Blogginlägg från 2023-09-07

Augusti 2023 på Håkans Pop

Foto: Jan-Ola SjöbergLolita Pop i högform live i Örebro, här representerade av sångerskan Karin Wistrand och basisten Rickard Donatello.

SÅ FÖRSVANN ÅRETS UPPLAGA av augusti i ett nafs och kvar finns några färska minnen av levande musikaliska upplevelser, några musikfestivaler, och allt som har publicerats på Håkans Pop under månaden.
   Augusti har traditionsenligt varit säsongsstart på nya kategorier på Håkans Pop och i år inledde jag en 40 skivor lång rangordnad lista på album som gavs ut under 1973 och 1974, 50 år sedan alltså, och fortfarande är relevanta i det vi kallar musikhistorien. Under de första veckorna har jag avslöjat albumen på placeringarna #39-#40 med artisterna Pugh Rogefeldt & Rainrock och Kathi McDonald.
   Under augusti avslutade jag också sommartemat med strålkastare på så kallade katastrofgig, inte så positiva konsertupplevelser jag minns, på Håkans Pop. I den tveksamma katgeorin skrev jag om en Da Buzz-konsert från 2002.
   Ett annat sommartemat, ett urval bilder från min fotograferande vän Anders Erkmans arkiv kommer att sporadiskt fortsätta under hela nästa säsong. Finns tillgängligt under kategorin ”Anders Erkman”.
   I augusti fick vi den sorgliga plikten att ta adjö av Robbie Robertson, en i sanningens namn stor låtskrivare som ledare av The Band.
   Konsertmässigt blev augusti en händelserik månad både här (i Örebro) och där (i Malmö). Malmöfestivalen är ett gratisarrangemang som utspelar sig i mitten på månaden i de centrala delarna av landets sydligaste storstad. I år prickade jag in artister/grupper som Grus I Dojjan, Yvette Eklund, David Ritschard och Wilmer X och lite större fokus på vännen Richard Lindgrens traditionsenliga framträdande i Bluestältet på söndagskvällen.
   På hemmaplan i Örebro upplevde jag en fantastisk utomhuskonsert med Lolita Pop tillsammans med Staffan Hellstrand & the Nomads i ett regnigt Stadsträdgården. The Bland spelade på Stallbacken en fin lördagseftermiddag, Olle Unenge bjöd på releasekonsert på Clarion Hotel och under månadens sista dagar startade årets upplaga av showcasefestivalen Live at Heart. En reflekterande förhandsrapport inför festivalen. För att sedan rapportera om festivalens onsdags- och torsdagskväll då vi fortfarande befann oss i augusti.
   Säsongens tema på intressanta coverskivor sparkade också igång under augusti. Först ut blev Matthews Southern Comforts album ”The Woodstock album” och covertemat kommer fortsätta på fredagar under hela Håkans Pop-säsongen, ibland med avbrott för några aktuella tributeskivor.

DEN VÄLMATADE STRÖMMEN AV NYA intressanta album bromsade in något under augusti och jag kunde inte utnämna Månadens Bästa Album men kanske var min vän Olle Unenges ”Sånger från långsamheten” närmast det hedersbetyget. Bland övriga nya skivor har jag lyssnat på:
   Titeln på TEDDY THOMPSONS nya album, ”My love of country”, skvallrar om att han vill avslöja sin fascination för countrymusik. För mig som inte har följt hans karriär, som började 2000, och vet att han är son till Richard och Linda Thompson är det en överraskning att en artist med engelsk folkmusik i blodet gör covers på amerikanska countrylåtar. Men när jag fördjupar mig i hans bakgrund förstår jag att han flyttade till USA tidigt och är mer amerikansk än engelsk som artist.
   Jag upptäcker också att han redan 2007 gjorde ett album efter samma recept med enbart covers. Nya albumet är en välproducerad (David Mansfield) produkt av högt underhållningsvärde där han bland alla amerikanska ganska traditionellt countryklingande låtar har klämt in sin fars ”I'll regret it all in the morning” som är ungefär lika gammal som han själv är. Det finns all anledning att jag i höst tänker återkomma till den här skivan i min kategori ”Cover-skivor”.
   Efter elva år gör THE HIVES comeback på skiva, ”The death of Randy Fitzsimmons”, och låter för övrigt som de alltid har gjort, otroligt intensiv och tempofylld rockmusik, men inget känns varken upprepande eller förutsägbart. Tolv låtar på drygt 31 minuter betyder att låtarna i snitt håller knappt tre minuters längd och det är bra. Den gränslösa energin i var och varannan låt gör mig nästan andfådd men välskrivna låtar kan varken skrammel eller hög volym förstöra. Det här är punk med kvalité. Lyssna bara på ”Smoke & mirrors”.
   Två dagar efter Robbie Robertsons tragiska bortgång släpptes CORDOVAS nya album ”The rose of aces” och inleds med en låt, ”Fallen angels of rock'n'roll”, som nästan otäckt ekar The Band i både sound, låt och titel. ”Fallen angel” är en låt på Robertsons första soloskiva. Det finns fler låtar på Cordovas-skivan som doftar The Band men är lite modernare och framförallt med mer starka sånginsatser då bandet har fler sångare. Men jag tänker också på klassisk countryrock när jag lyssnar på den här skivan och hör den härliga steelgitarren.
   Amerikanen RYAN BINGHAM är inte alltid så americana-trogen som jag ofta förväntar mig och nya ”Watch out for the wolf” är ett mindre experiment i sin kortfattade form på bara sju låtar och en speltid på drygt 24 minuter. En blandad kompott. En kort (1:44) smattrande instrumental låt (”Internal intermission”) är ett frågetecken men den mandolinbaserade snabba ”River of love” med elgitarr är en höjdpunkt.
   Amerikanska duon THE PLEASURES (Catherine Britt/Lachlan Bryan) gör spännande och personlig musik i en genre som någon döpt till countryfolk men i mina öron låter som rockmusik med lite mindre resurser. Bryan figurerade alldeles nyss på Hannah Aldridges senaste album och här delar han på sångmässigt utrymme med en underbar kvinnlig stämma som låter både soul och country.
   Jag borde kanske ha anat oråd innan jag lyssnade på WRECKLESS ERICS nya album ”Leisureland” för typsnittet på albumtiteln på skivomslaget är identiskt med gruppnamnet på Len Bright Combos första album 1986. Eric Goulden (Wreckless Eric) hade en provokativt skramlig grupp under några år i mitten på 80-talet som han kallade Len Bright Combo. Enligt engelska tidningar spelade de garagerock och live, jag såg trion tre gånger 1985 och 1986, var det energiskt högljudd rockmusik. Och bandets båda album pendlade mellan distad rundgång och fantastisk rockmusik.
   Nya ”Leisureland” är inte samma provokation men albumet har en trist ojämn kvalité och är inte alls den starka uppföljaren till ”Transience” (2020) som jag gav en plats på årsbästalistan det året. Eric vill inte bestämma sig om låtarna ska vara instrumentala, enbart märkliga naturljud eller välkonstruerade rocklåtar med hans härliga engelska accent. Lätt tålamodskrävande album där man stundtals kan ana storhet och personlighet men att experimentlustan tar över ibland. Av de 15 låtarna finns det säkert en tredjedel som jag vill rangordna högt i hela hans diskografi.

SEPTEMBER 2023 PÅ HÅKANS POP sparkade igång på första dagen med mer Live at Heart-konserter och en otroligt stark Jesper Lindell-ep, ”Windows vol. 1”, med fem lite avskalade låtar.
   Om ungefär en månad lär jag återkomma till både och.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.