Blogginlägg från 2018-02-10

Konsertupplevelse med dubbla intryck

GABRIEL KELLEY
Örebro Ölhall, 9 februari 2018
Konsertlängd: 19:57-21:07 (70 min)
Min plats: Stående vid bardisken ca 5 m från scenen.

DET ÄR ALLTID SPÄNNANDE MED NYA KONSERTLOKALER och för första gången skulle jag på fredagskvällen uppleva en artist uppträda på Örebro Ölhall. Det blev en upplevelse med dubbla intryck. Lokalen är redan från början svår rent akustiskt, högt i tak och en i övrigt hög volymnivå vid både bardisk och bord, med en näst intill osynlig artist sittande på golvet framför publik i trängsel. Det gjorde att koncentrationen sprack och jag kunde inte få någon större uppfattning om det rent musikaliska.
   Gabriel Kelley är Jill Johnson-favoriten vars karriär sedan 2015 har pekat uppÃ¥t, hans folkmusik av den gamla skolan har fÃ¥tt en överraskande stor publik i Sverige. Inte minst bland den yngre lyssnarskaran vilket vi kunde konstatera bland ölhallens gäster pÃ¥ fredagskvällen. Musikaliskt och sÃ¥ngmässigt är Gabriel med sin akustiska gitarr och munspel en artist av stor personlig prägel vilket jag som sagt inte riktigt kunde uppfatta under den dryga timmen pÃ¥ "scen".
   I de inledande lite mer bluesiga lÃ¥tarna var han som minst originell medan avslutningen med det nÃ¥got mer countrydoftande materialet mer kom till sin rätt. Men jag tycker att det som sagt var svÃ¥rt att uppfatta de mest detaljerade nyanserna i musiken, de säkert intressanta mellansnacken (pÃ¥ amerikanska fast han pratar flytande svenska) och den uppenbara styrkan i hans melodier. Ett mummel av röster, mer eller mindre engagerade diskussioner (som jag säkert själv deltog i) och den allmänna pratsamma pubatmosfären blev pÃ¥ nÃ¥got sätt kvällens tecken.
   Fredagskvällens konsertförväntningar pÃ¥ Gabriel Kelley förvandlades till ett socialt möte i pubmiljö där jag mellan Newcastle Brown Ale-sväljarna hamnade i den ena diskussionen efter den andra utan att se nÃ¥gonting och dessvärre väldigt flyktigt höra konsertartisten. Därför blev mötet med vänner som Mona, Peter, TÃ¥te, Birgitta, min fru Carina naturligtvis, Thomas, Torbjörn, Susanne, Anders, Erika, Tommy, Gunnar och för ett litet kort ögonblick Olle kvällens stora behÃ¥llning.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.