplevt ett liknande förargligt misstag i musikbranschen men Linda, hennes rådgivare och producent tog fadäsen med jämnmod och gick in i studion och spelade in ett album av hög kvalité. Det var den okonventionella förberedelsen till ”Heart like a wheel” som blev Lindas hittills största kommersiella framgång.
   Med samma trogna kompanjoner bredvid sig gick Linda in i studion och nu för första gången med Peter Asher som helt ansvarig för produktionen. Ronstadt/Asher-samarbetet på Lindas skivor skulle sedan pågå utan avbrott till 1989.
   På ”Heart like a wheel” finns namn som John David Souther, Sneaky Pete, Glenn Frey, Don Henley och John Boylan som hade följt med på Lindas skivor i flera år. Men på det nya albumet dök det upp ett helt nytt namn, Andrew Gold, som dessutom tog stor plats.
   Andrew hade en perfekt bakgrund, hans pappa skrev filmmusik (bland annat ”Exodus”) och hans mamma var sångerska, och kom in i musikbranschen på rätt sätt. Skivdebuterade 1968 i duon Villiers & Gold, med endast en singel utgiven, innan han 1970 hittade rätt omgivning i gruppen Bryndle. En kvartett med bland annat Kenny Edwards, som för övrigt var en gammal Stone Poneys-medlem tillsammans med Linda. I den gruppen fanns också fler medlemmar som det finns anledning att återkomma till på senare Linda Ronstadt-skivor.
   Bryndle spelade in ett album 1970 men det gavs aldrig ut. Gold började sedan spela på skivor med Wendy Waldman (också från Bryndle), Maria Muldaur, Asylum-artisten Rod Taylor och Rita Coolidge innan han fick en nyckelroll hos Linda på ”Heart like a wheel”. Gold, som var på väg att bli artist i eget namn (debuterade som artist 1975 på Asylum, var annars?), var en månginstrumentalist av stora mått och spelade på det här albumet allt från trummor, alla typer av gitarrer och ukulele(!) till keyboards plus sång på flera låtar.
   Andrew Gold blev en viktig musikalisk ryggrad i Linda Ronstads sound, fick plats i hennes kompband och hyllades med ”Special thanks to Andrew Gold for his help with the arrangements” på skivans inneromslag.
   Efter det väldigt balladbaserade albumet ”Don't cry now” kan man här höra både tempoökning och mer intensiva arrangemang som kanske förklaras av Andrew Golds närvaro med alla sina instrument. Och låturvalet är av mer varierad sort jämfört med albumet innan. Men i mina öron är det ändå de mer långsamma låtarna som är albumets höjdpunkter.
   Innehållet på ”Heart like a wheel” blev som vanligt en mix av huvudsakligen gamla covers och en originallåt av John David Souther. Återigen är det inte de lite mer kommersiellt beräknade coverlåtarna från Buddy Hollys och Everly Brothers diskografi eller låten som 1964 blev känd i Sverige med The Swinging Blue Jeans (”You're no good”), som i två fall blev stora singelhits för Linda, som väcker min beundran för albumet. Nej, det finns så många andra ljuvliga höjdpunkter på skivan.

KONCENTRERAT KRING DE TRE sista låtarna på förstasidan når albumet sin högsta nivå. ”Faithless love” är en av John David Southers bästa och mest innerliga kompositioner som förstärks av hans känsliga duettsång. Dan Penn, som här krediteras med sitt riktiga efternamn Pennington, har många låtar på sitt samvete och ”Dark end of the street” tillhör de absoluta guldkornen. Låten behandlas ypperligt av Linda men jag minns faktiskt en gammal liveversion av Richard & Linda Thompson som ännu bättre.
   Så har vi den helt ljuvliga titellåten som slår allt på hela albumet. Utan min vetskap hade det mindre kända folkrockbandet McKendree Spring spelat in låten utan uppmärksamhet redan 1972. Sedan gav Linda ut låten, ett drygt år innan låtens upphovskvinna Anna McGarrigle gav ut låten tillsammans med sin syster Kate, i en makalöst vacker version med ett andlöst stråkarrangemang. Den kärva cellon slåss om uppmärksamhet med fiolen som spelas av den i våras sorgligt avlidne David Lindley som här gör sin första entré på en skiva med Linda Ronstadt som dessutom råkar vara hans kusin(!).
   ”Heart like a wheel”-låten är en underbar final på albumets förstasida men det finns fler guldkorn på sida två. ”Willin'” är Lowell Georges kanske finaste bidrag till Little Feat-repertoaren som jag fram till nu trodde var första utgivna version av låten men som några månader innan hade gjorts på skiva av countryartisten Johnny Darrell.
   Finalen på sida två på ”Heart like a wheel” är nästan lika stark som framsidan. I vanlig ordning har Linda nosat fram ännu en unik så gott som okänd låtskrivare, Paul Craft. Hans fina låt ”Keep me from blowing away” hade hon hittat på ett album med The Seldom Scene som på sina album gjort flera Craft-låtar. 1974 var Eagles ute i samma ärende som Linda när de på albumet ”On the border” gör Crafts låt ”Midnight flyer”.
   Albumets sista låt ”You can close your eyes” gör Linda, i mina öron, ännu bättre än låtskrivaren James Taylor som gav ut sin version bara några månader efter sin syster Kate. Peter Asher gör förresten ett profilerat inhopp som sångare på den låten.


Side one

1. "You're No Good"
(Clint Ballard Jr.) 3:44
1963. Singel med Dee Dee Warwick.
2. "It Doesn't Matter Anymore" (Paul Anka) 3:26
1959. Singel med Buddy Holly.
3. "Faithless Love" (John David Souther) 3:15
Original.
4. "The Dark End of the Street" (Dan Pennington/Wayne Moman) 3:55
1967. Singel med James Carr. Skriven av Dan Penn/Chips Moman.
5. "Heart Like a Wheel" (Anna McGarrigle) 3:10
1972. Från albumet "McKendree Spring 3" med McKendree Spring.

Side two

1. "When Will I Be Loved"
(Phil Everly) 2:04
1960. Singel med The Everly Brothers.
2. "Willin'" (Lowell George) 3:02
1970. Från albumet "California stop-over" med Johnny Darrell.
3. "I Can't Help It (If I'm Still in Love with You)" (Hank Williams) 2:45
1951. B-sida ("Howlin' at the moon") på singel med Hank Williams with His Drifting Cowboys.
4. "Keep Me from Blowing Away" (Paul Craft) 3:10
1973. Från albumet "Act 2" med The Seldom Scene.
5. "You Can Close Your Eyes" (James Taylor) 3:09
1971. Från albumet "Sister Kate" med Kate Taylor.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (521)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (171)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Juni 2023 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.