Blogginlägg från 2022-09-14

Covers: Cowboy Junkies

COWBOY JUNKIES: Songs of the recollection (Latent, 2022)

DET VAR INTE SÅ LÄNGE SEDAN jag skrev om ”rockmusikens långsammaste grupp”, för knappt två år sedan medverkade gruppen på en tributeskiva med Rolling Stones-låtar. Här kommer några synpunkter om deras tämligen aktuella album med enbart covers. På tributeskivan gjorde de ”Moonlight mile” men här lyckas de klämma in en betydligt äldre Stones-låt, ”No expectations”, med en alldeles ljuvlig dobro spelad av gästmusikern Aaron Goldstein.
   Ja, den kanadensiska gruppen spelar ofta i lågt tempo med ett lågmält uttryck men det stämmer inte hela tiden. Majoriteten låtar på den här coverskivan må vara långsamma men saknar inte alltid energi. På exempelvis bandets version av den kanadensiska kollegan Neil Youngs ”Don't Let It Bring You Down” skramlar de på i samma stil som Young brukar göra.
   Förresten uppmärksammar bandet en annan, numera avliden, kanadensare, Gordon Lightfoot, på den här skivan. I den för mig ganska okända låten ”The way I feel” som också innehåller en portion distade elgitarrer. För övrigt en av skivans fyra inspelningar som redan var utgivna på en ep.
   Som redan sagts, tempot och tonläget på ett Cowboy Junkies-album överraskar aldrig men sångerskan Margo Timmins med sina bröder Peter, trummis, och Michael, gitarrist, gör lyssnaren aldrig besviken.
   Men lite överraskad blir jag ändå på avslutningslåten när kvartetten oväntat riktar sig mot England och 80-talet och hittar en för mig mindre känd The Cure-låt, ”Seventeen seconds”. Som tolkas med samma lätta tyngd som materialet i övrigt på det här albumet. Och Michael Timmins spelar taggtrådsgitarr som både smeker och upprör.


1. Five Years (David Bowie)
1972. Från albumet "The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars" med lårtskrivaren.
2. Ooh Las Vegas (Gram Parsons/Ric Grech)
1974. Från albumet "Grievous angel" med Gram Parsons.
3. No Expectations (Mick Jagger/Keith Richard)
1968. Från albumet "Beggars banquet" med The Rolling Stones.
4. Don't Let It Bring You Down (Neil Young)
1970. Från albumet "After the gold rush" med låtskrivaren.
5. Love In Mind (Neil Young)
1973. Från albumet "Time fades away" med låtskrivaren.
6. The Way I Feel (Gordon Lightfoot)
1965. B-sida på singeln "My heart tells me to believe" med The Womenfolk.
7. I've Made Up My Mind To Give Myself To You (Bob Dylan)
2020. Från albumet "Rough and rowdy ways" med låtskrivaren.
8. Marathon (Vic Chesnutt)
2007. Från albumet "North star deserter" med låtskrivaren.
9. Seventeen Seconds (Simon Gallup/Robert Smith/Lol Tolhurst)
1980. Från albumet "Seventeen seconds" med The Cure.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.