Blogginlägg från 2018-02-16

I min skivhylla: Legend

LEGEND: Legend (Vertigo 6360 019)

Release: Januari 1970
Placering i skivhyllan: Specialhylla 13. Mellan närbesläktade Kursaal Flyers "A former tour de force is forced to tour" (1988) och Legends "Moonshine" (1972).

IDAG HAR JAG LETAT MIG LÅNGT TILLBAKA i tiden och fastnat för Mickey Jupps tidiga karriär. Jag har genom åren skrivit mycket om Jupp, en av 70-talets viktigaste profiler i det som kom att kallas pubrockgenerationen, på Håkans Pop. Idag siktar jag in mig på ett album från 70-talets absoluta inledning, släpptes januari 1970, med ett band som hade ett storslaget namn där Jupp var ledare, sångare och låtskrivare. "Legend"-albumet, som allmänt kallas "The Red Boot Album", har med åren blivit en raritet och har vad jag förstår än idag ett högt andrahandsvärde bland skivsamlare.
   Men eftersom HÃ¥kans Pop mycket sällan handlar om skivvärde i pengar kommer jag även i denna text koncentrera mig pÃ¥ det musikaliska värdet och historien runt skivan vid decennieskiftet 60/70-tal.
   När Mickey Jupp blev allmänt känd, mÃ¥ste ha varit runt 1978 med albumet "Juppanese", hade han en lÃ¥ng karriär (1968-72) i ett band, mycket förutsett kallat Legend, som under Ã¥ren 1969 till 1971 levererade tre album. Av vilka de tvÃ¥(!) första, pÃ¥ olika skivbolag, fick titeln "Legend".
   Redan här hade Mickey en lÃ¥ng karriär bakom sig. Under första halvan av 60-talet var han sÃ¥ngare i The Black Diamonds som sedan bytte namn till The Orioles, ett band som vid flera tillfällen innehöll kommande Legend-medlemmar.
   Mickey Jupp har under hela sin lÃ¥nga karriär blivit lika mycket känd för sina lÃ¥tar och skivor som sina lÃ¥nga pauser när han tillfälligt tröttnat och lämnat musikbranschen. Det inträffade första gÃ¥ngen 1965 när Orioles sprack, Jupp lämnade Southend-On-Sea där han hade bott sedan 1951 och Ã¥tervände först 1968. DÃ¥ bildade han första upplagan av Legend tillsammans med tvÃ¥ pubmusiker frÃ¥n Shenfield (Essex), trummisen Nigel Dunbar och basisten Steve Geere, plus gitarristen/sÃ¥ngaren Chris East. En grupp som genomförde endast en livespelning men gav ut ett helt album i mars 1969, "Legend" (Bell). En akustiskt baserad skiva producerad av den folkmusikintresserade Sandy Roberton.
   Med Southend-On-Sea-som hemvist var Mickey Jupp under 60-talet influerad av den lokala gruppen Paramounts i allmänhet och gruppens sÃ¥ngare Gary Brooker i synnerhet. Gruppen hade sina rötter i r&b-musik, spelade live flitigt, gav ut Ã¥tskilliga singlar men utan nÃ¥gon respons innan de 1967 bytte namn till Procol Harum och sÃ¥lde miljoner ex av "A whiter shade of pale". Gruppens medlemmar skulle under mÃ¥nga Ã¥r stÃ¥ Mickey Jupp nära.

BASISTEN DAVE KNIGHTS hoppade av Procol Harum våren 1969 och satsade på managerverksamhet. Bandets Robin Trower föreslog Jupps nya upplaga av Legend och Knights jobbade stenhårt för bandet som fick många spelningar och ett skivkontrakt på nystartade Vertigo. Med Tony Visconti som producent gick nya bandet med Jupp, gitarristen Mo Witham, basisten John Bobin och trummisen Bill Fifield in i Advision Studio i centrala London och spelade in låtarna som skulle bli "The Red Boot Album", frontbilden på skivomslaget var en röd stinkande sko därav alternativtiteln.
   Amerikanen Visconti var ganska ny i musikbranschen där han hade jobbat under producenten Denny Cordell men hade sedan 1968 producerat den udda duon Tyrannosaurus Rex. Men hans rykte och rutin skulle växa som producent Ã¥t den nya stjärnan David Bowie, Iveys (som skulle bli Badfinger) och Gentle Giant. PÃ¥ nÃ¥got sätt passade ocksÃ¥ Legend in i det sammanhanget ty samarbetet resulterade i ett mycket starkt album, "The Red Boot Album", där Mickey Jupps lÃ¥tskrivarkvalitéer var i perfekt harmoni med ett tajt och skickligt band.
   De tvÃ¥ inledningslÃ¥tarna pÃ¥ skivan är en fenomenal start pÃ¥ skivan och med facit i hand nÃ¥gra Ã¥r senare, "Cross country" och "Cheque book" blev uppmärksammade covers med Kursaal Flyers respektive Dr Feelgood i mitten pÃ¥ 70-talet, hade Legend alla möjligheter till framgÃ¥ng. Fortsättningen pÃ¥ skivan är nästan uppseendeväckande lika bra. Bandets sound är avslappnat men ändÃ¥ fokuserat när de stÃ¥r med ena foten i 50-talets rock'n'roll-rötter med eko av bÃ¥de Chuck Berry, Fats Domino och Coasters. Men uppdaterat till 70-tal. "Legend" bör i rättvisans namn beskrivas som pubrockgenerationens första avtryck. Ett par Ã¥r innan den skulle jämna marken för alla kommande engelska pubrockgrupper.
   Redan här har Jupp en stark röst som är bÃ¥de vemodig och hänsynslös, bandet har kvalitéer att ge hans lÃ¥tar full energi och när själva lÃ¥tskrivandet bygger pÃ¥ variation och omväxling gör det albumet till en ren fröjd att lyssna pÃ¥.
   Legend kanske inte kommersiellt levde upp till sitt storslagna namn under de här turbulenta Ã¥ren runt 1970. Bandets perfekta pubrock kom nÃ¥gra Ã¥r för tidigt och i mängden av progressiva rockgrupper pÃ¥ Vertigo kom Legend uppenbart i kläm. Men en klassiker till album lyckades kvartetten Ã¥stadkomma med "The Red Boot Album", eller "Legend" som det stÃ¥r pÃ¥ etiketten, som har hamnat i fint sällskap pÃ¥ min specialhylla med särskilt värdefulla artister. Direkt till vänster nÃ¥gra Kursaal Flyers-album och bara nÃ¥gra skivor framför stÃ¥r mycket lägligt Mickey Jupps egna album. Till höger om Legend-skivorna stÃ¥r dessutom Len Bright Combos tvÃ¥ ökända album.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.