Blogginlägg från 2018-02-03

Januari 2018 på Håkans Pop

Martin Håkan Qvarfordt med band imponerade mest på årets Folk at Heart-upplaga.

FÖR EGEN DEL INLEDDES MUSIKÅRET 2018 i vanlig ordning, sedan 2014, med musikfestivalen Folk at Heart. Ny spelplats, Scandic Västhaga i Örebro, gjorde första timmarna logistiskt lite prövande men när lokalkännedomen satte sig i ryggmärgen blev min slutsats om hela festivalen positivt. Efter mina egna upplevelser på festivalen kunde jag konstatera att festivalens musikaliska ramar hade utvidgats och på lördagskvällen rockade det friskt på vissa scener. Även fredagskvällen hade sina höjdpunkter och jag kunde framåt måndagen sammanfatta mina upplevelser av festivalutbudet och även rangordna allt i en Topp 5-lista där bandet Martin Håkan var bäst.
   I övrigt rullade alla kategorier pÃ¥ HÃ¥kans Pop som vanligt under januari. PÃ¥ min maxisingel-lista fick jag nöjet att belysa 12":or med Kirsty MacColl, Clive Langer & the Boxes och Tanita Tikaram. Och i backspegeln bland gamla liverecensioner hittade jag en konsert frÃ¥n 1985 med lokala bandet Big Deal .
   Jag gav under mÃ¥naden dessutom uppmärksamhet Ã¥t tvÃ¥ coverskivor, en som svek rejält ( Rod Stewart) och en som var överraskande bra ( Shawn Colvin). Bland mina spontana fynd i skivhyllan hittade jag vinylalbum med Eagles och Grin.

BLOTT 29-ÅRIGE MICHAEL ANDERSON, som professionellt kallar sig-Anderson East, har en röst med så många årsringar att han redan mycket rättvist jämförs med Van Morrison, Joe Cocker och faktiskt också Tina Turner eller de riktigt legendariska namnen ur den amerikanska soultraditionen. Låtarna på "Encore" är små musikaliska explosioner där blås och riktiga instrument ger hans röst fullt svängrum. Han är onekligen ett nytt fynd och i veckan hörde jag bara positiva reaktioner när han besökte Stockholm. "Encore" är redan en stark utmanare för åsbästalistan! Soul med kött och blod som huvudingredienser.
   Mer amerikanskt, Alabama kvartetten Belle Adair visar pÃ¥ sitt andra album "Tuscumbia" att de musikaliskt har mer gemensamt med klassisk brittisk pop. Annars gÃ¥r soundet pÃ¥ skivan att dra paralleller med amerikanska band som i sin tur influerats av det engelska popsoundet. Det är väldigt oamerikanskt att höra sÃ¥ känslig och lÃ¥gmäld popmusik frÃ¥n USA med lÃ¥tar som är sÃ¥ välskrivna att de kan klassificeras som rena hits med gitarrer och Matt Greens ljusa stämma i fokus.
   SkivÃ¥ret 2016 börjar onekligen starkt och nivÃ¥n blir än mer svindlande när First Aid Kit sin vana trogen, bÃ¥de 2010 och 2012 släppte systrarna skivor i januari, vill inleda Ã¥ret med sitt nya album "Ruins". Klara och Johanna Söderberg har lÃ¥ngsamt men säkert uppgraderat sitt sound, och utvecklat sitt sätt att skriva lÃ¥tar för varje skiva och "Ruins" är definitivt inget undantag.
   Men det som imponerar allra mest pÃ¥ nya skivan är rösterna. Starkare och mognare vÃ¥gar de nu ta ut svängarna. Var och en lÃ¥ter solostämmorna sprida sin glans i mÃ¥nga lÃ¥tar som ibland utvecklas till starka duetter. Duon har väl alltid balanserat pÃ¥ gränsen mellan tidstrogen folkmusik, americana och pop och det blir än mer tydligt pÃ¥ nya albumet.
   Nya producenten Tucker Martine (My Morning Jacket, The Decemberists, Mudhoney...) har dekorerat "Ruins" med varsamma penseldrag med en viss ambition att nÃ¥ en bredare publik utan att pÃ¥verka flickornas särdrag. De inledande tre lÃ¥tarna, "Rebel heart", "It's a shame" och "Fireworks", har klar hitpotential. Tillsammans med lite mindre omedelbart material, titellÃ¥ten, festliga "Hem of her dress" och den naturligt stegrande finallÃ¥ten "Nothing has to be true" (med rena "A day in the life"-slutet) blir "Ruins" som helhet ännu en fullträff av Klara och Johanna.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.