Blogginlägg från 2020-11-02

LIVEALBUM #27: U2

U2: ”Under a blood red sky” (Island, 1983)

20 AUGUSTI 1983. DET ÄR DATUMET NÄR U2 kom in i mitt liv på allvar. Jag hade visserligen, unikt och exklusivt kan tyckas, sett U2 på lilla trånga och enormt mysiga Marquee på Wardour Street i London redan i november 1980 men den konserten var mer ett resultat av ren tillfällighet som jag var helt oförberedd på. Och den irländska rockgruppen var då ny och orutinerad och hade precis tagit sina första små steg på en karriär som decennier framöver bara skulle växa och växa.
   Det stora mäktiga steget mot gruppens kultstatus och enorma popularitet tycker jag inleddes just den här ovannämnda lördagen i augusti 1983. Och då var det med tv:ns hjälp, direktsändningen av Rockpalast från utomhuskonserten vid Lorelei, den 132 meter höga klippan på floden Rhens högra strand vid Sankt Goarshausen, där det förutom U2 bjöds på ett antal kända grupper på konsert.
   Rockpalast var ett tyskt populärt liveprogram med rockmusik som jag under främst 70-talet minns för de långa nattliga direktsändningarna, över stora delar av Europa, med tre-fyra grupper som körde rejält långa konserter inför tusentals människor i publiken.
   Efter många år i inomhuslokaler började Rockpalast 1981 att sändas från utomhusscenen i Lorelei och 20 augusti 1983 var det alltså dags för en lång oförglömlig sändning, från dagsljus till sen kvällstid i mörker. Dagen inleddes med Dave Edmunds med band, inklusive Billy Bremner, och en 17 låtar lång konsert som efter en paus fortsatte med U2 som fick 13 låtar på sig att åstadkomma ett oförglömligt ögonblick framför tv:n. Bilder på en livlig och stundtals våghalsig Bono som klättrade ut i publiken sitter fastetsade på näthinnan än idag. Fem av bandets låtar från just den konserten återfinns på liveskivan ”Under a blood red sky”.
   Skivan beskrivs som mini-LP och har en lite kortare speltid, drygt 34 minuter, än konventionella album. Men det är åtta låtar (tre är inspelade i USA i maj och juni samma år) av väldigt hög kvalité, både musikaliskt och tekniskt med rutinerade Jimmy Iovine som producent.
   U2 var i augusti 1983 än så länge ett tämligen orutinerat band men hade ändå tre album bakom sig när de steg upp på scenen i Tyskland (se hela konserten nedan). Låtarna på ”Under a blood red sky” är huvudsakligen hämtade från gruppens tre första album, ”Boy” (1980), ”October” (1981) och ”War” (1983), plus deras allra första singel "11 O'Clock Tick Tock".
   Det här var som sagt tidigt i U2-karriären med en ganska begränsad repertoar att välja ur men energin och självförtroendet var det inget fel på. Gitarristen The Edge, utan varken mössa eller hatt, spelade samma musikaliska huvudroll som han har gjort i alla tider. På ”New year's day” spelar han verkligen piano och gitarr samtidigt. Men kompsektionen, trummisen Larry Mullen Jr och basisten Adam Clayton, är minst lika viktig för gruppens personliga och unika sound. Kanske än mer tydligt på en liveinspelning.
   Med fem singellåtar på skivan får man väl analysera urvalet av låtar som det bästa och mest kända med gruppen vid den här tidpunkten. Gruppens då kanske mest kända låt, ”Sunday bloody Sunday”, gavs dock aldrig ut på singel i England men framstår här som skivans färgstarkaste ögonblick. Men jag har drabbats av tvivel kring uppgiften, på skivomslaget, att låtens inspelning här är hämtad från Rockpalast-sändningen. Här presenterar Bono låten på engelska (”this is not a rebel song, this is 'Sunday bloody Sunday') medan han på den autentiska tv-sändningen stakar sig fram på tyska i en lång monolog innan låten inleds...
   Just här, hösten 1983 (skivan släpptes i november), skulle det dröja ett år innan U2 skulle nå den riktigt höga musikaliskt personliga nivån på skiva, med ”The Unforgettable fire” som första mästerverk, men just det här liveögonblicket var och är oförglömligt.

SIDE 1

1. "Gloria" (U2) 4:32
2. "11 O'Clock Tick Tock" (U2) 4:34
3. "I Will Follow" (U2) 3:36
4. "Party Girl" (U2) 2:52

SIDE 2

1. "Sunday Bloody Sunday" (U2) 4:55
2. "The Electric Co." (U2) 5:18
3. "New Year's Day" (U2) 4:29
4. "40" (U2) 3:36



/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.