Blogginlägg från 2008-12-23

I wish it could be Christmas everyday

Postad: 2008-12-23 19:42
Kategori: Jul

Roy Woods svårt Phil Spector-influerade jullåt “I wish it could be Christmas everyday” är en av mina absoluta julfavoriter. Under gruppnamnet Wizzard blev det både en visuell och musikalisk karneval i julteman.



/ Håkan

Do they know its Christmas time

Postad: 2008-12-23 15:43
Kategori: Jul

Kanske lite för gråtmild för min smak men det var ett fantastiskt stjärnuppbåd som Bob Geldof hade jagat ihop till Live Aid 1985.



/ Håkan

Run Rudolph run

Postad: 2008-12-23 13:13
Kategori: Jul

“Run Rudolph run”, Chuck Berry-låten, har verkligen blivit en tradition när det gäller rock’n’roll och jul. Den är alltis ett stående inslag i Refreshments julshower och i söndags, när jag såg bandet senast, blev “Run Rudolph run” konsertens slutliga finallåt. Här är det däremot Keith Richards version. Och här har jag skrivit om låtens historia.



/ Håkan

Christmas (baby please come home)

Postad: 2008-12-23 11:28
Kategori: Jul

Den här 27 år gamla upptagningen av Darlene Loves klassiker “Christmas (baby please come home)" på Lettermans tv-show 1981 visar att det är en julklassiker som står sig.



/ Håkan

Gästartisterna gav konserten spänning

Postad: 2008-12-23 08:32
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen på Nerikes Allehanda 23/12 2008.

KONSERT
”Rock’n’Roll X-mas”
The Refreshments
Sven Zetterberg
Louise Hoffsten
Konserthuset, Örebro
21 december 2008
Konsertlängd: 19.05-20.55
(110 minuter)
Min plats: Rad 7, plats 191, längst ut till höger ca 10 meter från scenen.


Det var fjärde gången på lika många år som Refreshments paketturné, med julmusik som tema, landade i Örebro. Det här konceptet går inte att jämföra med något annat och blir därför år efter år en viss uppenbar upprepning och nog så förutsägbart för att kunna uppfattas som fräscht och överraskande.
   Nu ska väl de ständigt uppdaterade gästartisterna stå för showens nya grepp och när Sven Zetterberg, den svartaste vita personen som Sverige har när det gäller blues, och Louise Hoffsten, Linköpings egen lilla bluesmadame, kom in på scenen var det trots allt konsertens mest spännande ögonblick.
   Utan att jag har riktigt full koll på Zetterbergs historia och karriär så kan jag omöjligt låta bli att imponeras av hans kunnande, personlighet och musikaliska referenser. När han stegade in på scenen var det som tung gästartist och han förvandlade Refreshments till en komporkester.
   Det pendlade då mellan högljudd och kaxig (”Tall dangerous and drunk” är en titel vi minns) blues och en gråtmild variant som var minsta lika kryddstark. Med de magiska tonerna han kramade ur sin gitarr och med hjälp av munspelet, som dock hördes sämre där jag satt, gav han konserten den energikick som krävdes.
   Louise Hoffstens uppenbarelse var inte lika tung och fysisk men hon spelade ett sedvanligt väldrillat munspel, ibland i duett med Zetterberg, men hennes version av ”Låt mig få tända ett ljus” och ”Stilla natt”, visserligen framförd i bluesgroove, blev kanske i gosigaste laget.
   Refreshments var som sagt ingen besvikelse men det ville aldrig riktigt tända till. Den rutinerade rockmaskinen är nu så skickliga i varje detalj att spänningen blir lite lidande. Och när repertoaren nästan genomgående ska handla om jul, Moon Martins ”Cadillac walk” var ett skönt avbrott, hamnade de ofelbart i musikalisk tvångströja.
   Ändå är jag ju inte mer människa än att jag måste erkänna att det svängde grymt i låtar som ”Santa’s gonna rock”, ”I’m the real Santa” (Chuck Berry borde sitta på en stämningsansökan när det gäller plagiat på båda låtarna), finallåten ”Seven nights to rock” och den enda extralåten ”Run Rudolph run”. Då först reagerade ett fullsatt Konserthus och kom på fötter.

Låtarna:
Merry X-mas everybody
Santa’s gonna rock
I want a new baby for Christmas (Johan)
Rock’n’Roll X-mas
Merry Christmas without you
I’m the real Santa
One more Christmas (Johan)
Santa’s messin’ with the kids (Sven)
Christmas tears (Sven)
Tall, dangerous and drunk (Sven)
Hollerin’ up the storm
Such behaviour won’t do
Pretty paper (Johan)
Christmas must be tonight
Santa looked a lot like daddy
Cadillac walk
Jukebox
55 Ford (Johan)/Dreams of you/Miss you miss Belinda
Slätten (Louise)
Blue Christmas (Louise)
Låt mig få tända ett ljus (Louise)
Stilla natt (Louise/Sven)
Baby, you’ve got what it takes (Louise/Sven)
Santa Claus is coming to town (alla)
Seven night to rock (alla)

Extralåt
Run Rudolph run (alla)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2008 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.