Blogginlägg från 2014-11-24

Larm #8: juni 1978

Innehåll:
1. NICK LOWE (JIM FORD)
2. SEAN TYLA
3. ELVIS PRESLEY
4. "Från folkmusik till miljonindustri" del 8
5. "Ännu mera blues"
6. KINKS i mitt huvud, del 2
7. Lost in the blåst
8. Blågult Larm
9. Singlar
10. Skivrecensioner
11. Litta Kantri
12. Har ni PROBLEM

EFTER "KRISNUMRET" #7 VAR LARM TILLBAKA på allvar och i tid dessutom. 8:an var lite tunnare än vanligt, 44 sidor, men som de förklarar i ledaren är det de tjocka 60-sidors-numren som knäcker medarbetarna. Det har gjort att några av de utlovade artiklarna, bland annat intervjun med Will Birch, får vänta till nästa nummer. Den som väntar på något gott... Dessutom hade det nog blivit för mycket av det goda med både Nick Lowe och Sean Tyla, som är topparna i det här numret, tillsammans med Will Birch i samma Larm-nummer.
   I ledaren klagas det ocksÃ¥ pÃ¥ ekonomin i den ideella musikförening som driver Larm och vädjar till läsarna att genast förnya prenumerationerna och mycket riktigt har jag sparat postkvittot frÃ¥n inbetalningen, se höger.
   Lennart Persson överträffar sig själv i det här Larm-numret med tvÃ¥ klassiska intervjuer/artiklar/diskografier om och med Nick Lowe och Sean Tyla. DjupgÃ¥ende, researchfyllda och inspirerande texter som i mitt fall gav mig en ny riktig favorit och artist i Tyla som därefter blev mitt skivsamlande intresse. Detaljerna, nya aktuella bilder av Stefan Wallgren och all information om hans tidigare skivproduktion fanns ju att finna i den här artikeln. Därför började jag direkt leta tillbaka till Ducks Deluxe-skivor, Tyla Gang och Tylas soloskivor.
   Nick Lowe-artikeln var naturligtvis lika intressant men inte lika överraskande och inte fylld med sÃ¥ mycket ny information. Men givetvis hyperintressant med information frÃ¥n källan direkt. FrÃ¥n Brinsley Schwarzs dagar via Tartan Horde till Stiff och Rockpile som han i intervjun pÃ¥stÃ¥r är ett avslutat kapitel. Splittringen skulle enligt Nick Lowe har inträffat efter den turbulenta USA-turnén som förband till Bad Company där Rockpile var större succé än huvudbandet. Nu vet vi att den "nyheten" inte stämde. Rockpile skulle ju komma att existera till februari 1981 med flera Sverigebesök pÃ¥ sitt samvete.
   Inne i den sju sidor lÃ¥nga Lowe-artikeln finns dessutom en spalt om Nicks favoritlÃ¥tskrivare Jim Ford. Mycket intressant info dÃ¥, nu Ã¥tskilliga Ã¥r senare har vi lärt oss historien om Ford genom mÃ¥nga Ã¥terutgivningar via svenskt initiativ.
   En annan hörnsten bland artiklarna i Larm #8 är den andra delen av Kinks-diskografin som Lennart P inledde i #7. Den täcker Ã¥ren 1973 till 1978 och är lika initierat skriven av Staffan Solding.
   Solding tar i sin traditionella blueskrönika upp en mängd kvinnliga bluesartister som är okänd mark med mÃ¥nga okända namn för mig. Eller vad sägs om bland annat Arlean Brown, Big Time Sarah och Zora Young medan Koko Taylors namn klingar bekant.

VINJETTEN LOST IN THE BLÅST, om skivorna som kommit bort i mängden, är tillbaka med flera intressanta namn. Ett uppslag tips, med bland annat Mentor Williams, Big Star (gruppens tredje outgivna album "3"), The Box Tops och The Good Rats, som följs av en sida läsartips där namn som Splinter, John Stewart och Michael Murphey förekommer.
   Christer Svensson lotsar oss igenom nyligen avlidne Elvis Presleys 50-talsmaterial och Christer Olsson beskriver pengarnas makt inom countrymusiken i sin Ã¥tta delar lÃ¥nga följetong "FrÃ¥n folkmusik till miljonindustri", som därmed avslutas här, och tangerar namn som bland annat Glen Campbell, Roy Acuff och Buck Owens. Mer country blir det under vinjetten Litta Kantri där Torkel Dromberg recenserar nya skivor med bland annat Joe Ely, Steve Young, Lee Clayton och Daisy Dillman Band.
   Sidan BlÃ¥gult Larm, om nya svenska grupper, riktar ljuset mot Madhouse frÃ¥n Stockholm, Bruset frÃ¥n Göteborg och SkÃ¥nes Kriminella Gitarrer där Stry och Sticky Bomb inledde sina karriärer. Mer svenskt är det pÃ¥ Larms sistasida där MÃ¥ns Ivarsson har träffat Problem i skivstudion där de jobbar med debutalbumet.
   Lennart P:s fyra singelsidor har fÃ¥tt en bättre och mer lättläst redigering där han tipsar om sina 20 mest intressanta singlar. Bland annat tre med Elvis Costello, Ian Gomms solodebut "Come on", Johnny Thunders, Roogalator och Patti Smiths "Because the night". Plus korta omnämnanden av rekommenderade singlar med Radio Stars, Saints, Steve Gibbons och Ernie Graham.
   Persson har ocksÃ¥ recenserat de mest intressanta albumen, samlingsskivorna med Legend och Ducks Deluxe i första hand. Men ocksÃ¥ den märkliga gruppen Spitballs (Beserkley-grupper i en salig blandning), Amazing Rhythm Aces, Tom Petty & the Heartbreakers, Motors första och naturligtvis nya skivor med Sir Douglas Quintet och NRBQ. Bland övriga albumrecensioner märks Pirates, Television och Ry Cooder.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.