Blogginlägg från 2020-12-29

ÅRETS 16 BÄSTA ALBUM 2020

DET ÄR JU NU, VECKAN MELLAN JUL OCH NYÅR, som årsbästalistorna ska publiceras. Inte i november eller första dagarna i december som många tidningar gör. Det är ju först nu, de sista dallrande dagarna på året, som man med säkerhet kan jämföra årets alla skivor. Och de bästa på den listan blev i år 16 stycken:



1. PRETENDERS: Hate for sale
Pretenders är tillbaka på allvar med en skiva som pendlar mellan röjig ungdomligt influerad rock och lysande popmelodier plus några obligatoriska ballader. Kort sagt ett alldeles förbaskat starkt album. Given etta i år fast den musikaliskt och låtmässigt inte är lika soundmässigt spännande som Lundells senaste.

2. ULF LUNDELL: Telegram
Tillsammans med producenten Andreas Dahlbäck har Lundell gjort en skiva som inte för ett ögonblick kan uppfattas som kommersiell men som ändå är extremt genomarbetad och oerhört snyggt producerad. ”Hög blå himmel”, ”Ingen hör det”, ”Kallt té halv tio” och ”Solen och vinden” är unika höjdpunkter som gör hela albumet till ett homogent gediget äventyr.

3. NISSE HELLBERG: Goda tider rullar in
Countryfierad rock'n'roll av absolut bästa sort. Kanske lite snällt ibland men det blir alltför ofta klockrent svängigt i varje skånsk textrad och traditionellt baserade melodi.

4. GÖRAN SAMUELSSON: TupilaK
Många melodier på årets Göran Samuelsson-album balanserar på kanten till vackert vemod och på hälften av låtarna dekoreras de smakfullt av tre musiker som kan den ibland svåra konsten att spela uttrycksfullt och lågmält på samma gång. Och får här oanat utrymme som de inte behöver...

5. MATS RONANDER: Malla Motel
Ronanders första nyproducerade album på 19(!) år kom som en gammal vän och påminde om hur tryggt och bra allting kan vara trots tider som dessa. ”Malla Motell” är en strålande blandning av personlighet, stor kreativitet och lite överraskande många hitinriktade låtar.

6. BRUCE SPRINGSTEEN: Letter to you
En rejäl dos (58:17) nyskriven och i många delar överraskande energisk rockmusik men också lugnare mer reflekterande moment som gör albumet till en rikt varierad upplevelse. Jag uppfattar ”Letter to you” som Springsteens bästa E Street Band-album på 18 år.

7. HELEN SJÖHOLM: En ny tid
När jag hörde det här albumet i oktober hyllade jag Andreas Dahlbäcks fantastiska produktion, i likhet med Lundell-plattan lite högre upp, men även medproducenten Jonatan Järpehag bör prisas. H han har varit med och skrivit ett flertal låtar på Helens mest personliga album med ett oerhört starkt låtmaterial.

8. BOB DYLAN: Rough and Rowdy Ways
Helt oväntat i min värld exploderade Dylan med ett mer än hyfsat album där han låter både bättre, piggare och roligare än på mycket länge.

9. SHIRLEY COLLINS: Heart's ease
85-åriga brittiska sångerskan Shirley sjunger också bättre än någonsin på en platta med lagom få musiker bakom sig och med övervägande traditionellt men inte sönderspelat låtmaterial.

10. DANIEL ROMANO: How ill thy world is ordered
Trots en imponerande produktionstakt på album, kanadensaren Romano var i år aktuell på sammanlagt sju(7!) album, är albumet fylld med många härliga powerpoplåtar och lika många härliga refränger. ”Joys too often hollow” är årets snyggaste och mest perfekta poplåt alla kategorier.

11. VIKTOR BROBACKE: Vuxna barn
Som trombonist har Brobacke förgyllt skivor och konserter med Moneybrother och Håkan Hellström och som soloartist har han gjort ett minialbum med personlig pop på svenska med trixiga melodier och udda texter.

12. JONAS LUNDQVIST: Dubbla fantasier
Nu har det lossnat för Jonas där medproducenten Jocke Åhlund har lyckats fånga starka detaljer i Jonas låtar som sedan resulterat i pop på både både ett personligt och kommersiellt sätt.

13. VIKTOR OLSSON: Allt jag ville säga
Som representant för den svenska personliga popbranschen imponerar Viktor i den lite lättsammare popgenren. Låtar som ”Du/jag”, ”Evergreen” och titellåten har definitivt fastnat i min hjärna.

14. GRANT-LEE PHILLIPS: Lightning, show us your stuff
Med sin viskande nästan Tom Waits-liknande röst håller den förre Grant Lee Buffalo-ledaren en lågmäld profil till begränsade arrangemang som ger ett homogent personligt intryck. Med låtar som när de är som bäst ska jämföras med The Band.

15. BRIGHT EYES: Down in the weeds, where the world once was
Bright Eyes är tillbaka med ett mycket bra album som väcker intresse vid första lyssningen och sedan utvecklas och blir bättre och bättre för varje lyssning.

16. ERIC PALMQWIST: Hejdå
Nu har jag svalt min första kritik på låtinnehållet, med tre redan utgivna låtar, och bedömer Erics album som en tveklöst stark helhet med sedvanligt personliga och udda betraktelser på svenska.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.