Blogginlägg från 2022-09-02

Andra kvällen på Live at Heart 22

ANDRA LIVE AT HEART-KVÄLLEN på årets festival blev givetvis inte den första lik men ändå fylld med intressanta musikbesök på olika ställen runt i det centrala Örebro. Festivalen är inte bara möten mellan artister/publik. Det sociala umgänget är en minst lika viktig del av Live at Heart. Där kan man få tips, utbyta åsikter (om musik, inte politik) eller ha gemensamma önskemål om ett fysiskt festivalprogram i papper, som festivalledningen i år skippat, där man praktiskt kan planera festivalkvällen.
   Just åsikter om en viss konsert kan också utmynna i nattliga messenger där någon upprörd konsertbesökare, inga namn, vill diskutera hur dåligt ljudet eller arrangemangen var (”Det här var väl ändå den sämsta spelningen som Xxxxx har fått till”) på en viss konsert. Åsikter, inte hat och hot.
   På torsdagskvällen startade ännu en upplaga av intervjuaren och värden Magnus Sundells koncept diacert. Artister möter Magnus för samtal med berättelser från liv och musikkariärer som sedan varvas med musik. Begreppet diacert (fast då på svenska, diasert), kombinationen dialog+konsert, hade premiär på Live at Heart 2017 och har under åren gästats av bland annat Jonathan Johansson, Jennie Abrahamsson, Sofia Karlsson och Nina Kinert. I är gästas Magnus av Helen Sjöholm/Anna Stadling (torsdag) och Tomas Andersson Wij (fredag).


På ett trångt och fullpackat STÅ bjöd Madison Violet på en halvtimme sång och musik.

MADISON VIOLET, STÅ 1 september 2022
På det minimala STÅ var det inte oväntat trångt, stor platsbrist och lite mysigt när publik och artister packade in sig i den lilla begränsade lokalen och försökte sätta något av inofficiellt publikrekord. På scenen, som bokstavligen inte finns, stod en kanadensisk singer/songwriter-duo, Brenley MacEachern och Lisa MacIsaac, och försökte efter bästa förmåga att framföra sina låtar.
   Efter två decennier tillsammans, skrivit låtar, spelat in skivor (10 album!) och turnerat flitigt, har de rutinen och kunnandet och bjöd på sång och musik som var både energisk och känslig. Lisa med sin ljusa röst spelade både gitarr och framträdande fiol och Brenley sjöng också medan hon spelade 4-strängad bas och gitarr. Repertoaren var mig lite okänd men inledningslåten hade säkert titeln ”Sweet desperado”.



Avslappnade samtal och välsjungna sånger med Helen Sjöholm och Anna Stadling.

HELEN SJÖHOLM & ANNA STADLING/diacert, Örebro Konserthus 1 september 2022
Magnus Sundells koncept med diacert har genom åren figurerat i olika, ofta för små, lokaler, Rosengrens Skafferi, Hotell Grand och Club 700, men har nu hamnat helt rätt på stora, fina och nästan högtidliga Konserthuset där man både hör och ser bra.
   Årets första diacert blev med sångerskorna Helen Sjöholm och Anna Stadling som också råkar vara nära kompisar med ett gemensamt ursprung i Sundsvall fast de artistmässigt och offentligt har befunnit sig på olika grenar i musikträdet.
   Mellan de djupa men avslappnade samtalen framfördes musik där pianisten Jesper Nordenström kompade paret i Bruce Springsteens ”Workin' on a dream”, låtar från Annas repertoar (en svensk version av ”Time after time”, ”Var inte rädd”, och ”När allting det här är över”) och ett par smakprov från en kommande julskiva med duon.
   En mycket underhållande och intressant timme.


Anna Smyrks singer/songwriter-pop förvandlades till rockmusik.

ANNA SMYRK, Makeriet 1 september 2022
Efter en timme lång diacert kom vi lite sent till australiska Anna Smyrks framträdande på Makeriet. På min första kontakt med Anna, på tjuvstartsarrangemanget i tisdags kväll, framförde hon några anspråkslösa låtar på akustisk gitarr och kompades delikat av Izak Danielsson Kihlström, från Karlstad, på elgitarr med spontana ljud som specialtet. Ganska lågmält alltså. Nu blev det rockigare och häftigare men kanske inte bokstavligen bättre. Trion på scen förvandlades plötsligt till en rockgrupp.
   Missförstå mig inte, det var en härlig energi på Makeriets scen, där Anna hade fått ytterligare hjälp från en kvinnlig basist, som stundtals pumpade upp soundet till en livlig nivå. Annas personlighet försvann lite på vägen och ett lite mindre perfekt liveljud försvårade kommunikationen med publiken.
   Gitarristen Izak har för övrigt en egen programpunkt på årets Live at Heart.


