Blogginlägg från 2020-08-19

Covers: Will Courtney

WILL COURTNEY: At home with Will Courtney & the Wild Bunch (The Calla Lilly Company, 2020)

MIN FÖRSTA KONTAKT MED AMERIKANEN Will Courtney, innan han första gången anlände till Sverige tidigt våren 2013, var via hans inspelningar av covers (bland annat Gene Clark, John Lennon, Neil Young och Bob Dylan) på YouTube. Men Will har med sitt originalmaterial på både skivor och konserter visat att han inte är någon coversångare av slentrian så dagens aktuella skiva är blott en tillfällig parentes, om än på hög kvalitativ nivå, i det egna skapandet.
   Den nya säsongen med coverskivor på Håkans Pop inleds med ett nästan dagsfärskt album för ovanlighetens skull, ”At home with Will Courtney & the Wild Bunch” släpptes i fredags. Will vill kategorisera skivan som en ep men det är ju sex låtar så vi beskriver den hellre som ett minialbum. Hursomhelst ett fantastiskt startskott på en ny säsong son gör att energin och adrenalinet rusar i höjden direkt.
   Den pågående pandemin har påverkat Will Courtney lika mycket som alla andra amerikanska artister. Och den här skivan är resultatet av en kreativ lösning tillsammans med sitt band The Wild Bunch. De sex låtarna på skivan har Will och medlemmarna i bandet spelat in i sina separata hem och resultatet har sedan mixats samman ypperligt professionellt att slutprodukten är både naturligt levande och underbart underhållande.
   Will är ju ett barn av den amerikanska singer/songwriter-traditionen, med idoler som Gene Clark och Neil Young, men under sin musikaliska karriär har det också funnits tydliga popinfluenser och i den innerliga sfären sparkar Will igång nya skivan med det engelska poporaklet Nick Lowe framför ögonen.
   ”Cracking up” är kanske inget högprofilerat Lowe-mästerverk och Will tolkar låten pliktskyldigt snällt och lite beskedligt men ger en lovande vink om att ursprunget på skivan kanske har en liten engelsk brytning.
   Den förhoppningen lever vidare på nästa låt, ”Face down in the meadow”, som är hämtad från Eggs Over Easys närmast legendariska och raritetsstämplade album ”Good 'N' Cheap”. Kvartetten som gjorde originalet är visserligen amerikansk men var en av de viktigaste byggstenarna när den engelska pubrockvågen skapades under det tidiga 70-talet. Och ”Face down...” har den där lantligt lättsamma engelska atmosfären.
   
FRÅN TREDJE LÅTEN TAR DEN HÄR skivan mig ur villfarelsen, ganska rejält, att det ska finnas ett engelskt tema i urvalet av låtar. Mer amerikanskt än J J Cale går väl knappast att tänka sig och fortsättningen på minialbumet befinner sig låtmässigt på Wills hemmaplan i USA. ”I got the same old blues” utvecklas musikaliskt till nästan ett jam på slutet, hur det nu går till med fyra musiker på fyra olika håll...
   Varje artist som väljer att framföra en Warren Zevon-låt är värd all respekt och bör höjas till skyarna enbart för sin goda smak och värdefulla kännedom. Gör man, som Will, dessutom en underbar tolkning av ”Splendid isolation” så vet känslorna ingen begränsning. Låten är en Zevon-klassiker men kom på ett album (”Transverse city”, 1989) som jag tidigare på Håkans Pop har beskrivit som ett magplask. Kanske just därför som det albumet inte finns på Spotify...
   Will och hans band uppdaterar låten till något odödligt vackert. Den mästerligt spelade slidegitarren, som ersätter originalets munspel, för in svalkande vindar genom den öppna balkongdörren fast det står 30 grader plus på termometern.
   Neil Young råkade finnas med i kören på Zevons drygt 30 år gamla originalversion och naturligtvis finns det med en Neil-låt på Wills nya album. ”Days that used to be” är en kanonlåt från ”Ragged glory”-albumet som jag för ett ögonblick hade förträngt men här växer den ut till en stor och mäktig finallåt. Will prickar den där typiska Neil Young-falsetten redan i öppningsversen och den melodiska taggtrådsgitarren löper som en häftig röd tråd genom låten.
   Men innan ”Days that used to be” får Will möjlighet att tolka ännu en av sina hjältar, Randy Newman. Själv är jag rätt så vilsen i Newmans diskografi men hans texter, ironiska eller inte, har en förmåga att reta intresset. Och texten till ”Guilty” är inget undantag:
   Got some whisky from the barman
   Got some cocaine from a friend
   I just had to keep on movin', darling
   Til I was back in your arms again

   Guilty baby I'm guilty
   And I'll be guilty for the rest of my life
   How come I never do what I'm supposed to do
   How come nothin' that I try to do ever turns out right.


Cracking up (Nick Lowe)
1979. Singel med låtskrivaren.
Face down in the meadow (Brien Hopkins)
1979. Från albumet ”Good 'N' Cheap” med Eggs Over Easy.
I got the same old blues (J J Cale)
1974. Från albumet ”Okie” med låtskrivaren.
Splendid isolation (Warren Zevon)
1989. Från albumet ”Transverse city” med låtskrivaren.
Guilty (Randy Newman)
1974. Från albumet ”Good old boys” med låtskrivaren.
Days that used to be (Neil Young)
1990. Från albumet ”Ragged glory” med Neil Young & Crazy Horse.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.