Blogginlägg från 2018-11-22

Mäktigt i Nikolaikyrkans varma atmosfär

Foto: Björn Wallgren


"Örebro tillsammans för Musikhjälpen"
ANNA FOGEL/NISSE P/JOACIM & MIA DUBBELMAN/OLLE UNENGE/HELLO OCEAN/KARIN WISTRAND & BJÖRN LYCKLIG/DSH5/MARTIN HÅKAN/ISABELLA LUNDGREN/MEADOWS/THE BLAND/ANDERS F RÖNNBLOM
Nikolaikyrkan, Örebro 21 november 2018
Konsertlängd: 18:00-20:42 (162 min)
Min plats: Rad 14. Plats 235. Till höger om mittgången ca 25 m från scenen.

DET BLEV EN ARTISTMÖNSTRING AV SÄLLAN skådat slag. En skara artister plus några grupper med huvudsakligen lokal förankring men också en etablerad artist från Stockholm. Raden av artister som ställde sig på Nikolaikyrkans "scen" på onsdagskvällen var så lång och huvudsakligen så slagkraftig att tiden rusade i väg och till slut resulterade i levande musik under två timmar och drygt 40 minuter. Tempot var högt, artisterna avlöste varandra och blandningen av musik var stor och mäktig. I stort sett alla artister fick sina två låtar och hela arrangemanget flöt på med väldigt få eller inga tekniska missöden.
   Artisterna i programmet, som var en del i insamlingen till Musikhjälpen, äntrade scenen enligt ovannämnda artistuppräkning och blev till en brokig underhÃ¥llning där Nikolaikyrkans akustik blev till en äkta sammanhÃ¥llande länk.
   Skönsjungande Anna Fogel inledde med sin egen "Time" ensam vid flygeln och just det underbara pianosoundet skapade en underbar atmosfär genom hela konsertkvällen. En majoritet av artisterna eller grupperna hade flygeln som en skön ingrediens i sina arrangemang. Jag har sett Anna Fogel uppträda tidigare men hon har aldrig imponerat med sin personlighet lika mycket som under den här kvällen. Hon framförde bara en lÃ¥t men Ã¥terkom senare under kvällen.
   Niklas Törnblom, "till vardags" trummis i Les Gordons, hÃ¥ller pÃ¥ att skaffa sig en solokarriär i strÃ¥lkastarljuset under namnet Nisse P. Tillsammans med tre vänner, bland annat en pianist, gjorde han personlig pop pÃ¥ svenska enligt en modell som ofta har Göteborg i sina rötter. Hans senaste singel "Sundbyberg" fanns med i repertoaren.
   Sedan kom det äkta paret Joacim och Mia Dubbelman, som ocksÃ¥ hade musiker med sig, och sjöng tvÃ¥ välskrivna sÃ¥nger pÃ¥ engelska.
   Olle Unenge har flera karriärer igÃ¥ng, bÃ¥de som soloartist och ledare för Tullamore Brothers, och valde tvÃ¥ lÃ¥tar frÃ¥n den senare repertoaren. Ensam pÃ¥ scen blev det tvÃ¥ irländska sÃ¥nger där han kombinerade sin perfekt irländska accent med ett fint akustisk sound pÃ¥ sin gitarr.
   Hello Ocean är en duo med kvinnlig sÃ¥ng, Stina Svensson, och en manlig pianist, Erik Slättberg, och det blev ännu mer tydligt hur bra flygeln lät denna kväll. Duon bjöd pÃ¥ en egen lÃ¥t plus Joni Mitchells "Both sides now".
   Sedan skulle enligt förhandsrapporterna Karin Wistrand uppträda tillsammans med Björn Lycklig, en av kvällens arrangörer, och David Södergren men den programpunkten delades upp i tvÃ¥ delar. Först Karin och Björn med Niclas Jonsson som musikalisk dekoratör när han rufsade till det lÃ¥gmälda soundet med sin elektriska gitarr. Först Karins 25 Ã¥r gamla sololÃ¥t "Längtan är en fÃ¥gel" och Björn sjöng sin "Snöar i Stockholm" med bÃ¥de inlevelse och kraft.
   Sedan visade det sig att David Södergren hade nästan hela sitt DSH5 med sig pÃ¥ scen. Troligen samlade med kort varsel ty den viktige mandolinspelaren Lennart Hessel saknades och bandets trummis rusade in genom kyrkporten i samma stund som bandet äntrade scenen. Deras repertoar för kvällen var lÃ¥ngt frÃ¥n det frejdigt folkrockiga och med fint flygelspel av Erik Mattsson tillhörde bandets "Lyckan och jag" och "För den förbannade kärlekens skull", frÃ¥n senaste albumet, kvällens melodiska höjdpunkter.
   Martin HÃ¥kan vill jag gärna uppfatta som ett band men fungerar lika bra som duo, Martin Qvarfort och Carl Carlsvärd (pÃ¥ valthorn). Martin överraskade mig med att spela flygel pÃ¥ sin underbara "Stay the night" där han framkallade en läckert hummande publikallsÃ¥ng och i den mer handfasta "Is this it" fick han hjälp vid sÃ¥ngmikrodonen av Amanda Ekberg.
   Blev i förhand tipsad om den värmländska jazzsÃ¥ngerskan Isabella Lundgren. Som icke-jazzfantast blev jag först lite överkörd av hennes första lÃ¥t där röstresurserna var lite för avancerade för mina jazzallergiska öron. Men i den andra lÃ¥ten blev det lugn magi med underbar lite mer sparsmakad sÃ¥ng och hennes gitarrist Niklas Boman hade en egendomlig förmÃ¥ga att spela bÃ¥de gitarr och bas pÃ¥ sitt instrument. Mycket läckert.
   Sedan kom numera mycket rutinerade The Bland upp pÃ¥ scen. Just hemkomna frÃ¥n Europaturné var det en slimmad variant av sextetten som uppträdde men de har en förmÃ¥ga att anpassa arrangemangen efter situationen och jag har aldrig hört pianot (igen!) vara sÃ¥ fint representerat i deras musik.
   Störst namn fick avsluta konsertkvällen i Nikolaikyrkan, Anders F Rönnblom. Med hela sin rutin och avslappnad energi kom han in och sjöng tvÃ¥ av sina största klassiker. Först "Din barndom ska aldrig dö" och sedan den mer än passande (efter onsdagsförmiddagens snöfall i Örebro) "Det är inte snön som faller" som ocksÃ¥ blev slutpunkt pÃ¥ den lÃ¥nga konsertkvällen.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.