Blogginlägg från 2003-04-06

Ronander Rickfors konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/4 2003.

KONSERT
MATS RONANDER & MIKAEL RICKFORS
Frimis, Örebro 4/4 2003

Det var väl inte med gränslös nyfikenhet i bagaget jag tog mig till Frimis i fredagskväll. Just den här kombinationen har på drygt ett år spelat på samma ställe, visserligen ute och inne, tre gånger så deras mest kända repertoar hade vi hört några gånger live förut.
   Men det blev en konsert med två ofattbart rutinerade scenpersonligheter som presenterade en stor lektion i konsten att aldrig tumma på kvalitén eller plötsligt ge personligheten ett allmängiltigt ansikte.
   Däremot är de trygga i sin roll, trygga på scen och väldigt professionella sångare. Tryggheten kan ha sitt pris om den mynnar ut i alltför mycket blasé och rutinmässig upprepning men både Mats och Micke var inspirerade och tillsammans med ett utsökt kompband gav de plötsligt nytt liv åt sin gamla repertoar.
   Rickfors första hitlåt sådär 28 år gamla ”Daughter of the night” inledde och gav discokvällen en naturlig fortsättning från scen. En rytmisk ”Tequila land”, Ronanders senaste favorit som hade fått en härlig groove, fortsatte och det svängde skönt om bandet redan från start.
   De båda 80-talsstjärnorna delade broderligt på repertoaren men det var nog Mats som tog hem de flesta poängen med en tung version av ”Good for you”, en utdragen nästan suggestiv ”För kärleks skull” och en full ös-variant av ”Den nya fabriken”. Och så en fantastisk rullande rytmisk (tack till trummisen Åke Sundqvist) nyarrangerad ”Gör mej lycklig” som en stor och nödvändig överraskning.
   Men Mats största hitlåt var ändå inte kvällens stora publikfavorit. Naturligtvis blev det, som så många gånger förut, Rickfors odödliga men lätt uttjatade ”Vingar” som blev kvällens clou. Som blev en perfekt slutpunkt på konsertens huvudavdelning och en naturlig språngbräda för extralåtarna ”Tender turns tuff”, ”Yeah, yeah” och den andlöst effektiva ”Kött och blod”, Mats tunga magiska 80-tals-hit.
   Givetvis blev konsertkvällen i huvudsak en retrospektiv upplevelse med två artister som väldigt sporadiskt producerar nya skivor men har en desto större historia att berätta.

/ Håkan

Rikard Wolff konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/4 2003.

KONSERT
RIKARD WOLFF
Hjalmar Bergman Teatern, Örebro 5/4 2003

Med Örebro Teaterförening som arrangör för ett evenemang på en traditionell teaterscen är det kanske för mycket begärt att få uppleva en genomgående musikalisk, showmässigt underhållande och genuin konsert med Rikard Wolff.
   Wolff har gjort några stundtals briljanta skivförsök och skulle kunna stå upp med enbart det musikaliska som hjälp och leverera en femstjärnig konsertföreställning.
   Han må vara en av landets största etablerade skådespelare men något fullblodsproffs som sångare och konsertartist är han inte. Därtill var den pretentiösa presentationen, som i konsertsammanhang måste uppfattas som något väldigt onaturligt, alldeles för regisserad och teatermässig för att uppfattas som en musikalisk upplevelse.
   I hans värld är pretentiös ett superlativ och en stor tillgång. Så när han bjöd in till föreställning blev det inte överraskande teatral underhållning där mellansnacket förvandlades till starkt regisserade pauser. Och flera av de fantastiska låtarna ur hans skivkarriär blev enbart en del i en konsert, show, musikal, teater eller vad vi nu ville titulera det som.
   Kanske var det Rikards sätt att berätta, kanske var det den ödesmättade teatermiljön med kryss i scengolvet eller kanske var det den dramatiska inramningen som påverkade mitt sätt att uppleva den så kallade konserten.
   Hårt sminkad i velourkostym stirrade han in i olika delar av publiken, berättade några spektakulära sanningar om filminspelningar eller skämtade för en lättpåverkad publik, men vågade inte riktigt ta ut svängarna musikaliskt. Fast han till sin hjälp hade en ytterst habil kvintett musiker som med rätt fingervisning och lite friare tyglar lätt höjt den här föreställningens nivå till höga höjder.
   Med en pianoton (Peter Nordahl) rätt nära det himmelska, som exempelvis under ”Min allra största kärlek”, och kattmjukt rytmiska slagverk (Magnus Persson) som ryggrad var det allt som oftast musikaliska högtidsstunder.
   Och med Wolffs presenterade samarbeten med Martin (hans ”Om du inte vill ha mig” var en av topparna), Mauro Scocco, Ola Salo, Mikael Wiehe och givetvis Lisa Ekdahl blev, hur man än ser det, anledningen till att föreställningen efter besök på de höga pretentiösa höjderna ändå landade på rätt köl.

RIKARD WOLFF: sång
GUNNAR NORDEN: gitarr o sång
ULRIK JOHANSSON: bas o sång
NIKLAS SUNDÉN: dragspel
MAGNUS PERSSON: trummor
PETER NORDAHL: piano o keyboards

Rikard Wolffs låtar:
??Det var en natt…
??Tankar…
Röda dina läppar
Lilla Torg
Kärleksbrev
Vackra pojkar, vackra män
Min älskade (Brel)
Uppfinnare (Salo)
Om du inte vill ha mig
Borde ha varnat dig
Göttingen
Det vackraste mötet
Pojken på månen
Paris
En enda natt

Extralåt
Var inte rädd

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.