Blogginlägg från 2017-07-10
En låtmässigt ganska enastående repertoar
Foto: Robban Andersson/Nerikes Allehanda
Per Gessles konsert i Örebro 8 juli 2017, på det nya spelstället Gustavsvik, var sommarturnéns andra. Jag gjorde ett tillfälligt inhopp som recensent på Nerikes Allehanda och blev innan konserten intervjuad live på na-sajten. Ni kan se intervjun som en del i bildspecialen på den här sidan.
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/7 2017.
PER GESSLE
Gustavsvik, Örebro 8 juli 2017
Konsertlängd: 21:00-22:44 (104 minuter)
GOOD HARVEST
Gustavsvik, Örebro 8 juli 2017
Konsertlängd: 19:30-19:55 (25 minuter)
STRANDELS
Gustavsvik, Örebro 8 juli 2017
Konsertlängd: 20:10-20:31 (21 minuter)
Min plats: ca 40 m svagt till vänster om scenen.
Efter en tio år lång "paus" som soloartist på svenska ska det enligt alla poprelaterade regler inte kunna vara möjligt att kunna återkomma med flaggan i topp. Men då har alla analyser inte räknat med Per Gessles rent odödliga kvalitéer som låtskrivare, som artist och som fenomen. I hans dna återfinns alla hemliga ingredienser som tillsammans kan skapa sommarkänsla och gemensam glädje och fick på lördagskvällen, inför många, många tusen i publiken, till och med vädret att verka bättre än det var.
Nåja, inför Per Gessles konsert dallrade det ändå en viss påtaglig spänning och osäkerhet i luften och hans "comeback" var långtifrån någon säker succé på förhand. Det som brukar vara Gessles signum, att mata en hungrig publik med nyskrivna kommersiella hits, har den här gången haft en helt annan taktik. Försommarens album "En vacker natt", inspelad i Nashville, doftade mer americana än svensk sommarpop så med den skivan som utgångspunkt skulle Gessle den här gången inte kunna sparka in redan öppna dörrar. Det klarade däremot alla hans övriga hits av åt honom.
Per Gessle blandade och gav ur en låtmässigt ganska enastående repertoar. Ibland kom de förutsägbara återblickarna från en lång karriär lite för ofta för att jag skulle kunna uppleva konserten som innehållsmässigt spännande. Påverkad av fansens otåliga krav på ständig igenkänning och allsång hade gjort Gessle tveklöst feg i sitt val av konsertlåtar.
"En vacker natt" var på många sätt häpnadsväckande för att den till stora delar saknade just det där typiska och omedelbara Per Gessle-receptet och renodlad hitkänsla. Däremot fanns där djupare musikaliska influenser som inte direkt riktade sig till en sommarstimmig allsångspublik. Kanske en inomhusturné till vintern i normalt stora konserthallar?
Gessle och hans producenter har valt att döpa sommarturnén till "En vacker kväll" med klar koppling till just ovannämnda album men de nästan två timmarna på scen var först och främst regisserade som en greatest hits-förpackad konsert. För första gången i Gessles långa karriär fick han möjlighet att hoppa mellan Gyllene Tider-hitsen, den internationella Roxette-repertoaren och egna sololåtar i en och samma konsert.
Det kanske på pappret låter splittrat och kommersiellt förutsägbart men blev i verkligheten en perfekt underhållande helhet. Nytt blod i bandet, Lars Winnerbäck-kända ansikten som Ola Gustafsson (steelguitar) och Malin-My Wall (fiol/mandolin), hade tydligt uppgraderat många arrangemang och höll intresset vid liv under hela konserten. Det fick exempelvis de tämligen uttjatade och i original alldeles för tungfotade Roxette-hitsen att väldigt ofta förvandlas till jordnära pop och naturligt smälta in i den övriga poprepertoaren.
Gessles band i övrigt innehöll genomgående rutinerat folk med Clarence Öfwerman, keyboards, och Christoffer Lundquist, diverse gitarrer, i spetsen. Med galen blick och ett galet gitarrsound tog Lundquist stundtals över showen. Sångerskan Helena Josefsson tog lite större plats än vanligt med sin väna stämma, sjöng "Segla på ett moln"-introt till "Första pris" och fick det tunga ansvaret att duettsjunga med Gessle i konsertens slutpunkt med "Småstadsprat".
