Blogginlägg från 2003-04-04

The Beatles dvd

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i april 2003.

THE BEATLES
Anthology
(Apple/EMI)

Den slutgiltiga dvd-samlingen med den mest genomarbetade och heltäckande dokumentärfilmen om 1900-talets mest ledande popgrupp.
   I en serie av åtta program sändes historien om Beatles under 1995 på tv och får här sin härliga, naturliga och alldeles överdådiga presentation på 4 dvd, två avsnitt per dvd. Plus en ”Special features”-dvd med outgivet livematerial, intervjuer och sena kommentarer från mitten av 90-talet.
   Dvd är ju det fullkomliga formatet att samla filmer, tv-serier och dokumentärer på. I det här fallet handlar det om över elva timmars speltid som på dvd blir både lätthanterlig och lättnavigerad med en underbar översikt på en oöverträffad karriär.
   Varje avsnitt av ”Beatles Anthology”-serien är uppdelad i 11-16 kapitel och varje viktig sekvens i historien är lätt att hitta och lätt att identifiera. Och blir, med rätt teknisk utrustning, även en stor musikalisk upplevelse.
   I samband med tv-serien i mitten på 90-talet släpptes tre dubbel-cd med alla de viktiga och exklusiva låtarna men dokumentärfilmen bjuder på ytterligare musikaliska godsaker i ämnet.
   Vill man ha den samlade bilden av Beatles historia, med alla de exklusiva detaljerna, så är både cd-skivorna och dvd-samlingen ett måste för att komma så nära den ouppnåeliga helheten det går.
   Om en grupp som skrev historia på bara åtta år. Som förvandlades från ett oskyldigt pojkband till ett gäng vuxna individer innan de ens hade fyllt 30 år. Oslagbart.
   Ren och skär musikhistoria men varför dvd-samlingen fått en 12-årsgräns är jag däremot inte man att förstå.

/ Håkan

"Till dej"/"Extra vagansa"/"Fläsket"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/4 2003.

MIKAEL RAMEL
Till dej
(Sonet/Universal)

MIKAEL RAMEL
Extra vagansa
(Sonet/Universal)

FLÄSKET BRINNER
Fläsket
(Polydor/Universal)

I dessa arkeologiska tider är det naturligt att ta sig tillbaka ett antal decennier i rockmusikens historia. Är det inte Pugh Rogefeldts hela karriär i en låda så är det hela Beatles-historien på en dvd-samling.
   Eller som här, Mikael Ramels musikaliska sysselsättning under de tidiga 70-talsåren. Fast här handlar det om separata och autentiska album med diverse bonusspår.
   Ramel hamnade, precis som Pugh, i ett ingenmansland mellan den hårt kommersiella musiken och den svenska proggmusiken. Båda sjöng mycket personligt på svenska, skrev egensinniga texter och hade för övrigt många andra gemensamma sidor. Och de lämnade politiken utanför.
   Medan Pugh solade sig i mediaglansen så var Ramels karriär på en mer alternativ nivå. Fast hans båda soloskivor, från 1972 och 1974, kan jämföras med samtida Pugh-alster.
   Ramel visade upp en lekfull och respektlös hållning till det svenska språket och möjligen blev det kanske lite för mycket experimenterande även med arrangemangen för att folk i gemen reservationslöst skulle kunna ta honom till sitt hjärta.
   Jazziga blåsinstrument och folkmusiktoner gjorde arrangemangen flyktiga och melodierna lite mindre viktigaän texterna.
   Men annars, när melodi, arrangemang och text befann sig på samma nivå, var det stundtals små odödliga låtar som Ramel levererade. ”Pengar” och ”Artificiell prana” på ”Till dej” är ju klassiker än i dag.
   Hans skiva två år senare hade samma ojämna blandning med några spektakulära spår, här är det ”Flödet” och titellåten, och några mindre profilerade låtar.
   Bonuslåtarna på soloskivorna är antingen engelska översättningar eller alternativa mixar och får anses tillhöra överkurs i ämnet.
   Mikael Ramel var vid en tidpunkt också medlem av Fläsket Brinner och bidrar till ”Fläsket”. Sinnesutvidgande musik, till 95 procent instrumental, någonstans mellan folkrock, jazz och symfonirock. Ramel sjöng sällan, spelade ännu mindre sologitarr (Bengan Dahlén var bandets solist) och var bara en liten del i detta udda kollektiv.
   Låtarna sträckte sig mellan 38 sekunder och tolv minuter och känns i dag tämligen malplacerade i sin pretentiösa form. Lokalt intresse i form av liveinspelningar som gjordes av Power House i april 1972.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.