Blogginlägg från 2016-03-09

George Martin (1926-2016)

UTAN GEORGE MARTIN INGET BEATLES. Eller åtminstone ingen grupp som under hans beskydd kunde utveckla sina kreativa möjligheter och sin extraordinära låtskrivartalang. Och därmed bli världens främsta popgrupp genom alla tider. Jag är övertygad om att utan George Martins nyfikenhet, kunnande och öppna öron hade inte det varit möjligt.
   Den anmärkningsvärt gamla människan (han var ju hela 36 Ã¥r när han upptäckte Beatles!), med gubbfrisyr dessutom, var lika gammal som min pappa men kunde under Ã¥tta Ã¥rs tid ta de fyra Liverpool-killarna till ständigt nya musikaliska nivÃ¥er.
   Bakom den gammalmodiga frisyren fanns det en genial nyfikenhet. Han var visserligen skolad i den klassiska musiken och innan Beatles var det pÃ¥ skivor med Peter Sellers, Peter Ustinov, Temperance Seven, Shirley Bassey och Stan Getz han satte sitt namn. Som anställd pÃ¥ EMI spelade han in bÃ¥de klassisk musik, jazz och komediskivor men det var mötet med Beatles 1962 som har satt de största historiska spÃ¥ren.
   Efter Decca-debacklet, provinspelningar som underkändes av skivbolaget, kontaktade Beatles manager Brian Epstein skivbolaget EMI och Martin som inledningsvis inte var sÃ¥ imponerad av varken sound eller lÃ¥tskrivande. Men kontrakt blev det, "Love me do" blev debutsingeln, men till uppföljaren ville Martin spela in icke-originalet "How do you do it?" men övertygades till slut av den kommersiella kvalitén pÃ¥ "Please please me".
   Martin blev Beatles trogen i Ã¥tta Ã¥r och det finns oändligt mÃ¥nga exempel pÃ¥ vad hans bidrag hade för betydelse för gruppens utveckling frÃ¥n en enkel popgrupp via psykedeliska experiment till klassiska lÃ¥tar som "Hey Jude" och "Let it be".
   Ett par exempel: strÃ¥karrangemanget pÃ¥ "Yesterday", han spelade piano pÃ¥ en rad tidiga Beatles-lÃ¥tar ("In my life" bland annat) och tramporgeln i slutet pÃ¥ "A day in the life".
   George Martins entré i popvärlden gav producentyrket en helt annan glans pÃ¥ 60-talet. Han producerade även andra artister, bland annat Epstein-artister som Cilla Black, Gerry & the Pacemakers (som fick en Englands-etta med "How do you do it?") och Billy J Kramer, och vid ett tillfälle, sommaren 1963, lÃ¥g hans producerande singlar bÃ¥de pÃ¥ första, andra och tredje plats i England.
   Redan under Beatles-tiden blev Martin en fri och oberoende producent med eget bolag, Air, och han skulle i decennier framÃ¥t producera en mängd skivor med artister och grupper inom mÃ¥nga olika omrÃ¥den. FrÃ¥n singer-songwriters (Jimmy Webb) och jazz (Mahavishnu Orchestra) via countryrock (America och American Flyer) och popmusik (Neil Sedaka) till hÃ¥rdrock (UFO).
   I den mängden av George Martin-signerade produktioner vill jag gärna framhÃ¥lla förre Procol Harum-sÃ¥ngaren Gary Brookers "No more fear of flying" (1979) där han gör en annorlunda version av Mickey Jupps "Switchboard Susan". Jag kan inte heller undvika att nämna Ã¥terföreningen med Paul McCartney pÃ¥ "Tug of war" (1982), en av McCartneys bättre soloskivor.
   George Martin skrev ocksÃ¥ en biografi om sitt intressanta musikfyllda liv, All you need is ears. Och öron hade han, stora och öppna och kritiska.
   George Martin avled igÃ¥r 8 mars 2016.

/ HÃ¥kan

Inte ens Mats är profet i sin egen stad

Bilder: Anders ErkmanGitarristen Henrik Janson.

Mats Ronander hade precis släppt sitt tredje soloalbum, "50/50", och var dessutom aktuell som huvudrollsinnehavare i filmen Sömnen som hade haft premiär i mars. I samband med konserten i Örebro signerade Mats den nya skivan på Åhléns skivavdelning. Radions Jan-Erik Sundqvist hade följt Mats till sin gamla hemstad och gjorde intervjuer och reportage för sitt program.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/4 1984.

MATS RONANDER
Brunnsparken, Örebro 27 april 1984

Man blir aldrig profet... Mats Ronander hade svårt att locka de riktigt stora massorna när han besökte sin forna barndomsstad mitt i en solokarriär som pekar spikrakt uppåt. Hans mogna lite krävande rockmusik attraherar inte den unga konventionella parkpubliken och den äldre publiken föredrar tv-soffan.
   RegnbÃ¥gens kupolliknande lokal är ingen ljudmixares dröm men rutinerade och duktige Björn Lehnberg lyckades förvÃ¥nansvärt bra med ljudet. Och pÃ¥ scen presterade Mats Ronander med musiker en fin insats, 90 minuter av det bästa han har Ã¥stadkommit pÃ¥ skiva.
   Kompmusikerna, som är viktigare än sÃ¥, var nästan (basisten Sam Bengtsson föredrar att turnera med Carola!) identiska med det täta samspelet pÃ¥ senaste skivan och kompletterade varandra ypperligt.
   I sedvanlig ordning var Hasse Olsson en stor auktoritet bakom klaviaturerna, Ã…ke Sundqvist en kraftfull trummis, Mats "Mackan" Englund en stadig basist och Ronanders gitarrkompanjon Henrik Jansson är en historia för sig.
   I texterna strävar Mats Ronander efter det enkla sprÃ¥ket men musikaliskt blir han alltmer raffinerad. Arrangemang som med sin livetyngd i botten ger lÃ¥tarna dess totala utformning.
   De nya lÃ¥tarna dominerade, över hälften (Ã¥tta av femton) var hämtade frÃ¥n senaste albumet "50/50" som redan tenderar att bli en försäljningssuccé. Det var först i extralÃ¥tarna han plockade fram nÃ¥gra covers, Eric Claptons "Wonderful tonight" (som förekommer i en kortfattad version i filmen Sömnen) och "It's gonna work out fine".
   Mats Ronander är en monumental scenprofil och fjorton Ã¥r i strÃ¥lkastarljuset har givit honom en oövervinnlig rutin som nu hÃ¥ller pÃ¥ att betala sig i form av ett stort genombrott som soloartist.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.