Basisten Magnus Börjesson höll huvudsakligen en låg profil på scenens högra sida. Tog till orda en gång när han gratulerade Ringo Starr på födelsedagen. Välment och uppmärksamt - om det inte hade varit en dag försent! Bakom trummorna fanns ytterligare ett nytt namn i de här sammanhangen, Andreas Dahlbäck. Vanligtvis en musiker med mycket energi kroppen, som vi har sett bakom både Ulf Lundell och Anna Ternheim, men höll en låg profil tills han fick chansen att stampa igång "Sommartider" ensam på scen.
Det nya albumet spelade som sagt ingen huvudroll i konsertrepertoaren som ändå tog avstamp i den nya "Min plats". Gessle valde att börja konserten enligt den oskrivna lagen att inleda med första låt från senaste album och det blev en både älskvärd och fräsch start utan att så dags framkalla något explosivt fyrverkeri. Även nya låtarna "Första pris" och "Tittar på dej när du dansar" hade också växt till sig i livekostymen.
Repertoarmässigt var kombinationen av alla karriärers hits en kassaskåpssäker triumf inför en publik som i vanlig ordning älskade nostalgi över allt annat och aldrig kan sluta älska det förutsägbara. Som recensent saknade jag allmänt de oväntade överraskningarna i låtval, den ordentligt uppgraderade gamla Gyllene Tider-låten "Honung och guld" var ett sällsynt undantag.
Andra höjdpunkter var alla de nya klangerna i "It must have been love", med Christoffer Lundquist på lapsteel, och aldrig har tre elgitarrer och en fiol varit en sådan vacker kombination som i "Kung av sand".
Är det inte snart dags att slopa den konstruerade detaljen med extralåtar? Publiken i lördagskväll var så dags dels utpumpad av tempot, i låtar som "Gå och fiska", "The look", "Dressed for success" och "Joyride",. och dels redan övertygade om att artisterna skulle komma tillbaka på scen att klapp och skrik nästan domnade bort i en avslappnad suck.
Inte heller förbanden fick väl den uppmärksamhet de borde ha fått medan publik hellre ville sitta kvar där dryck serverades eller helt enkelt prataade sönder musiken.
Duon Good Harvest gjorde en strong insats på den jättelika scenen till en loj respons från publiken. Strandels, syskonduon med Tova och Sixten Strandell och musiker, var ett nytt namn för mig. Modern välsjungen pop, om än inte så personlig, som saknade bas och keyboards på scen men inte i högtalarna.
Per Gessles låtar:
Min plats
PÃ¥ promenad genom stan
Vilket håll du än går
Juni, juli, augusti
Det hjärta som brinner
Första pris
Tittar på dej när du dansar
It must have been love
Honung och guld
Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)/Flickan i en Cole Porter-sång
Kung av sand
Ljudet av ett annat hjärta
Spegelboll
GÃ¥ och fiska
The look
Extralåtar:
Varmt igen
Tycker om när du tar på mig
Dressed for success
Joyride
Extra extralåtar:
Sommartider
Småstadsprat
/ HÃ¥kan
Håkans Pop 10 år: Feber #3: juni 1991
Bara ett år efter nummer två lyckades Lennart Persson sätta ihop ännu ett lyckat tredje nummer av Feber som tyvärr blev det sista.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på HÅKANS POP 25/5 2015.
