Blogginlägg från 1997-08-21

Skandal-lös bok om gyllene tonårsgrupp

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i augusti 1997.

BOK
Gyllene Tider
Jan-Owe Wikström
(Bonnier Alba)

Halmstads stolthet Gyllene Tider var/är (existerar gruppen i dag eller har de bara tagit time-out?) inget vanligt tonårsband. Och Jan-Owe Wikströms bok om hela deras karriär är inte heller någon vanlig idolbok med glättade färgbilder och text som enbart beskriver ett liv i rosenrött.
   Faktum är att bilderna till hundra procent är svartvita och allra mest är hämtade frÃ¥n privata arkiv och visas sÃ¥ledes exklusivt för första gÃ¥ngen.
   Historien om tidernas gyllene tonÃ¥rsband innefattar bÃ¥de upplopp och tragiska dödsfall (vid en konsert 1981).
   Men nÃ¥gon riktig nerv Ã¥stadkommer aldrig författaren i sitt berättande. Det blir mer raka pÃ¥stÃ¥enden, ren historiebeskrivning, än en slagfärdig och händelserik biografi.
   Men Halmstad är inte RÃ¥gsved och den välkammade miljön som Gyllene Tiders väluppfostrade medlemmar växte upp i lockade inte till nÃ¥gra större klavertramp eller chockartade skandaler. SÃ¥ grundmaterialet är i allra högsta grad begränsat och Wikström har inte valt att göra en Goldman, tack och lov.
   Som journalist i Halmstad har Wikström naturligtvis haft närkontakt med gruppen frÃ¥n första stund. Och kan därför presentera mÃ¥nga smÃ¥ insidernyheter vid sidan av den stora, nationella och officiella bilden av Gyllene Tider och dess fem medlemmar.
   Som tillsammans med uttalanden av mÃ¥nga nyckelpersoner i gruppens omgivning ger en helhetsbild som aldrig tidigare berättats om Gyllene Tider.
   Hela historien är inte utan slagkraftiga poänger. Hur de fem killarna i 80-talets inledning jobbar sig upp och blir nationell egendom. Hur gruppen, via militärtjänstgöring som största anledning, glider i sär och snabbt närmar sig det fatala stupet med en popularitet som snabbt falnade.
   Och sedan hur deras urspungliga tonÃ¥rspop fÃ¥r en renässans över tio Ã¥r senare som ingen (inte ens den annars alltid sÃ¥ strategiskt initierade Per Gessle) kunde förutse. Förra Ã¥rets Ã¥terkomst slog alla rekord och alla förnuft och de blev det största svenska bandet som nÃ¥gonsin turnerat i Sverige. Det kallar jag comeback.
   Utan den gränslöst framgÃ¥ngsrika comebacken hade den här boken, vars framsida designats i stil med "Halmstads pärlor"-omslaget, aldrig sett dagens ljus. Inte just nu i alla fall.
   Och biografin hade inte bÃ¥de inletts och avslutats med förra Ã¥rets rekordsommar.
   Det är inte bara där den kronologiska historien haltar. Problemet att helt undvika Gessles soloinspelningar, som Ã¥tminstone indirekt pÃ¥verkar Gyllene-karriären, lämnas helt utanför. ÄndÃ¥ framstÃ¥r boken som mycket välskriven med en hel del pikanta detaljer.
   Jag tänker inte sÃ¥ mycket pÃ¥ det i förhand uppblÃ¥sta kapitlet Himmel no. 7, gruppens kontakt med allehanda droger, som är nästan löjligt oskyldigt.
   Däremot är Gessles fasinerande metod att erhÃ¥lla frisedel uppseendeväckande desperat. Och i övrigt skildras de fyra andras militärtjänstgöring perfekt: En enda lÃ¥ng meningslöshet.
Till stöd för historiebeskrivningen illustreras många kapitel med tidningsklipp. Roligast är att se en kollega på Kvällsposten med byxorna nere. Han trodde sig 1981 ha avslöjat en hemlig flickvän till Gessle men blir så vilseledd att han pekar ut Lena Beime, mer känd som Gessles revisors fru...
Annars förmedlar boken inga stora avslöjanden, vi får några utdrag från Gessle-låtar som aldrig spelats in, men känns ändå tämligen tung i handen. Både bokstavligen och bildligt.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.