Blogginlägg

Gästartisterna gav konserten spänning

Postad: 2008-12-23 08:32
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen på Nerikes Allehanda 23/12 2008.

KONSERT
”Rock’n’Roll X-mas”
The Refreshments
Sven Zetterberg
Louise Hoffsten
Konserthuset, Örebro
21 december 2008
Konsertlängd: 19.05-20.55
(110 minuter)
Min plats: Rad 7, plats 191, längst ut till höger ca 10 meter från scenen.


Det var fjärde gången på lika många år som Refreshments paketturné, med julmusik som tema, landade i Örebro. Det här konceptet går inte att jämföra med något annat och blir därför år efter år en viss uppenbar upprepning och nog så förutsägbart för att kunna uppfattas som fräscht och överraskande.
   Nu ska väl de ständigt uppdaterade gästartisterna stå för showens nya grepp och när Sven Zetterberg, den svartaste vita personen som Sverige har när det gäller blues, och Louise Hoffsten, Linköpings egen lilla bluesmadame, kom in på scenen var det trots allt konsertens mest spännande ögonblick.
   Utan att jag har riktigt full koll på Zetterbergs historia och karriär så kan jag omöjligt låta bli att imponeras av hans kunnande, personlighet och musikaliska referenser. När han stegade in på scenen var det som tung gästartist och han förvandlade Refreshments till en komporkester.
   Det pendlade då mellan högljudd och kaxig (”Tall dangerous and drunk” är en titel vi minns) blues och en gråtmild variant som var minsta lika kryddstark. Med de magiska tonerna han kramade ur sin gitarr och med hjälp av munspelet, som dock hördes sämre där jag satt, gav han konserten den energikick som krävdes.
   Louise Hoffstens uppenbarelse var inte lika tung och fysisk men hon spelade ett sedvanligt väldrillat munspel, ibland i duett med Zetterberg, men hennes version av ”Låt mig få tända ett ljus” och ”Stilla natt”, visserligen framförd i bluesgroove, blev kanske i gosigaste laget.
   Refreshments var som sagt ingen besvikelse men det ville aldrig riktigt tända till. Den rutinerade rockmaskinen är nu så skickliga i varje detalj att spänningen blir lite lidande. Och när repertoaren nästan genomgående ska handla om jul, Moon Martins ”Cadillac walk” var ett skönt avbrott, hamnade de ofelbart i musikalisk tvångströja.
   Ändå är jag ju inte mer människa än att jag måste erkänna att det svängde grymt i låtar som ”Santa’s gonna rock”, ”I’m the real Santa” (Chuck Berry borde sitta på en stämningsansökan när det gäller plagiat på båda låtarna), finallåten ”Seven nights to rock” och den enda extralåten ”Run Rudolph run”. Då först reagerade ett fullsatt Konserthus och kom på fötter.

Låtarna:
Merry X-mas everybody
Santa’s gonna rock
I want a new baby for Christmas (Johan)
Rock’n’Roll X-mas
Merry Christmas without you
I’m the real Santa
One more Christmas (Johan)
Santa’s messin’ with the kids (Sven)
Christmas tears (Sven)
Tall, dangerous and drunk (Sven)
Hollerin’ up the storm
Such behaviour won’t do
Pretty paper (Johan)
Christmas must be tonight
Santa looked a lot like daddy
Cadillac walk
Jukebox
55 Ford (Johan)/Dreams of you/Miss you miss Belinda
Slätten (Louise)
Blue Christmas (Louise)
Låt mig få tända ett ljus (Louise)
Stilla natt (Louise/Sven)
Baby, you’ve got what it takes (Louise/Sven)
Santa Claus is coming to town (alla)
Seven night to rock (alla)

Extralåt
Run Rudolph run (alla)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2008 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.