Blogginlägg från 2009-11-20

Soundtracks: "Cold mountain"

COLD MOUNTAIN (Columbia, 2003)

T Bone Burnett är en kvalitetsstämpel för filmmusik. Det har vi lärt oss på filmer som ”The big Lebowski”, ”Walk the line” och ”Oh Brother, where art thou?” Och på ”Cold mountain”, den amerikanska filmen om inbördeskriget, lever hans produktion upp till förväntningarna.
   Det är genomgående lågmäld och övervägande akustisk musik som till större delen bygger på gamla traditionella sånger men är oerhört fint och varsamt inspelad med flera överraskande artister.
   Det är fiol, mandolin och banjo, ofta spelade av Stuart Duncan, Norman Blake respektive Dirk Powell, som är de ledande instrumenten och det blir märkvärdigt intressant när Jack White, till vardags ledare för White Stripes och Raconteurs, sjunger så bra och avskalat i ”Wayfaring stranger” i ett närmast bluegrassinfluerat sound.
   Även Jacks övriga låtar står ut exceptionellt på den här skivan. Bluesinspirerat, med mandolin och fiol, på ”Sittin’ on top of the world” (en låt Eric Clapton ofta spelade i Cream), oerhört ljuvliga ”Never far away”, som White själv skrivit, där han sjunger med flera olika röster som får mig att tänka på både Robert Plant och Led Zeppelin och den traditionella dängan ”Christmas time will soon be over”.
   Eller när generationer möts i ”Great high mountain” som Jack White sjunger i arrangemang av åldringen Ralph Stanley. För mig okända Cassie Franklin körar men hon imponerar ännu mer på den helt accapella-arrangerade ”Lady Margret” som för tankarna till höjdpunkter med Sandy Denny.
   Filmmusiken innehåller mycket folkmusik av nästan engelskt snitt. Bland annat i Alison Krauss båda bidrag som tillhör skivans absoluta höjdpunkter. Dels på den Elvis Costello-skrivna ”The scarlet tide” där hon har en fantastisk viskande styrka i sin röst och i Stings ”You will be my ain true love” vars arrangemang (av Sting) påminner om Clannad och Enya.
   I övrigt innehåller skivan mycket traditionell bluegrassmusik, som är läckert och ömsint inspelad, och körmusik av Sacred Harp Singers at Liberty Church som svänger i sin enkla form.
   För den konventionella filmmusiken ansvarar den libanesiske kompositören Gabriel Yared, med känd för musiken till ”Betty Blue” och ”Den engelskepatienten”, som på fyra låtar gör storslagen musik som samtidigt är vemodig och suggestiv av symfonisk prägel med piano som viktigaste instrument.

Innehåll:
1. Wayfaring Stranger - Jack White
2. Like A Song Bird That Has Fallen - Reeltime Travelers
3. I Wish My Baby Was Born - Tim Eriksen, Riley Baugus & Tim O'Brien
4. The Scarlet Tide - Alison Krauss
5. The Cuckoo - Tim Eriksen,Riley Baugus
6. Sittin' On Top Of The World - Jack White
7. Am I Born To Die? - Tim Eriksen
8. You Will Be My Ain True Love - Alison Krauss
9. I'm Going Home - Sacred Harp Singers At Liberty Church
10. Never Far Away - Jack White
11. Christmas Time Will Soon Be Over - Jack White
12. Ruby With The Eyes That Sparkle - Stuart Duncan,Dirk Powell
13. Lady Margret - Cassie Franklin
14. Great High Mountain - Jack White
15. Anthem - Gabriel Yared
16. Ada Plays - Gabriel Yared
17. Ada And Inman - Gabriel Yared
18. Love Theme - Gabriel Yared
19. Idumea - Sacred Harp Singers At Liberty Church

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.