Kvällens höjdpunkt på Live at Heart-festivalen: Mats Dernánd och Luna Keller bjöd på spännande sång och musik.

LUNA KELLER feat MATS DERNÁND, Ingeborgs 1 september 2022
Redan på pappret var örebroaren Dernánds möte med den tyska låtskrivaren och sångerskan Luna Keller spännande och intressant. De träffades personligen för bara tre dagar sedan men har samarbetat på distans sedan en tid tillbaka, skrivit låtar och spelat in tillsammans.
   På Ingeborgs, på ett minimalt scenutrymme i fönstret, kom deras sång och musik helt till sin rätt. Många kvinnliga sångerskor har ju fantastiska röster, mer eller mindre perfekta, men Luna lyckades trollbinda med sina röstresurser som lät både personliga och ytterst professionella. Hennes naturlighet i mellansnack på prickfri engelska förstärkte intrycket ytterligare.
   Till sin hjälp hade hon Mats som på munspel och klaviaturer kompade och dekorerade låtarna till fulländning. Mats bidrog också med sång som bland annat gjorde duetten ”We'll be together” till en av kvällens höjdpunkter.


Med små medel och en stor bastrumma bjöd engelsmannen Daniel Kemish på ett imponerande låtmaterial.

DANIEL KEMISH, Makeriet 1 september 2022
Efter Ingeborgs-besöket var plötsligt Live at Heart-kvällen en vit fläck och lite oplanerad. Rent praktiskt, bara runt hörnet Engelbrektsgatan/Kungsgatan, hamnade vi åter i Makeriet glashus där vi har upplevt ljudmässigt ojämn kvalité men engelsmannen Daniel Kemish lyckades övervinna svårigheterna med bara en akustisk gitarr, munspel och en stor bastrumma som hjälp.
   Med ett fantastiskt mellansnack och scennärvaro som grund blev det en överraskande positiv tillställning där gitarren lät perfekt och den tempohöjande detaljen med bastrumman ökade på energin i framförandet. Och med en alltmer imponerad låtrepertoar förvandlades Daniel Kemishs 40 minuter på scen till en positiv upplevelse.

EFTER KEMISH VAR DET PLANERAD HEMGÅNG men i goda vänners lag blev vi kvar en stund och lät oss övertalas om nästa grupps fördelar. På scen skulle den norska gruppen Gangar (se bild nedan) ta plats. Från en scen, inbäddad i rök, blev jag fullständigt översköljd av musik som i programmet beskrevs som ”folk, rock” men i verkligheten mer påminde om bombmattor och grunge.
   Innan konserten drog igång satte saxofonisten in sina hörselskydd, ett par musiker headbangade och vi vände ryggen till, gick ut och letade upp cykeln.

Bilder: Carina ÖsterlingI rök och hårt distad grunge gjorde norska Gangar entré på Makeriets scen.

