Blogginlägg från 2018-07-21

90:#4 Wildflowers

Under Håkans Pop-säsongen 2013/14 rangordnade jag 90-talets bästa album. Tom Pettys "Wildflowers" var 4:a på min lista.

TOM PETTY: Wildflowers (Warner Bros, 1994)

Min fascination för Tom Petty och hans Heartbreakers började redan på 70-talet, fick sin första peak på "Damn the torpedoes" (1979), och ett ojämnare 80-tal resulterade ändå i en mycket bra solo-Petty-skiva, "Full moon fever" (1989). När det nu är dags att premiera 90-talets allra bästa album så finns det en given topplats för ytterligare en soloskiva från Tom Petty. Solo och solo förresten, ännu en gång finns det Heartbreakers-medlemmar i kompet men "Wildflowers" uppfattar jag ändå som en ännu tydligare soloskiva än "Full moon fever".
   Ett sound i händerna pÃ¥ den egensinnige och mycket personlige producenten Rick Rubin är ju verkligen motsatsen till Jeff Lynnes typiska ljudväggar som genomgÃ¥ende pÃ¥verkade soundet pÃ¥ "Full moon fever". Efter den skivan fortsatte samarbetet med Jeff Lynne som producerade gruppskivan "Into the great wide open" (1991) innan tiden var mogen för ännu en soloskiva frÃ¥n Petty som dÃ¥ alltsÃ¥ valde Rubin som producent och ett alldeles fantastiskt musikaliskt resultat som följd.
   Efter hiphop-eran pÃ¥ 80-talet började Rubin intressera sig för vanliga rockartister som Black Crowes och Mick Jagger innan den lÃ¥gmälda genombrottet med Johnny Cashs första "American Recordings"-skiva vÃ¥ren 1994. Pettys "Wildflowers", hösten 1994, blev liksom uppföljaren till Cash-skivan och sedan kom Petty/Heartbreakers mycket naturligt att medverka pÃ¥ senare Cash/Rubin-skivor.
   Jag vill gärna betrakta "Wildflowers" som en genomgÃ¥ende lÃ¥gmäld och djupt personlig skiva. Men när jag lyssnar idag upptäcker jag att albumet ocksÃ¥ innehÃ¥ller bÃ¥de tung rock ("Cabin down below"), typisk Petty/Heartbreakers-rock ("You wreck me"), rena gitarrorgierna i "Honey bee" och maffigt tungt arrangemang (med bland annat fem saxofonister med Jim Horn i spetsen) pÃ¥ "House in the woods".
   Kanske inte sÃ¥ konstigt dÃ¥ hela det officiella Heartbreakers spelar pÃ¥ de flesta lÃ¥tarna pÃ¥ "Wildflowers". ÄndÃ¥ tillhör majoriten av lÃ¥tarna pÃ¥ skivan det mest personliga som Petty har givit ut pÃ¥ skiva. Och gästartisterna är inte alls sÃ¥ flitigt förekommande som det var pÃ¥ "Full moon fever" där bÃ¥de George Harrison och Roy Orbison medverkade. Carl Wilson (Beach Boys) sjunger visserligen pÃ¥ "Honey bee" men det hörs inte...
   FrÃ¥n den gnistrande och direkt förförande klangen i Pettys akustiska gitarr pÃ¥ öppnings/titellÃ¥ten till den mäktiga och emotionellt starka pianoballaden "Wake up time" som avslutar albumet är det för lyssnaren en alldeles underbar upplevelse. Mina favoriter finns, kanske inte sÃ¥ överraskande, bland det lugnare och mer dämpade materialet.
   Den redan nämnda titellÃ¥ten är ju en knockout-öppning pÃ¥ skivan, den smÃ¥springande "Time to move on", det enkla pianoriffet i "It's good to be king", mellotronen eller tramporgeln i "Only a broken heart", singer/songwriter-lÃ¥ten "Don't fade on me", den tillbakalutade "Crawling back to you" och de tydliga Beatles-influenserna dels i gitarrsolot pÃ¥ "Time to move on" och dels hela "A higher place" är alla oförglömliga underbara höjdpunkter pÃ¥ "Wildflowers".

YouTube: "A higher Place"med Tom Petty.


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.