Blogginlägg från 2019-09-20

Larry Wallis (1949-2019)

JAG HAR VID ÅTSKILLIGA TIDIGARE tillfällen på Håkans Pop berättat historien om LARRY WALLIS och hans insatser i engelsk rockmusik. Och det finns idag anledning att titta tillbaka på hans långa gärning, ofta i skuggan av andra artister och grupper, som framförallt på 70-talet grundlade hans rykte att dyka upp i många intressanta sammanhang. Men han var som sagt inte mån om att synas stort eller höras mest. Därför blev det bara en singel på Stiff, smått legendariska ”Police car”, och signifikativt ställde han sig med sitt spektakulärt yviga svarta hårsvall bakom ryggen på Nick Lowe på omslaget till ”Live Stiffs live”-skivan.
   För mig är det främst alla Larry Wallis samarbeten på skivbolaget Stiff och artisterna där som fick mig att notera hans namn. Men då handlar det om åren 1977 och framåt. Han hade en lång karriär från tidigt 70-tal i andra, ofta lite hårdare, rocksammanhang. Var till exempel medlem i en tidig upplaga av UFO men var också med i den allra första versionen av Motörhead. Spelade också i Pink Fairies, en annan tidig Stiff-grupp, och Deviants där rockjournalisten Mick Farren var sångare.
   Men det var alltså Stiff-kopplingen som gjorde Larry Wallis riktigt känd för mig. Exempelvis medverkar han på skivbolagets första samlingsskiva ”Bunch of Stiffs”. Han ledde den obskyra gruppen The Takeaways, med medlemmar som Nick Lowe, Dave Edmunds och Sean Tyla. Wallis skrev låten ”Food” under sitt alter ego C Kid.
   Hösten 1977 följde Wallis med på Stiffs första paketturné fast han ännu inte släppt någon skiva i eget namn, ”Police car”-singeln släpptes på turnéns sista(!) dag. Förutom Nick Lowe, Ian Dury och Elvis Costello fanns också Wreckless Eric med där. Och samarbetet med Eric skulle resultera i singeln ”Reconnez cherie” och albumet ”Wreckless Eric” (1978) som Wallis producerade.
   När Nick Lowe lämnade Stiff för att följa sin manager Jake Riviera till Radar blev Larry Wallis huvudproducent på Stiff. Producerade (under namnet Larry Wallace) exempelvis The Adverts berömda singel ”One chorch wonders” men också singlar med Ernie Graham, The Members, Mick Farren & the Deviants, The Realists och The Subs.
   Larry Wallis spelade på Nick Lowe-singeln ”Bunch of Stiffs” och medverkar följaktligen också på albumet ”The Jesus of cool”.
   Under 80-talet började Wallis som kompositör leverera låtar till Dr Feelgood men försvann sedan från min radar.
   Larry Wallis avled igår 19 september 2019.

/ Håkan

Covers: Maritza Horn

MARITZA HORN: Innan elden brunnit ut (Brus & Knaster, 2018)

IDAG ÄR DOTTERN MELISSA MER I RAMPLJUSET än sin mamma Maritza som på 70-talet, vid sidan av sina egna skivor, figurerade i kören bakom många artister. Exempelvis turnerade hon 1977 som körsångerska bakom ABBA. Men det är givetvis som soloartist hon har gjort sig ett namn, på skiva redan från 1972.
   Maritza Horn känns idag lite bortglömd men möjligen lockade dotterns framgångar henne tillbaka till musikbranschen och skivstudion. Jag upptäcker nu, när jag lyssnar på den relativt nyproducerade hyllningsplattan till Ola Magnells låtar, att hon 2014 och 2015 gav ut två album med Van Morrison-låtar, ”Just like Greta” respektive ”Take it where you find it”. Skivor som dessvärre har gått mig förbi.
   Ola Magnell har som låtskrivare funnits i Maritzas närhet under lång, lång tid. De var dessutom kollegor på samma skivbolag, Metronome, under en tid. Hon skriver kärleksfullt om Ola på omslaget till den här skivan:
   ”Att jag har spelat in en hel LP med låtar skrivna av Ola Magnell är inget jag bara kommit på i all hast. Han är för mig en av de främsta lyriker vi har i vårt land, dessutom en enormt bra musiker och sångare.”
   Märkligt nog figurerade inte Maritza på hyllningsskivan ”Påtalåtar – en hyllning till Ola Magnell” (2005) med många artister men här tar hon igen det med besked och total inspiration. Man pratar inte om kvinnors ålder men det är ju överrskande hur finstämt och klockrent hennes röst fortfarande fungerar när hon sjunger och tolkar Ola Magnell låtar på sitt alldeles speciella sätt.
   Innehållet på den plattan 2005 var en typ av greatest hits, Magnells mest kända låtar, fast med andra artister. Maritza har jobbat lite annorlunda, valt låtar med lite lägre igenkänningsgrad. Exempelvis är det bara två låtar som också finns med på Magnell-hyllningen, ”Tomma tunnor” och ”Malvina.utan mörker”.
   För mig som inte är någon expert i ämnet får jag flera överraskningar i låtval men lågmält och personligt har hon tolkat Magnells stora låtskatt på ett perfekt sätt tillsammans med rutinerade musiker som Ola Gustafsson, gitarr, Surjo Benigh, bas, Andreas Dahlbäck, trummor, och Mats Schubert, keyboards. Musiker som också har medverkat på dotter Melissas skivor.
   Blandningen av Ola Magnell-låtar är total ur kronologisk synvinkel. Från 1975, Magnells andra album ”Nya perspektiv”, till 2010 berättar vilken oerhörd vidd och produktion Ola Magnell har haft under sin långa karriär som artist.
   Som lekman på området hittar jag flera nya guldkorn. Han skrev exempelvis en låt som hette ”Elegi” många år innan Lars Winnerbäck gjorde samma sak. Sedan är det för mig lite överraskande att Maritza inte valt några låtar från albumen ”Gaia” och ”Onkel Knut”, de båda Mats Ronander-producerade albumen som jag känner till allra mest. Kanske tycker Maritza att arrangemangen där, rätt så yvigt rockiga, är svåra att överträffa?
   Maritza tolkar de flesta låtarna på skivan lågmält och tonsäkert men min stora favorit på albumet är ”Skomakarvals” där arrangemanget är lite större och bredare och därmed lite mer underhållande.


1. Elegi
1981. Från albumet ”Europaväg 66”.
2. Innan Elden Brunnit Ut
2010. Från albumet ”Rolös”.
3. Aftonpsalm
2010. Från albumet ”Rolös”.
4. Tomma Tunnor
1981. Från albumet ”Europaväg 66”.
5. Malvina Utan Mörker
1987. Från albumet ”Blå neon”.
6. Skomakarvals
1979. Från albumet ”Straggel och strul”.
7. Produktiv Lättja
1981. Från albumet ”Europaväg 66”.
8. Alla Håller Masken
1975. Från albumet ”Nya perspektiv”.
9. Tidsdåren
1979. Från albumet ”Straggel och strul”.
10. Nu Faller Mörkret
2003. Från albumet ”Vallmoland”.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.