/ Håkan

ÖREBRO LIVE #69: Dan Hylander, Py Bäckman & Raj Montana Band 1984

RAJ MONTANA BAND, som var samlingsnamnet på en grupp som under första halvan av 80-talet innehöll sångarna Dan Hylander, Py Bäckman och fem slipade och skickliga musiker, började utvecklas redan 1977 i Malmö. Jag har beskrivit historien ganska detaljerat i artikeln om liveskivan ”Bella notte”. Men det var under de sista åren (1983/84) som intensivt turnerande enhet som bandet nådde den stora publiken, producerade de största skivsuccéerna och blev ett respekterat begrepp i musiksverige. På skiva hade jag följt Dan, Py och bandet noggrant sedan starten men live hoppade jag på Raj Montana-tåget sent i januari 1983.
   Under Ulf Lundells båda turnéer 1982 fick jag god kontakt med hans kompmusiker av vilka Hasse Olsson, keyboards, Clarence Öfwerman, keyboards, och Pelle Alsing, trummor, också var Raj Montana-medlemmar. Vilket gjorde att jag och min fotograferande vän Anders Erkman inför en Örebrokonsert 4 februari 1983 åkte upp till Stockholm, intervjuade Dan & Py och fick uppleva det intensiva publiktrycket på Ritz vid Medborgarplatsen. Mötet resulterade i en ömsesidig respekt för varandra och en närmare kontakt med samtliga bandmedlemmar plus crew. Och musikerna hade en tendens att dyka upp regelbundet i Örebro i andra sammanhang bakom andra artister.
   Örebro fanns under 1983 och 1984 alltid med på varje turnésväng för Raj Montana. Som när de spelade utomhus på Vinterstadion i maj 1983, Idrottshuset i oktober 1983 och dagens aktuella konsert i Brunnsparken i augusti 1984 på bandets näst sista turné.
   På folkparksturnén 1984 såg jag bandet privat i Köping en månad innan Örebro. Helgen före Örebro-spelningen åkte jag och Anders till Borlänge för intervju och konsert och fick sedan skjuts i turnébussen till Örebro på natten efter konsert.
   Aktuellt var att Raj Montana Band då hade turnerat intensivt under sommaren (46 konserter på två månader) och tillbringat 1800 mil i turnébussen. Slitsamt för både människor och material. Efter halva turnén packade bussen ihop och en vecka innan Örebro kastade en av körtjejerna, Ulrika Uhlin, in handduken på grund av magproblem.
   Efter turnén hade alla musikerna planer för kommande engagemang. Hasse Olsson skulle turnera med Mats Ronander, Pelle Alsing skulle då och då hoppa in bakom dåvarande flickvännen Anne-Lie Rydé och Clarence Öfwerman skulle tillsammans med Hylander skriva ledmotivet till tv-serien Åshöjdens BK. Gitarristen David Carlson hade planer på ett eget soloalbum och tillfällige basisten Mats Englund skulle också turnera med Ronander. Ordinarie basisten Ola Johansson var för tillfället pappaledig.
   Vid Raj Montanas körmikrofoner hade många flickor passerat under årens lopp och efter Ulrika Uhlins avhopp (se ovan) var Sonja Bojadzijev ensam i kören. Hon hade tidigare jobbat med Cyndee Peters och Magnus Uggla, en pigg tjej med både italienskt, jugoslaviskt och ryskt blod i ådrorna. Men Sonja fick överraskande hjälp av Anne-Lie Rydé i Brunnsparken!
   På turnén hade Raj Montana Band betydelsefull hjälp av tre personer i skymundan: Göran Andersson, turnéledare, chaufför, monitormixare och allt-i-allo, Stiffe Rubensson, ljusmix, och Johan Kempe, ljudmix.
   Under 1984 blev Dan Hylander och Py Bäckman allt större som skivartister och båda hade planerade album på gång inför hösten, Dans ”Änglar och sjakaler” och Pys Mats Ronander-producerade ”Kvinna från Tellus”. Och konserten innehöll smakprov från de skivorna.

Foto: Anders Erkman

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/8 1984.

RAJ MONTANA HAR HÖJT VOLYMEN

DAN HYLANDER, PY BÄCKMAN & RAJ MONTANA BAND
Brunnsparken, Örebro 29 augusti 1984

RAJ MONTANA BANDS SAMLADE LIVESOUND modell 1984 är märkbart rockigare och tuffare med en betydligt högre volym än tidigare. Efter den pampiga inledningen med Vangelis fenomenala filmmusik medan bandet intog sina platser i det rödskimrande mörkret, brakade det loss med två hejdlösa rockare, Pys "Jag lever" och Dans "Vykort vykort".
   Därefter skiftade tempot under hela konserten, 19 låtar under närmare två timmar, men intensiteten och tyngden var hela tiden påtaglig och soundet fräckare och pådrivet än på någon annan Raj Montana-konsert. Allt framfördes på bekostnad av bandets vanligtvis väloljade sound och välbekanta lågmälda sväng.
   Repertoaren har fått sig en rejäl ansiktslyftning och främst Dan Hylander har städat ut många gamla klassiker ("Katalonien", "Min älskade stod" med flera) och med endast två undantag, "Solregn" och "Höst", var ingen låt äldre än senaste albumet.
   I Py Bäckmans fall var förnyelsen inte lika tydlig då hon nådde en ny och mycket högre nivå som låtskrivare först på det senaste albumet från vilken hon gjorde sex låtar i nya repertoaren.
   Frånsett parets båda framgångsrika singlar "Svindlande höjder" och "Skuggor i skymningen", som var och en för sig är rejäla showstoppers, gjorde både Dan och Py även nya och ännu ej publicerade låtar av mycket hög klass. Dans "Svart kaffe" och "Lycklig att leva" och Pys "När allting stannar till" och "Jones den förskräcklige" lovar mycket gott inför kommande skivor.
   Samarbetet mellan Dan och Py är svalt på scenen under konserten. Två helt olika personligheter, den starka och uttrycksfulla rocksångerskan respektive den finurliga låtsnickaren med vekare framtoning, vars låtar löpte parallellt utan kollisionskurs.
   Det var först i de spontana extralåtarna, den alltför jazziga "Höst" och Lowell Georges pärla "Willin'", de befann sig i rampljuset samtidigt. En oannonserad Anne-Lie Rydé dök dessutom upp och höjde känslorna både på scen och bland publiken. Då var det kul, på gränsen till sagolikt.
   Med absolut bästa konkurrens, Blåvitt på Eyravallen, lockade bandet ändå fullt hus (2000 åskådare) i Brunnsparken och den lojala Örebropubliken räddade därmed ytterligare en Raj Montana-konsert till staden. Janne Widén, på arrangörsfirman EMA-Telstar, kunde sent på onsdagskvällen bekräfta att de återkommer i december, exakt datum ännu ej bestämt.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.