1. WILMER X
2. Vem är ART FEIN?
3. THE CRAMPS Peppermint Lounge
4. Rock innan rock blev rock
5. STEVE YOUNG
6. RY COODER
7. TOWNES VAN ZANDT
8. JIMMIE DALE GILMORE
9. THE BLUE RIDGE RANGERS
10. Tio välmatade jukeboxar på platta
11. ROLLING STONES på radio
12. ROLLING STONES inspelningar som aldrig gavs ut
13. SLIM GAILLARD
14. CHARLIE FEATHERS
15. Plattor för samlare...
16. ...och för fattiglappar
17. OTIS RUSH
18. OTIS RUSH i mitt hjärta
19. JAMES CARR
VI ENTUSIASTISKA LÄSARE VISSTE DET INTE OCH JAG TROR INTE ATT Lennart Persson heller var medveten om det just då men Feber #3, som kom på sommaren 1991, blev den sista tidningen som Lennart gav ut. Med tanke på att det "bara" var ett drygt år sedan senaste numret trodde vi nog allmänt att utgivningstakten för Feber-tidningarna hade blivit stabilt och långsiktigt. Och #3 blev ett matigt (92 sidor!), otroligt läsvärt (se innehållet ovan!) och mycket underhållande nummer (från Wilmer X via Townes Van Zandt och Rolling Stones till James Carr!).
Tidningen var dock försenad, Lennart hade utlovat den till vintern innan, och ska jag så här långt efteråt spekulera i den kommande nedläggningen så hade layoutkillen Bo Zadig precis hoppat av och tidningen var kanske inte lika "snygg" som tidigare. Lennart fick själv klippa och klistra ihop det här numret, tillsammans med Larm-proffset Staffan Solding, och erkänner öppet den simpla layouten. Numera har jag också Staffans ord på det.
Vi läste inte Larm och sedan Feber för den snygga ytan utan för det gränslöst intressanta innehållet. Men omslagsbilden på Nisse Hellberg är mycket vacker och är en fin ingång till Lennarts kompletta genomgång av Wilmer X-historien och intressanta noteringar om varje skiva från 1980 till 1991. Med Nisses kommentarer som en röd tråd och från många andra Wilmer-relaterade personer genom åren.
Dessutom innehåller det sista Feber-numret en gratisvinylsingel med, naturligtvis, Wilmer X. En högklassig poprockig "Eld mot eld", en outtake från "Klubb Bongo"-inspelningarna 1989, kopplad med en liveversion av Slim Harpos "Dream girl blues" inspelad i januari 1991 där Nisse kompas av Buckaroos.
Feber #3 är naturligtvis Lennarts nummer men han har också fått hjälp med skrivandet av flera personer. Vännen Mats Olsson har skrivit en artikel om rockboksförfattaren, skivproducenten, managern och tv-showpresentatören Art Fein. Och Fein själv har bidragit med en text om de amerikanska artisterna som var rock långt innan Elvis och Jerry Lee. Som exempelvis Wynonie Harris, Louis Prima och Amos Milburn.
Micke Widell har skrivit dubbelartikeln om Rolling Stones där han har grävt bland radioinspelningar och outgivna studioinspelningar på bootlegs. Den senare artikeln täcker åren fram till 1970 och Widell utlovar en artikel om låtarna från 70- och 80-talen i nästa Feber-nummer. Som ingen fick i sin hand...
Några andra som bidrar till sista Feber-numret är Jan Aghed (om Townes Van Zandt), Gert-Olle Göransson (om Slim Gaillard), Bo Sandell (om gamla country- och r&b-skivor med högt samlarvärde) och bluesexperten Staffan Solding (om Otis Rush). Till den sistnämnda artikeln har Sven Zetterberg lagt till en lista med sina tio favoritlåtar med Rush.
Resten av tidningen är Lennart Perssons verk där de skriftliga höjdpunkterna avlöser varandra. Med den inledande 20 sidor långa genomgången av Wilmer X:s historia och skivkarriär som ett oöverträffat dokument.
Utöver Lennarts rejäla artiklar om Steve Young, Jimmie Dale Gilmore, Blue Ridge Rangers, Charlie Feathers och James Carr har han också skrivit några mer kortfattade noteringar om Ry Cooders liveskivor, Townes Van Zandts skivor, tio ovärderliga coverskivor och återutgivna prisvärda countryskivor.
Svensk rockjournalistik när den var som bäst.
/ HÃ¥kan
| << | Juli 2017 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | |||||
| 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
| 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
| 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
| 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
| 31 | ||||||
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: