Blogginlägg från 2020-03-18

INTERVJUER 74-94: Pete Guzz (1987)

Postad: 2020-03-18 07:59
Kategori: Intervjuer

1987 HETTE HAN EGENTLIGEN PETER GUSTAVSSON men artistnamnet var Pete Guzz och under 80-talet var han både soloartist och ledare för Just For Fun, popgrupp från Örebro, i många olika skepnader. En grupp som skivdebuterade 1984 med singeln ”Get out – on the dancefloor” och följde upp den två år senare med singeln ”Ge allt”. Pete Guzz sjöng och spelade bas, klaviatur och trummor men som låtskrivare hade han sitt riktiga namn, Peter Gustavsson.
   30 maj 1987 på musikfestivalen Örebro Rockfestival, en ”tradition” som bara fick ett år, spelade en mängd olika lokala band utomhus i Brunnsparken och kvällen avslutades inomhus i Parketeatern med Eldkvarn.
   Just For Fun var ett av banden som imponerade så tre dagar efter festivalen, 2 juni, ringde jag Peter och gjorde nedanstående intervju med honom där vi diskuterade gruppens och musikens utveckling. Peter var en otroligt drivande musikalisk själ som brann för karriären. Jag tror han under 80-talet regelbundet hälsade på uppe på tidningen, hela tiden med nya idéer och något att berätta eller lansera.
   Just For Fun-konceptet rann trots allt ut i sanden och nästa naturliga steg för Pete Guzz var som soloartist 1990. Då tror jag att han hade lämnat lilla Örebro bakom sig och flyttat till Stockholm. Där fick han kontakt med den sedan lång tid framgångsrike producenten Ulf Wahlberg (Freestyle, Magnum Bonum, Secret Service, Reeperbahn, Svenne & Lotta, Docent Död, Anders F Rönnblom med flera).
   På Wahlbergs skivbolag V.I.P. Records & Tapes blev Pete Guzz kollega med Monica Törnell, Baltimoore, hårdrockgruppen Glory och Tina Moe och gav 1990 ut tre singlar, samtliga producerade av Wahlberg tillsammans med Guzz: Peters egna låtar ”Syster”, ”Fredags-tjej” plus en cover på Archies gamla hit ”Sugar, sugar”.
   Några år senare tog gruppen Plastico plats i den popsyntvåg som drog över världen. En grupp med Pete Guzz, Per Boysen och sångerskan Penny (Pernilla Sahlin). Debuterade 1994 med singeln ”Communicate” som sedan följdes av albumen ”Plastico” (1995) och ”Boomerang!” (1998).
   Nu började Peter tona ned sitt engagemang som artist, bytte namn till Peter Sahlin när han gifte sig med ovan nämnda Pernilla. Bildade skivbolaget Hitworks AB som var ett självständigt, litet skivbolag som ville marknadsföra svensk pop- och rockmusik på den internationella marknaden.
   Peter byggde sedan upp ett stort, internationellt nätverk av artister, låtskrivare och producenter och har lyckats placera låtar runt om i världen. Efter alla kommersiella framgångar valde Peter 2004 att tillsammans med Anders Mörén starta Starlab Publishing & Studios. Bolaget representerar ett stort utbud av både låtskrivare och producenter.
   Förutom musikbranschen arbetar man även mot tv-, film-, spel- och reklambranschen. Starlab Publishings studiokomplex och kontor finns i Gröndals centrum i Stockholm och består av sex studios/låtskrivarrum, kontor och ett ljudisolerat, helt flytande inspelningsrum. I lokalerna arbetar ett tiotal av bolagets låtskrivare och producenter. Förutom dessa så arbetar man även med ett stort antal låtskrivare/producenter utifrån.
   Innan det företagsmässiga hade växt ut var Melodifestivalen ett fint skyltfönster för verksamheten. 2003 skrev Peter och Pernilla ”Television” som framfördes av Markus Landgren men missade en finalplats. Två av bolagets låtskrivare skrev låten ”Human frontier” med Neo som blev utslagen i Andra chansen 2010. Ett gäng Starlab-kompositörer låg bakom Bella & Filippas Melodifestivallåt ”Crucified” 2017 men blev utslagen i deltävlingen.
   Så sent som för några veckor sedan fanns Starlab-låten ”We are one” med Frida Öhrn representerad men blev utslagen i Andra chansen.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/6 1987.

FRÅN TEATRAL PLAYBACK TILL DANSANT ROCKGRUPP

EN AV DE RIKTIGT STORA ÖVERRASKNINGARNA på Örebro Rockfestival för två veckor sedan var gruppen Just For Fun. Playbackframträdanden är nu förbi och gruppen presenterade dansant och levande rock av absolut bästa märke.
   Gruppen bildades redan till nyår 1983 men har hela tiden bytt medlemmar med undantag för sångaren, låtskrivaren och ledaren Pete Guzz, som också heter Peter Gustavsson.
   - Det har alltid varit svårt och mycket strul med medlemmar. Folk som satsat på allt annat än gruppen. Men nu tycker jag mig ha funnit rätt manskap. Vi har olika musiksmak, de håller tillbaka mina experimentella idéer och resultatet blir något extra som vi alla kan stå för, säger Peter.
   Namnet Pete Guzz är inget storhetsvansinne utan en skapelse av Peters moster!
   - Det var 1981-82 då jag jobbade som trubadur som hon tyckte att Pete Guzz lät bättre och jag använder också namnet på en singel som jag gav ut mest på skoj.
   På konserten nyligen sjöng Pete uteslutande på engelska, men Peter kan mycket väl tänka sig skriva och sjunga på scenska.
   - Förr var det engelska texter som gällde men egentligen kan man ju svenska bättre. Jag sjunger hellre på svenska men då ställs det högre krav på texterna.
   - Jag skriver musiken först, sedan en engelsk blajtext för att slutligen intensivt arbeta fram en bra svensk text, förklarar han.
   En ny skiva med Just For Fun ligger klar för mixning och eventuell utgivning. Det är ”Rock'n'roll star” som finns både på svenska och engelska.
   Sedan gruppen blev en grupp, lämnade playbackspelningarna bakom sig och utökade med en riktig basist och trummis, Jörgen Karlsson och Peter Damin, har spelningarna ökat i antal.
   I midsommar spelar bandet på Öland och sommaren är fylld av konserter, bland annat en antikärnkraftskonsert mitt i Köpenhamn i början på augusti.
   Just nu befinner sig Peter och Jörgen i London med sin senaste demo i bagaget. Målet är bland annat radiolegenden John Peel och andra kontakter som deras ”skivbolagsdirektör” John Francis stått till hands med.
   - John är bra, han bryr sig om och är mer som en kompis och ska inte bestämma allt själv, avslutar Peter som på några år förvandlat sitt Just For Fun från teatral playbackgrupp till dansant rockgrupp.
   En mycket sund utveckling tycker jag.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (436)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (128)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2020 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.